Träning i juletid

Anna  kom och tränade Zin i dag och då passade jag på att träna Shep också med Annas benägna bistånd.

I första omgången tränade vi utgångar. Fåren står så långt bort som möjligt och jag går till ungefär mitten. Jag står med ryggen mot Shep och tittar på fåren. Sedan tittar jag över axeln på Shep och kallar honom till mig. Förhoppningsvis springer han då rakt mot mig, tills jag ger honom ett sidokommando. Om han då  inte går ut tillräckligt långt från fåren stannar jag honom, hotar honom med ett ”duu” och ger honom ett nytt sidokommando med mjuk och snäll röst. Framför allt vänster var svårt med till slut gick det riktigt bra och jag behövde inte stanna honom! Kul!

Det mest besvärande för mig själv är att trots goda avsikter glömmer jag mig och ger för hårda och hetsiga sidokommandon. Om jag bara kunde komma ihåg att hota med ”duu” och sedan vara snäll och mjuk på rösten skulle mycket vara vunnet. Det här har jag kunnat teoretiskt i många många år, men jag tillämpar det fortfarande alltför sällan, oftast först när någon påpekar det!! Tur att jag har vänner i fårhagen som kan instruera mig!!

Andra omgången gick jag till staketet och lät fåren stå mellan mig och Shep. Sedan kommenderade jag honom vänster eller höger beroende på åt vilktet håll fåren sprang. Samma sak här, när jag gjorde det med ”duu” och snälla kommandon fixade Shep det alldeles utmärkt och till slut sprang han helt parallellt med fåren i stället för att gå in mot dem, vilket var min avsikt med övningen. En mycket bra träning, som jag kan rekommendera alla som har en hund som inte vill släppa fåren i sidled i närheten av flocken.

Att hota en sådan hund redan i utgången i ett långt hämt är kontraproduktivt, för då lär sig bara hunden att bli alltför vid, vilket medför att han lätt tappar kontakten med fåren och gör han inte det, har han en tendens att ändå komma in för snävt!

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Träning i elefanthagen

I dag kom Anna Larsson och Krille Åmark hit för att träna vallning. Jag föreslog att vi skulle ta ut fåren till grannens hage, den sk ”elefanthagen”. (Stolparna är telefonstolpar och så grova att de skulle duga bra för elefanter.)

Första utmaningen var att få ut fåren ur hemmahagen, något som visade sig vara lite för svårt för Shep ensam. Han visste precis vart fåren skulle och han lydde mig hela tiden, men fåren tvärvägrade att gå ut. Jag ropade på Krille som kom och hjälpte till med Race. då gick det till slut. Anledningen till att fåren inte kom ut med hjälp av enbart Shep var, enligt Krille att Shep inte flankar tillräckligt bra på korta avstånd utan bara tänker framåt, så nu  vet jag vad som måste tränas.

Det var kallt, flera minusgrader men inte mycket snö, så det gick utmärkt att valla. När det blev vår tur föreslog Krille att jag skulle lägga Shep i ena hörnet, ta fåren till andra sidan hagen och sedan ställa mig själv i mitten. Sedan skulle jag kalla Shep till mig i stället för att genast säga vänster eller höger. När Shep sedan var på väg mot mig skulle jag mjukt och snällt skicka ut honom åt det ena eller andra hållet. Allt detta för att Shep inte skulle gå ut för mycket i början, men ändå inte komma in för tidigt bakom fåren. En smart idé! Tyvärr hade jag mycket svårt att få Shep att lyda min inkallning, för detta har jag ju aldrig begärt av honom förut. Men vadå, hunden måste ju lära sig att lyssna! Ett annat sätt som Krille tipsade om var att ha någon som tog bort flocken ännu längre bort mitt under hämtningsmomentet.

När Shep väl hade kommit upp till kl 12 var jag noga med att lägga honom där, så att han inte skulle lära sig att ha för bråttom med att ta fåren till mig.

Anna tränade delningar vid staketet med sin Zin. Det gick bra. Race fick dels träna att gå ut till vänster, något som han plötsligt inte tycker om, dels att gå framför fåren horisontellt vid staketet och sedan också att dela. Alla klarade sina läxor. Det är skönt att det ännu inte kommit för mycket snö för att valla, men risken är stor att den kommer i natt!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Slut på tävlingssäsongen

Sedan vi var och tävlade i Riala har Shep och jag tävlat ytterligare fem gånger, två gånger i Norr Enby hos Kåre och Inger Tallbäck och två gånger i Lissma hos Nina och Thomas Sundelin, förutom att vi tävlande KM i Nynäshamn, vilket organiserades av Sanna Engborg.

Resultaten har varit blandade. Vi har inte haft någon riktig fullträff med bra resultat i alla moment, men jag är ändå nöjd för i Norr Enby dag ett gjorde Shep sitt bästa hämt hittills, där han fick 44 p. Sedan gick det inte så bra i fösningen och drivningen, och jag tror att vi missade fållan också, så slutresultatet blev ett tredjepris. Dagen efter tappade han djuren redan i upptaget, så det var riktigt tråkigt.

I Lissma var hämtet riktigt lurigt. Jag var redan från början nervös, eftersom det var första tävlingen sedan jag vi tappat djuren i Norr Enby, men vi åkte till Lissma söndagen före tävlingen och prövade på ett antal hämt från olika håll.

Jag har tränat Shep väldigt mycket på att gå ut ordentligt och det har fått till följd att han överdriver. Alltså visade han väldigt tydligt att han tänkte springa bakom holmarna som finns på Ninas fält, antingen jag skickade honom vänster eller höger. Jag prövade med att stoppa honom och skicka honom igen, vilket fungerat ganska bra förra gången jag var där, men i söndags verkade det bara förvirra honom. Alltså bestämde jag mig för att låta honom springa bakom holmen i ett vänsterhämt på tävlingen första dagen. Det var inget bra beslut. Domare Johan drog fem poäng av den anledningen och sedan gjorde Shep ändå inget bra upptag och framdrivningen blev rent katastrofal, snabb sned och krokig. Jag fick dock ner tempot på hunden strax före stolpen och vägen runt stolpen gick riktigt lugnt och fint och sedan hände det som jag visualiserat på nätterna, när jag inte har kunnat sova. Shep gick som en gud och föste fåren rakt och fint först  genom den första grinden och sedan genom den andra, och sedan fortsatte vi driva fåren rakt och fint ner till den pinne där vi kunde börja dela. Efter mycket om och men delade Shep fåren och därefter tog vi in dem i fållan på första försöket. Vi fick bara 27p på hämtet, men slutade ändå på 70 p och säsongens första andrapris! Känslan när jag gick med Shep i fösningen går knappast att beskriva, den var så härlig, att jag var gråtfärdig. Äntligen!!

Jag anade ändå det värsta inför söndagens tävling, eftersom fåren var extremt svårdelade och med ett dåligt hämt och ingen delning skulle det inte kunna bli många poäng över. Vi startade som nummer åtta. I dag valde jag att skicka höger. Shep sprang vinkelrätt ut och skulle hamnat i fårhanteringen, om jag inte stoppat honom. Jag stannade honom och skickade honom framåt en stund, innan jag åter stannade honom och skickade honom höger. Nu gick det bättre, även om upptaget blev lite för häftigt i domarens smak. Jag fick i alla fall stopp på hunden och fick ner fåren med 14 poäng i behåll  på framdrivningen mot gårdagens fem. Men sedan började problemen. En tacka hade tröttnat på föreställningen och ville till varje pris smita. Shep hämtade dock upp henne vid det första utbrytningsförsöket och fick upp flocken till den första framdrivningsgrinden, där dock den spräckliga tackan tog sats och sprang i full karriär mot uttaget. Shep var inte sen att springa efter, men sin vana trogen flankade han inte ordentligt och tackan hann ända upp till hanteringen, innan Shep var i fatt. Han tog dock ner henne till de andra som stod kvar vid grinden och då jag inte hörde något rop från domaren fortsatte vi fram till nästa framdrivningsgrind, inte alls så rakt och fint som dagen innan, men de skulle just passera grinden och vi skulle börja drivningen där jag noga såg efter att följa linjen, då jag fick syn på domare Johan som var på väg ut mot mig och då förstod jag ju att han brutit oss för länge sedan. Och jag som tyckte att Shep skulle fått pluspoäng för sin förmåga att ta ner ett ensamt får till flocken…

Men jag måste erkänna att jag trodde att det var brutet, när Shep inte fick tag i tackan genast…

Jag är i alla fall tacksam över att Johan inte skrek åt mig att bryta genast utan att vi fick gå ett ben till. All träning vi kan få är tacknämlig.

Vann gjorde Lizzroys Unik denna dag!! 87 p och 49 p i hämtet!! Fantastiskt duktigt. Ett annat ekipage som var enormt duktigt var Kicki och Zaja som fick 80 p!! Zaja är ändå bara 1½ år! Vad ska det bliva av dessa två??

Nu ska vi gå in i vintervila Shep och jag och det ska bli skönt, så får vi se vad nästa säsong har att bjuda på.

Här ser vi Sanna i fållan. Jag tror att det är Jack som till slut får in fåren i fållan, eller Nell. Nell och Sanna slutade tvåa i Lissma med 86 p!

Domaren Peter Uhleman i Norr Enby och hans sekreterare, en valpköpare av Inger och Kåre.

Duktiga Zaja och Kicki!

Prisutdelning med domaren Johan von Boisman och tävlingsledaren Monika Lindblom

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

IK1-tävlingar i Riala

I slutet av september 2013 var Shep och jag i Riala och tävlade. Vi kom ganska tidigt till tävlingsplatsen, men parkeringen låg långt borta och jag  hade svårt att hitta tävlingsplatsen. Det såg så öde och tomt ut. Jag gick fram och tillbaka till bilen och tog med Ace på promenad också, innan jag äntligen hittade fram. Då hade Jeanette Setterberg som var tävlingsledare redan börjat genomgången. Av det lärde jag mig, att jag hädanefter alltid ska prioritera att hitta fram i tid så att jag hinner gå ut på banan och rekognisera. För när jag väl var ute på banan och skulle påbörja drivningen var jag alldeles vill och började gå fel väg!!

Besättningen var gotlandsfår som denna första dag var mer än lovligt tröga. Jag försökte följa Peter Nilssons råd och stannade Shep ca kl nio på utgången för att skicka ut honom igen. Det lyckades så till vida att Shep stannade och vände ut lite till men tyvärr inte tillräckligt vilket gjorde att fåren startade med en väldigt fart i upptaget (framför allt en tacka som hade mer bråttom än de andra hela tiden). De sprang så fort att jag inte fick stopp på dem vid min pinne utan de fortsatte ner mot publiken. (Nu bryter domaren hann jag tänka, men då hade Shep hunnit ner för att hämta upp dem). Vi missade nog de flesta grindar och som sagt gick jag fel i början av drivningen. Det tog tid att dela flocken också, men vi lyckades till slut, men sedan var tiden slut. Snabbt, krokigt, och inte många poäng kvar blev facit. (Sist bland dem som fick poäng). Tros det skrev domare Shania i protokollet. ”Bra hund, rutinerat förd, otur med gruppen ibland”. Det kändes bra att läsa.

Nästa dag startade vi väldigt sent, så tävlingen var i gång när vi kom dit. Nu var fåren betydligt mer lättvallade och hittills hade det delats ut höga poäng. Banan var exakt densamma, så nu skulle jag vara noggrann i drivningen bestämde jag.

Hämtet gick mycket bättre i dag. Framför allt utgången var en fullpoängare. Lite snett upptag, men sedan lugn framdrivning fram till pinnen, när jag höll på att få till en riktigt fin rundning, men plötsligt skvatt ett får i väg och sprang rakt ner mot publiken. Jag kunde dock skicka Shep att hämta upp det och sedan klarade vi de första framdrivningsgrindarna och jag tror även de andra, även om fåren tog lite krokvägar nu och då, vilket de tyvärr också gjorde under drivningen, så någon full pott blev det inte där, trots mina ambitioner. Delningen gick däremot fint och sedan var det på vippen att vi fick in fåren i rännan,  men när de tvekade tog jag fram Shep lite för mycket och vips hoppade de bort och vi fick börja om, men då gick tiden ut. 65 poäng utan ränna kammade vi i alla fall hem. (38 på hämtet och en tia i delningen). Det får jag vara nöjd med.

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Peter Nilssonkurs

 

Den 19 september var Shep och jag på kurs för Peter Nilsson även den här gången på Agdala. Vi var sex deltagare, där ibland Anna Larsson med Zin och Krille Åmark med Race. De övriga tre var unga tjejer med unga hundar som mest sysslade med agility, men framför allt en av dem, Emelie verkade ha talang för vallning, både hon och hunden.

Den här gången var det utgången, upptaget och framdrivningen som var i fokus. Shep visade inte alls framtassarna i början utan gick in alldeles för tidigt och skrämde halvt vettet ur fåren. Det var bara att ta om det igen. Lägga Shep, själv gå fram till mitten, stanna Shep på halva vägen och kommendera ut honom igen. Efter ett par övningar satt det fint.

Nästa problem jag har är mina visslingar. Höger går bra, men vänstern tyckte inte Peter alls om. Den var för lik högern. Han rådde mig att ändra på den signalen, när säsongen är slut och att också träna på att vissla nerifrån magen. Som det nu är visslar jag bara med munhålan och då tar luften lätt slut och det kommer inte mycket ljud ur pipan.

Anna och Krilles hundar skötte sig exemplariskt. Det var deras andra kursdag och Race imponerade när han kunde ta loss får från en fålla med andra får som stod inburade alldeles bredvid upptaget 200 meter bort från den pinne som Krille stod vid!

Zin som bara är 14-15 månader går redan som en gud. Hon släpper fåren i utgången mycket lätt och är lydig och har djurkänsla. Vilken hund!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallkurs med Jonas Gustafsson

Nu har Shep och jag varit på kurs. Det var nyttigt och bra. Först var det teori i en timme ungefär och där lärde jag mig kanske inget nytt, men det är bra med repetition. (Jag hade med mig mina anteckningar från 2004 och det var samma innehåll.) Vädret var för en gång skull mycket ostadigt, men när vi gick ut efter teorigenomgången hade det slutat regna, så vi hade tur.

Jonas betonade vikten av att träna fråndrivningar väldigt mycket. 90% av all vallning består av fråndrivning. Det passade mig bra, för jag behövde få hjälp med att få fart på Shep på långt håll, trodde jag. Det visade sig i stället att det jag behövde få hjälp med, var att stanna upp Shep lite då och då, men inte så mycket att han lägger sig. Jag behövde helt enkelt en ”saktavissling”. Jonas tyckte att jag var alltför kraftfull i mina visslingar och det triggade Shep att springa fort för att sedan lägga sig, när jag visslade ”stanna”. I stället skulle jag försiktigt vissla framåt med bara högst två signaler och sedan försiktigt blåsa lite kort stanna, vänta ett slag och sedan vissla ”framåt” igen. I fråndrivningen ska jag inte använda några riktningskommandon, utan bara stanna honom och låta honom gå åt vilket håll han vill med fåren, för att få in ett lagom tempo. Det som hände då, var att Shep självmant balanserade upp fåren rakt fram!! Det var häftigt att se!

Vid ett hämt måste jag stanna Shep kl 12 och sedan försiktigt ta fram honom och med piskan lugna ner honom, om han springer för fort, alternativt att jag springer mot honom.

Konsten att få ut Shep i ett långt hämt hann vi dock inte med. Hoppas Peter och jag fixar det en gång för alla på nästa kurs!

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Två vallkurser väntar inom kort!

Hurra! Shep och jag har kommit med på två vallkurser, en för Jonas Gustafsson som går nu på lördag (31 aug 2013) på Agdala i Järna och en med Peter Nilsson på samma plats den 19 september 2013. Detta ser jag verkligen fram emot.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallning på stubbåkern

Oj, oj, oj säger jag bara! I dag kom Susanne Johansson hem till mig, dels för att hjälpa mig att fånga in ett par får som jag behövde tvätta pannorna på, då de hade sår där som flugorna var väldigt förtjusta i, dels för att träna vallning. Sårbehandlingen gick mycket bra och snabbt.

 

Eftersom bonden bredvid just slagit sin kornåker ville jag att vi skulle ta ut fåren dit, då jag behöver träna Shep på lite större avstånd än vad min hage bjuder. Efter lite om och men fick Shep ut fåren ur hagen och han började valla dem åt rätt håll. Tyvärr hade jag glömt, att jag skulle be Susanne att ställa sig med sin hund vid nästa  infartsväg, eftersom den leder förbi fårens ordinarie hage och dit vill de. Följden blev att tackorna sprang det fortaste de kunde in på den vägen och genom att vägen är trång med staket på båda sidor så kunde inte Shep komma förbi för att hämta upp fåren. Dessa fortsatte rakt fram in på en tomt och in i deras skog, där de dock stannade. Shep och jag kom efter och jag skickade runt Shep och hämtade upp dem. Just då hör jag hur tomtägaren startar sin traktor och kör ut på den väg även tackorna nu springer ut på. Jag förutsatte förstås att traktorföraren skulle stanna och fråga hur han skulle bete sig. Men det gjorde han inte utan körde bara vidare med fåren framför sig!!! Efter en stund var både han och fåren puts väck!

Där stod Susanne och jag med lång näsa och två hundar. Vi trodde att fåren kanske valt att springa bort till den hage de varit i på försommaren ca två km bort, så vi började knalla dit. Efter en stund hade vi fri utsikt över åkar och ängar, men inte ett får så långt ögat nådde. Jag knackade på hos grannarna, men ingen hade sett några får. Susanne påpekade att hon inte kunde se någon fårspillning heller. Det började kännas riktigt besvärligt. Två grannar fick mitt telefonnummer, om de skulle upptäcka några får och vi började gå hem igen, för att se om tackorna gått tillbaka. Då ringde en av grannarna och sa att hon tyckte sig se en flock får uppe vid en annan grannes lada, en granne som också har får. Men dessa får var längre fram enligt henne. Det konstiga var att husägaren befann sig utanför sitt hus och han hade inte sett några främmande får. Vi vände i alla fall om och gick till ladan där fåren inte stod längre. Jag gick en bit längre upp, för jag påminde mig om att dessa får för två år sedan just hade flytt dit en gång när de skulle flyttas till försommarhagen. Och mycket riktigt där stod alla åtta tackorna och glodde på oss. Jag bad Susanne att ta sin Peg och gå ner en bit och passa så att tackorna inte sprang åt fel håll, när de skulle tillbaka och så skickade jag Shep att hämta upp dem. Nu gick det riktigt bra, för de visste ju vart de ville, nämligen hem till sin egen hage. Men där hade jag stängt grinden, för vi skulle ju till stubbåkern.

Jag såg framför mig hur tackorna återigen skulle springa in till traktorförarens tomt och in i skogen, men när vi kom till avtagsvägen hade de faktiskt stannat bara en bit in på den vägen. Nu lyfte jag över Shep in i hagen så att han kunde komma bakom fåren och inte skrämma in dem längre på den trånga vägen och det lyckades! Vi kom fram till stubbåkern och träningen kunde börja ca en timme för sent.

Susanne höll flocken för mig och Shep och som vanligt gick Shep in för nära fåren i hämtet och dessutom löd han mig inte på långt håll, när jag ville stanna honom, för att få ut honom bättre. Där har vi mycket att träna på!! Det blev bättre efter några omgångar, men nu har den djäkla bonden redan plöjt åkern, så nu har jag inte någon stubbåker mer!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallning hemma och hos Susanne J

Hemma nöjer jag mig med att träna fråndrivning med Shep. Det är något som vi inte klarar av till fullo, han och jag. Fösning när jag går med går bra, men när jag står kvar och låter Shep driva fåren långt framför mig, blir han efter en stund osäker, tittar på mig som om han säger att det kan väl ändå inte vara meningen att jag ska gå så långt ifrån dig, matte. Sedan lägger han sig helt enkelt och vägrar flytta på sig, trots att jag visslar som en besatt.

När jag så äntligen får i gång honom och det går lite för fort och krokigt, lyder han inte mina sidokommandon och följden blir att fåren hinner vända och springa tillbaka till mig. Inte bra! Ju tröttare Shep är desto sämre går det förstås också.

I går var jag hos Susanne Johansson i Ärla och  hjälpte henne att ommärka hennes får som tappat några öronbrickor. Efteråt gick vi ut på en stor oslagen vall och jag tränade först långa hämt, vilket gick över förväntan bra.

Som avslutning lät jag Shep fråndriva. Men nu var Shep trött och fåren less, så det gick inte alls bra. Det var hart när omöjligt att få igång Shep. Tyvärr hade Susannes hund Nellie åkt med  en hanhund för att paras, så det blev inte så mycket vila för Shep i vallhagen.

I dag gick jag åter ut i hagen här hemma och idag gick det mycket bättre. Shep var pigg och alert och jag gjorde inget annat en fråndrev. Jag försökte undvika att stanna hunden, även om det gick lite fort och jag berömde honom mycket när han fick igång dem. Han tog mina sidovisslingar mycket bra. Det kändes väldigt bra.

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

IK1-Berga Gård i Kumla dag 2

I dag hade vi startnummer 30, så vi tog det lite lugnt på morgonen, gick ut den vanliga morgonpromenaden med grannen och så. När jag kom till tävlingsplatsen gick nr 13, så det blev ändå gott om tid att titta på de tävlande.

Banan var i stort sett densamma som dagen innan, utom att fråndrivningen gick åt motsatt håll. I dag fick vi skicka hunden, när vi själva kände oss mogna, men Barbro (domaren) sa till när hon godkänt delningen.

Jag kände mig väldigt tveksam om åt vilket håll jag skulle skicka Shep i dag. Vänsterhämtet i går var ju en katastrof. Samtidigt fortsatte nästan alla förare att skicka vänster. När jag kom hade hittills ingen skickat höger . Men sedan gjorde Maria Berglund det och även Madelaine Magnusson och båda lyckades mycket bra. Folk omkring mig rådde mig att låta Shep avgöra.

Vädret blev alltmer mulet och strax innan jag skulle gå, började det regna så smått. Det var mycket skönt. Hundarna kunde ligga i bilen och jag fick låna plats under Britt Lindhés paraply och kallt var det ändå inte. När jag sedan startade hade regnet upphört.

Shep och jag beslutade gemensamt att höger blev bäst. Han gick ut fint som han brukar, men kom in bakom fåren för snävt som han också brukar, men inte lika snävt som dagen före. Han skrämde i väg fåren men nu lydde han mina sidokommandon och han lyckades ta fåren genom framdrivningsgrindarna!! När vi sedan gått runt pinnen och skulle påbörja fråndrivningen gav jag fel kommando (vänster i stället för höger) Shep såg alldeles perplex ut. Något så dumt kan du väl inte mena såg han ut att tänka. Jag ändrade mig och vi kunde påbörja fråndrivningen. Vi klarade grindparen på båda benen även om det blev lite krokigt här och var. Som vanligt när vi kom fram till drivningen blev jag lite fundersam på hur linjen gick. Det ser ju så annorlunda ut där ute. Dessutom passade fåren på att sticka, så det blev en låååång sväng av linjen. Jag fick dock upp dem på rätt köl igen och så kom vi till delningen. I dag hade fåren ingen lust att dela på sig, så det blev flera rundor och försök, innan jag äntligen lyckades få ett hål, där jag kunde ta in Shep. Den flock som jag inte delade av passade på att sticka i väg och Shep fick ett sjå att hämta hem dem, men det gjorde han, men på en väldigt ostrategisk plats i förhållande till fållan. Sedan försökte vi på alla sätt få in fåren i fållan den tid som återstod, men Shep var så trött och fåren så ovilliga, så tiden tog slut där.

Det kändes dock mycket bättre än dagen innan och vi fick också lite fler poäng men de räckte inte till ett tredjepris. I förhållande till de andra ekipagen kom vi dock på plussidan. 54 p och på plats 23, tror jag av 40 tävlande.

Det är så himla kul att tävla!! För varje gång får jag lite mer rutin också och en dag ska jag nog kunna pricka in linjerna. Bara jag kan få till  hämtet! Jag måste lägga oss i hårdträning. Nu är jag inte anmäld till någon tävling på hela augusti, så jag hoppas att det ska gå!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

IK1 på Berga Gård i Kumla

 

                                                           Fåren ställs ut

Tillbaka på ruta ett! Efter de båda tävlingarna i Lillkyrka kändes det som om Shep äntligen förstått vad hämtet går ut på. Alltså att gå ut långt bakom fåren, stanna där och sedan ta dem rakt ner till mig. Han gjorde det så bra båda gångerna i Lillkyrka.

I dag gick det inte alls. Visserligen var just hämtet extremt svårt p g a att dragningen till uttaget var enormt. 90% av alla hundar lyckades inte hålla fåren på linjen under framdrivning utan fåren gjorde en mycket vid sväng åt höger och sedan fick föraren kämpa för att få hunden att driva fram dem till sig. För Shep räckte inte detta utan han kom in så snävt bakom fåren att de skrämdes i väg och sedan lydde han inte mitt högerkommando, så att fåren som dessutom splittrades och kom ifrån varandra 2+3 så mycket att jag fick hämta upp de tre för att föra dem samman med de två som stod kvar längre upp. Lena R tipsade mig sedan om att jag kunde ha ropat ett ”look back” kommando men inte tänkte jag på det. (Jag undrar, om han tagit det?)

När fåren äntligen var samlade nere hos mig var Shep redan trött och jag förvirrad. Vi klarade dock det första grindparet men fick ändå mycket avdrag för vi gick säkert utanför linjen och vi gjorde stora krokar mm. Andra fråndrivningen gick fort och utanför linjen samt miss av grindar och drivningen blev också konstig. (Allt var plötsligt så stort där ute). Jag kom dock till rätt plats för delningen, som domare Barbro sagt skulle ske i en triangel mellan fållan, stolpen och framdrivningsgrindarna. Vi delade på allra första försöket. Vi fick själva avgöra när vi drivit bort de båda fåren tillräckligt. Allt detta gick bra. Ändå fick jag ett poängs avdrag för att jag bankat staven lite för hårt i marken påstod Barbro.

Vi var vid ett tillfälle mycket nära att få in fåren i fållan, men gick bet och tiden tog slut. Jag var glad att jag lyckades hålla fåren på plats, för de gjorde ideliga rymningsförsök till uttaget.

Som alla nu förstår blev det inte många poäng kvar, närmare bestämt 37 stycken. (18 på hämtet). Vi kom sist av dem som gick runt, men det var 14 som måste bryta, så jag var ändå nöjd med att vi kom så långt, med får som för oss var betydligt jobbigare än de i  Lillkyrka, åtminstone i hämtmomentet. Och så är det ju så roligt att tävla. Vi blir som en stor familj på tävlingsplatsen.

Skillnaden mellan fåren här och i Lillkyrka var att de här fåren stannade, om hunden stannade och att de ofta ställde upp mot hundar som inte hade så mycket driv. I morgon är en ny dag. Det känns dock inte riktigt bra, men jag får försöka med ett högerhämt. I dag skickade nästan alla vänster, efter som fåren ville in till höger.

Vädret var mycket varmt, men på eftermiddagen fläktade det och under det träd som jag satte mig med Shep och Ace var det riktigt skönt.

                                                Domaren Barbro Klingborg

Bäst av alla kom Britt Lindhé från Tjustvallarna med sin Reti med 77 p och Waiwi Ehlin  kom fyra! Ingen fick dock något förstapris, så svårt var det!

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

IK1 i Lillkyrka den 24 juli 2013

 

 

På bilden ser vi en hund som just tagit hem fåren till föraren.

Så var det dags för tävling igen. Andra gången på springfåren i Lillkyrka. Den här gången kände jag större tillförsikt, för jag visste ju att Shep klarade av att handskas med dem och att han gjort ett så fint hämt sist.

Ändå var det nervöst för jag vill ju så gärna visa världen (och mig själv) vad Shep duger till, inte klanta till det för honom genom att säga fel kommandon och så.

Det började i vanlig stil med att ganska många ekipage fick bryta, även om fåren var betydligt lugnare framför allt i utställningen den här gången. Det var tryckande hett framemot middagstid, så både förare och hund kroknade efterhand. Hur vädret påverkade tackorna kan jag inte bedöma.

Jag hade startnummer 23 och gick ut alldeles efter klubbkamraten Sanna Engborg och hennes unghund Jack. Sanna och Jack gjorde en strålande runda och slutade på inte mindre än 92 p!! Domaren Barbro Klingborg sa till mig när jag gick ut att här har du en verklig förebild, slå henne nu.

Det gjorde jag inte förstås. Jag tog med mig Shep till pinnen och han var mycket ivrig att komma iväg. Jag var mån om att behålla kontrollen så jag kallade in honom och sedan visslade jag ut honom, något som tydligen bedömdes som tilläggskommando! Jag fick några poängs avdrag på utgången och det måste ha varit det, för för övrigt sprang Shep ut väldigt fint och la sig ganska långt bakom fåren. Sedan måste han ha startat snett eller något för där fick vi tre poängs avdrag. Det gick fort fram till pinnen, men vi klarade framdrivningsgrindarna.

Sedan blev det säkert en riktigt stor sväng och svajigt fram till de första grindparet som vi klarade för att sedan missa det andra grindparet. Sedan var det drivning, men då var jag alldeles snurrig och trodde att jag bara skulle fram för att börja dela, men i sist stund kom jag ihåg att jag skulle ända fram till pinnen.

Delningen var mycket svår, eftersom fåren var så springiga och gav sig av på långa utflykter. Först såg det ut som om jag skulle klara delningen på första försöket, men det gick inte och sedan började det snurra. Shep efter och fåren ut i geografin. Shep vinklar inte ut ordentligt och det fick fåren att springa väldigt fort och Shep att bli utmattad. På något för mig obegripligt sätt fick jag i alla fall till slut till en lucka som Shep kunde gå in i och delningen var ett faktum. Återstod rännan. Fåren sprang runt den en gång, men sedan lyckades jag lugna ner det hela och fåren gick igenom. Det hade de inte så mycket emot.

Vi gick alltså runt och vi fick 61 p och ett tredjepris. Om man ska se till rekord och statistik kan jag konstatera att konkurrensmässigt var det vår bästa tävling hittills, trots att vi förra säsongen fick två andrapris. I går kom vi på trettonde plats och bäst förut är femtonde plats. 37 ekipage startade och tolv bröt. Det delades ut 2 förstapris och 5 andrapris och 9 tredjepris.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallning i Ärla

I går var Shep och jag och vallade hos Waiwi i Ärla. Vi var hos kompisen Lisbeth, men det var Waiwis får. Det var väldigt roligt för fältet var jättestort och Waiwi började med att ställa ut fåren låååångt borta åt Shep. Första gången såg han dem inte, så han skar, men sedan när han fått klart för sig var de stod, hämtade han upp dem på ett föredömligt sätt, stannade i upptaget på min vissling och tog dem sedan lugnt och metodiskt till mig, trots ordentlig dragning in i skogen och skuggan. Det var faktiskt en fröjd att valla och det skulle vara så roligt om vi kunde visa vad han kan på en tävling också.

Jag tränade också fråndrivning, men där blir Shep lite osäker när jag är långt borta. Han stannar och vill inte fortsätta. Waiwi tipsade mig om att själv börja gå några steg för att få igång honom och sedan stanna. Då gick det lite bättre, men efter ett tag vänder han sig om och frågar ängsligt om det verkligen är sant att han ska driva bort fåren sååå långt utan att jag kommer med som stöd. Där har jag lite att bita i. Jag vill ju så gärna att vi ska kunna tävla i IK2 och nu tror jag att han skulle klara hämtet. Förutom det här problemet i fråndrivningen har jag fortfarande svårigheter med att vissla så länge som en hel IK2-bana kräver. Jag har i alla fall köpt ytterligare en pipa, så jag kan byta när den första är oanvändbar av saliv, men jag har nog lite för lite nyanser i mitt visslande. (”Framåt”, ”stanna” som för Shep oftast betyder ”ligg” samt ”höger” och ”vänster”. Jag skulle behöva introducera ”sakta”  och skillnad mellan ”stanna” och ”ligg”. Det är verkligen jätteroligt att ha sådana prolem, i stället för hur jag ska lyckas få hunden att hålla sig lugn och inte börja jaga….

Tre IK1-or i den här veckan blir det. Det ska bli spännande att se hur det kommer att gå.

 

 

 
Bilden är tagen för ett år sedan, men på samma plats.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Vallning på Lisö hos Marianne Steffansson

I förrgår kväll reste hundarna och jag till Marianne för att träna vallning. Det var länge sedan jag var där, flera år sedan faktiskt. Britta med Titus kom också.

Marianne hade sju tackor som inte gärna böjer sig för hundarna, men som flyttar sig snabbt och snällt om de känner sig överbevisade. Jag började med att be Marianne att ställa ut tackorna långt bort, så att jag fick träna ett hämt. Jag skickade Shep vänster och det gick riktigt bra. Han stannade enligt Marianne långt bakom fåren, (själv såg jag inte) och han kom med dem, visserligen lite snett och vint, men ändå. Sedan försökte jag stå kvar och fråndriva fåren genom några grindar ca 75 m bort. Efter ett par tre försök, lyckades det.

Britta som ska gå ett VP med Titus nästa fredag, tränade först flankeringar med honom. Det gick väl inte så väldigt bra, för hunden gick först ut bra, men sneddade in alldeles för tidigt och trots att Britta försökte stanna honom och skicka igen, lyckades det inte riktigt. Titus kunde gå väldigt nära djuren och han låg på rätt mycket.

Sedan skulle Britta träna fösning med Titus i långlina, men ville först göra ett lite längre  hämt. Hon skickade vänster och nu flankerade Titus mycket bra och stannade en bra bit bakom tackorna och framdrivningen gick också bra. Sedan började hon fösa utan långlina och även det klarade han galant! Kul!

Marianne tog först ut Tissla och sedan lilla Axa och de var duktiga båda två.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Hemmavallning med goda vänner

I morse kom Waiwi Ehlin och Madelaine Magnusson hem till mig för att valla. Solen sken men det var inte jättevarmt för det blåste lite grand. Madde hade med sig tre hundar och Waiwi två, men Maddes Molly var bara åtta månader, så hon fick titta på, och Waiwi tröttande snart på att valla med Bosse, så det blev Waiwis Troy, Maddes Meg och My samt min Shep som var i farten.

Jag hade satt upp en fålla långt bort i hagen, som fåren dagen innan absolut inte ville gå in i, så det blev en utmaning för hundarna. En av Maddes hundar klarade det först och sedan vande sig fåren efter hand. Både Waiwi och Madde var nöjda med mina får som är riktigt springiga, trots att de bara är åtta.

Att dela de här fåren är inte heller så lätt, då de gärna springer i hop igen, men vi klarade det också.

Shep och jag tränade höger och vänster runt fåren på både långt och kort håll. Shep börjar släppa fåren lite bättre nu, tycker jag men helt lätt är det inte. Waiwi sa att allt skulle gå så mycket bättre, om jag bara pausade lite oftare och tog det lite lugnare.

Slutligen tog jag in hälften av tackorna i fållan och resten fick vara utanför och vallas. Det blev en extra utmaning för hundarna att få loss dem från de andra inne i fållan, men alla hundarna klarade det också.

Här nedan är en stilstudie med Troy

 

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar