Shep


Nr jag lmnat tillbaka Nick i februari 2012, nr han just blivit tio mnader var den stora frgan, hur jag skulle f en ny hund. Mitt ml i livet r att ngon gng ha en hund som jag kan valla med utan rdsla, bde hemma, hos kamrater och p tvlingar. Ingen av de bordercollies som jag har haft hittills har uppfyllt de kraven. Liz jagade och bet framfr allt i sin ungdom, Tod jagade och skrmde vettet ur fren, Ace jagar, om inte frhllandena r mycket lugna och Nick var okontaktbar i frhagen.

Peter Nilsson freslog,att jag skulle kpa en valp frn Anita Boberg, d han trodde, att hon skulle ta valpar en tredje gng p samma kombination och de tv frra kullarna hade blivit mycket bra och jmna. Det visade sig dock att Anita ville prva en annan hanhund den hr gngen och nstan alla mina vallhundsvnner rekommenderade mig att frska f tag i en vuxen hund i stllet. D visste jag vad jag skulle f. Jag var tveksam av ett par anledningar, dels visste jag att det r mycket svrt att f tag i en bra vuxen hund till ett rimligt pris, dels kndes det lite fuskigt att inte utbilda hunden sjlv.

Robban, min uppfdare som villigt och glatt kpte tillbaka Nick, tipsade mig dock om Shep. Shep kom frn Mosse frn brjan, pappan r Fleet och mamman Min. Nr han var tv r slde Mosse honom, d han tyckte att Shep var lite fr vek i hans smak. Maria som kpte honom, hade ungfr samma erfarenheter som jag. Hon hade haft tre svra bordercollies fre Shep och satsade nu p en utbildad hund, vilket hon inte ngrade. 2010 gick Marie vallhundsprovet med Shep och han vann alltihop och provet ansgs av mnga som mycket svrt, d fren var ovanligt springiga. Shep r nu 5 r och tre mnader och jag tog Ace med mig och kte och hlsade p Maria och Shep. Maria knde sig tvungen att slja Shep, d hon ska skiljas och flytta till ett radhus samt har brjat arbeta heltid i Stockholm. Jag var lite orolig fr hur mtet mellan Ace och Shep skulle avlpa – tv vuxna hanhundar ver fem r! Det visade sig g alldeles utmrkt. Vi gick ut p en promenad och sedan fljde Ace med in i huset och hundarna la sig i var sitt hrn och somnade.

Tv veckor senare reste jag upp till Uppland igen och hem till Bjrn Mattsson som stllde upp med en frflock, d Maria redan gjort sig av med alla fr och dr vallade Maria och Shep. Det sg bra ut och jag tog med mig Shep hem p prov.

Shep visade sig vara mycket trevlig i vallhagen med mina fr ocks. Han gjorde nstan precis som jag sa till honom och fren stack i vg, s fort de sg honom, men det bekymrade inte Shep som tog det med ro. Han passade fren medan jag la upp h t fren och nr jag sedan gick ut fr att ge tackorna kraftfoder och binda upp den alltmer tjurige baggen hjlpte han mig, s att baggen inte stllde upp mot mig som han brukade. Det knns vldigt tryggt med Shep. Jag har redan anmlt oss till vallhundstvlingar i slutet av april. Jag hoppas att jag hittar trningsmjligheter tills dess.

Det har visat sig, att inte heller Shep r den ngel som jag trodde. I gr, nr jag var ut p morgonpromenaden med min granne och hennes bordercollietik Malva samt Ace och Shep mtte vi en annan granne med barnvagn och dvrgpudelhanen Theo som r ungefr jmngammal med Shep. Nr Theos matte fick syn p oss kallade hon in hunden som dock blev jtterdd fr alla hundar som kom mot honom och nr Shep kom nrmare sprang han i vg allt vad han orkade och Shep efter. Jag skrek frtvivlat p Shep som helt hade stngt ronen och pltsligt hr vi hur den stackars pudeln vrlar. Shep har bitit honom ver ryggen. Matten och Ingrid, min granne rusar fram och undersker honom, men hittar inget hl. Theo fortstter dock att gnlla frtvivlat, s han har uppenbarligen ont. Nsta dag trffar jag Theos matte som berttar, att de hittat ett hl i huden nr de kom hem och att Theo hade varit lite stel hela kvllen, men att han var bttre i dag. Jag lovade att hdanefter koppla Shep s fort jag ser Theo p lngt hll. S var det med den ngeln.

Kommentarer inaktiverade.