Liz


Liz vallar

19/3 2003

Liz r dd.

Fr en tid sedan la vi mrke till att Liz drack mer vatten n vanligt. Samtidigt var hon hungrig hela tiden, vilket jag trodde berodde p att hon fick mindre foder n frut, d jag tyckte hon blivit lite tjock. Men nu magrade hon vldigt hastigt. Hon var ocks ovanligt stillsam och gjorde inte mycket vsen av sig. En eftermiddag kom hon bara och hlsade p mig med en liten svansvift, men gick sedan genast och la sig igen. D jag samma kvll upptckte att hon hade svrt att hitta trappsteget p verandan, frstod jag att det mste vara allvarligt. I tre dagar kmpade jag fr att f tag i en veterinr och d hade bde Ove och jag mrkt att Liz frmodligen knappast kunde se lngre. Nr jag p torsdagen kom in till veterinren konstaterade hon att Liz’ hjrta slog vldigt lngsamt och att hon inte fljde med blicken. Hon hade dock ingen feber. Veterinren tog ett urinprov och konstaterade att sockerhalten var mycket hg. Veterinren sa, att hon kunde frska med att plocka bort livmodern, men att det inte alls var skert att Liz skulle klara ingreppet, d hennes allmntillstnd var s dligt. Att gonen blivit s dliga var svrfrsteligt och ytterligare ett tecken p att det var riktigt illa stllt med henne. Jag bestmde d, att det var bst, att lta Liz f sluta sina dagar hr och nu, vilket ocks skedde. Hon somnade in lugnt och stilla, medan jag strk henne ver ryggen. Det knns tomt och konstigt. Fr ett r sedan hade jag tv hundar och fem tackor samt ett par nyfdda lamm. I dag har jag inte ett enda djur.

Hsten 2000. Liz r fem och ett halvt r och kommer frn LizzRoys kennel. Det var egentligen inte alls meningen att jag skulle ha ngon mer hund, nr hon kom till familjen. Jag hade redanFrasse, en stor, snll, lurvig briard och det tyckte jag var alldeles tillrckligt. Han var d tre och ett halvt r men fortfarande mycket valpig.

Sommaren 1994 var Frasse och jag p ett lger fr briarder p Mlar Brukshundsklubb. Jag hade svrt att f ngon riktig hand med Frasse och tnkte att p ett briardlger kan jag nog f tips om hur man tmjer sdana hr hriga varelser. Och det fick jag, fast kanske inte alls p det stt som jag vntat mig. Britt-Marie som var min instruktr hade ganska annorlunda metoder mot de som jag tidigare hade lrt mig. Mer om detta fr ni lsa under Frasses sida. Det var i alla fall Britt-Marie som knappt ett r senare ringde mig och undrade, om inte jag ville ta hand om en bordercollievalp som ftts i hennes frsta kull. Det var en tik som hette Liz. Jag skulle ha henne p halvfoder, vilket betydde att jag skulle ta mig att lra henne valla och nr hon sedan ftt en kull valpar, s skulle hunden vara min. Det lt ju lockande, men hur lr man en hund valla i en villa i Sdertlje? Dessutom arbetade jag utanfr hemmet hela dagarna och min man deklarerade att mer n en hund tnkte han inte g ut med p dagarna. (Han hade kontoret hemma). Vi hade dock funderat p att kpa ett hus p landet, eftersom vr verksamhet inte krvde ngot annat n tv kontorsrum, en fax, en telefon och ett par datorer. S vi letade reda p ett lmpligt hus med en lagom stor frhage drtill som vi kpte. Sedan kunde vi ta emot Liz och t henne kpte vi femgotlandsfrsom vi inte betckte det frsta ret.

I brjan gick vallningen mycket bra. Vi var ett gng som trffades varannan vecka hela vintern och vallade p vra fem fr. Liz balanserade upp fren redan frn brjan och allt var frid och frjd nda tills jag brjade p kurs i Mlarmrdens vallhundsklubb och pltsligt upptckte att Liz inte alls frsttt att hon skulle driva fren till mig i hmtningen. Ibland gick hon ocks in och bet fren.

P hsten 1996 prvade vi i vrt frsta lokalprov och det gick inte alls. Domaren ansg att Liz var alltfr passiv i drivningen p g a att jag la henne fr ofta och sedan klarade hon inte att hmta fren och hon begav sig ut p jakt efter ett fr som slutklm. En vecka senare frskte vi igen. D gick det bttre men inte bra. Liz klarade drivningen galant och hon fick verbetyg p fllan, men nr hon skulle hmta fren blev hon strd av publiken eller vad det kunde vara och hon la sig uppe vid fren och tog inte hem dem. Detta var p den tiden d hmtningen lg sist, s vi fick i alla fall g banan.

1997 gick Liz och jag p kurs i Srmlands vallhundsklubb och det hnde inte mycket positivt tyvrr. Mina instruktrer verkade varken tro p mig eller hunden (eller p sin egen frmga att lra oss ngot??) och d trodde inte jag heller att det skulle g. Det ret prvade vi verhuvudtaget inte p ngot lokalprov.

1998 gick vi inte ngon kurs, men Britt-Marie hade bjudit hem Tommy Stengrd en dag fram emot hsten. Han rekommenderade mig att inte skrika s mycket t Liz, utan hellre viska. Det var en aha-upplevelse att se hur Liz ld ett viskkommando, medan mina skrik bara hetsade henne nnu mer. Mina fr som ftt tta lamm det hr ret, tyckte att hagen hade fr lite mat, s ngra av dem hoppade regelbundet ver staketet p jakt efter fda. Jag skickade ut Liz att hmta dem, en uppgift som jag nu har frsttt var alldeles fr svr fr henne. Vid flera tillfllen bet hon ngot lamm ganska illa.

P hsten prvade vi ett lokalprov, men fren hade en dunge att fly in i och det var inte mnga som klarade det lokalprovet och naturligtvis inte Liz och jag heller.

1999 vallade vi i hagen och vi stllde upp i en K tvling, dr Liz fr frsta gngen lyckades f hem fren och det med nstan full pong p hmtet (34p av 40 mjliga). Sedan gick inte s mycket mer. Jag blev bl a s nervs av att behva g banan att jag tog fel vg genom en grind. Ngot godknt lokalprov blev det inte den hr gngen heller. Ngon vecka senare reste Liz och jag till Vstergtland och gick p kurs hos Karl-Erik Tibblin. ntligen brjade det hnda ngot. K-E trodde stenhrt p Liz och bara jag kunde ”tagga” till mig, s skulle det g bra. Liz mste lra sig att lita p mig som ledare, annars tar hon ltt till tnderna. Det gjorde hon vid ett tillflle hr ocks, men under dessa dagar gjorde hon ocks lnga hmt, dr hon tog fren till mig. Det visade sig ocks att Liz var en alldeles utmrkt nthund.

I oktober kte vi p kurs till Mosse och Jrgen i stergtland och dr sktte Liz sig bra. Mosse var lite frvnad ver att Liz inte var godknd nnu.

P vren 2000 kte jag p kurs till Karl-Erik Tibblin igen och sedan anmlde jag Liz och mig till 8 K-tvlingar. Nu eller aldrig. Frst reste vi till sterbymo en regnig frsommardag. Dr vntade vi i fyra timmar och sedan var det ver p tre rda sekunder. Fren var fr trga fr Liz som brjade brka med dem i hmtet. Andra frsket var i Vingker och hr trffade vi p fr som visste vad det handlade om. ntligen! Vi fick 67p och ett tredjepris och Liz kunde benmna sig Godknd vallhund. Ingen har nog varit s glad ver en sista placering som jag fick den dagen.

Vi stllde upp p ytterligare tvlingar under sommaren och det gick inte s bra. Flera av de tta tackade vi nej till ocks.

Av Liz syskon var det flera som blev godknda i sommar. Loy, Liz kullbror kom t o m frst p Mlarmrdens lokalprov. Jag blev mycket stolt, men domaren sa, att jag inte kunde leva p andras meriter.

Nadja som ocks r ett helsyskon, men fdd i den tredje kullen blev ocks godknd. Det grejade Lars rne efter att ha haft Nadja hos sig under en mnad under sommaren.



Tillbaka till

2007-08-04

Kommentarer inaktiverade.