Tod

Tod kom till mig i februari 2004. D hade jag varit utan hund i ett r. Jag arbetade heltid och min man var pensionr och han ville absolut inte att vi skulle skaffa ngon valp. Jag brjade d ska efter en vuxen hund och hittade Tod som annonserades ut p vallreg. Han var tv r och godknd vallhund och fanns i Vstergtland hos sa Lindn Book. Jag kte ner och tittade p honom och fll direkt fr hans iver att komma ut i vallhagen. (Jag frstod inte d, att en sdan intensitet skulle jag inte r p) Jag kpte hunden sedan jag varit i Gteborg en vecka.

Anna Larsson som ocks bor hr p Selan hll p att utbilda sig till friskvrdskonsult fr hundar och hon ville ha Tod som projekthund. Anna och hennes sambo hade dessutom just ppnat ett hundsim i

18/4 2004Trningsdagbok fr o m idag:

Min granne Ingrid och jag brukar promenera morgonpromenaden tillsammans med vra hundar p helgerna.

Det r bra fr vi r bda precis lika intresserade av att samtidigt strningstrna vra hundar. Ingrids Malva r ocks en bordercollie, en tik p fyra r som r mycket lik Tod p vldigt mnga stt.

Fr att frbttra kontakten mellan mig och Tod har jag brjat med att anvnda klicker och klicka varje gng Tod tittar p mig. Sedan fr han godis av mig. I skogen var det inte srskilt ofta, eftersom stigens alla lukter grna tog verhanden. Men efterhand har Tod stannat upp mer och mer och tittat p mig. Vidare kallar jag ofta in honom ofta och ven d klickar jag och bermmer. Han mste ligga kvar och jag gr lngt fre och han fr inte resa sig frrn jag sger till. Samtidigt gr Ingrid ungefr samma saker med Malva. I brjan var det vldigt svrt fr framfr allt Malva att inse, att godis och berm fr jag bara av den egna matten och det r bara matte jag mste lyda dessutom. I brjan reste sig Tod, s fort jag brjade prata med Ingrid, men fr varje gng gr det bttre och bttre.

En annan sak som jag trnat r att Tod inte ska bry sig om att grannhunden Dino skller p honom. Det lyckas, om jag har kontroll ver lget och bermmer Tod, nr han ser Dino, men innan Dino gjort ngot utfall eller skller inne p sin tomt.

I ett r var jag utan hund. Det var ett lngt och ensamt r. Ove, min man knde sig fri och obunden, medan jag knde att ngot fattades mig. Jag blev orrlig och lite nedstmd.

Ibland tvingade jag mig sjlv att g ut och promenera, men det kndes lngt och trkigt. Jag glmde nstan hur skogen sg ut. Nr jag var i Gteborg eller ngon annanstans, lrde jag inte knna ngra nya mnniskor.

Framfr allt kndes det fnigt, att vara ordfrande i Mlarmrdens vallhundsklubb utan att ha varken hund eller fr.

Fren saknar jag fortfarande, speciellt s hr p vren, nr det r lammningstider. Att ha ansvar fr en flock fr, knns stort. Jag fick stort utbyte av det, s lnge jag hann med arbetet. Sedan blev det betungande och framfr allt orttvist mot fren, som jag inte hann med. De fick juverinflammation och mste avlivas, kanske p g a att jag inte sett tecknen i tid.

Nu har Tod kommit in i familjen. Han r redan vuxen och kan en hel del. Framfr allt r han en socialt mycket trevlig hund. Han r vnlig, men inte verdrivet tillgnglig. Han r lydig, men samtidigt mycket handlingskraftig. Han struntar i hstar, smbarn, andra hundar och jag kan f stopp p honom, ven om ett rdjur springer mitt framfr nosen p honom. Samtidigt har han egna intressen och vill inte g srskilt nra mig p vra promenader, s jag mste ideligen stoppa honom, s att han inte frsvinner ur min syn. Nr jag cyklar och Tod r ls kan han stanna fr att nosa p ngot intressant och han kommer inte p mycket lnge.

9/4 2005
Det r meningen, att Tod ska lra sig simma. Jag trodde i min enfald, att alla hundar spontant kunde simma, men i gr nr Tod var p Anna och Krilles nyppnade hundsim s visade det sig, att han bara anvnde frambenen, nr han simmade. Bakbenen rrde han inte verhuvudtaget. Detta fick till fljd, att han hela tiden hll p att tippa ver nda, s att han skulle ha ftt simma ryggsim, om inte vi hade dragit honom rtt igen i de linor som Anna hakat fast i flytvsten. Drfr ska han f simma utan flytvst nsta gng.

S fr Tod massage ocks! Det r vldigt sknt. Sist hll han p att somna under behandlingen. Allt detta fr Tod drfr att han fungerar som Annas projekthund i hennes utbildning till friskvrdskonsulent fr hundar. Jag har ftt lra mig att stretcha Tod ocks. Det gr riktigt bra
nu.

6/11 2004
Tod har ftt fr sig att bilar r fr som han nog mste valla. Det r mycket svrt att f honom att ta det lugnt, nr det kommer en bil p vr vg. Han kastar sig ner p marken och om jag inte strngt sger till honom att ligga ner, nr bilen kr frbi gr han ett utfall mot den. I Gteborg med alla dess bilar var detta dock ingen problem, fr dr tog alla goda lukter frn andra hundar ver. D hade Tod inte tid fr ngot s trivialt som bilar. I dag nr jag var ute med Tod, klickade jag varje gng en bil nrmade sig och s fick han godis hela tiden medan bilen krde frbi. Trots det var det svrt fr honom att koppla av.


21/8 2005

Efter vallningen i dag stod min granne Ingrid och jag och pratade om ditt och datt utanfr mitt hus. Hundarna hade vi liggande bredvid lsa. Pltsligt rusade Malva, Ingrids tik upp och brjade sklla vilt. Jag ropade p Tod fr att om mjligt f honom att stanna kvar hos mig. Men han upptckte snart det som Malva redan sett, nmligen rkefiende Dino, den 10-rige hanhunden som bor granne med oss. Han kom med sin husse i koppel. Tod hoppade rakt p honom och det vrsta hundslagsml som jag ngonsin bevittnat hade brjat. Jag sprang skrikande fram till hundarna och frskte f dem att sluta, men det var lnlst. Jag fick tag i Tods bakben och brjade dra. Ingrid fick fatt i den betydligt strre och starkare Dinos bakben och drog t andra hllet. Dinos husse stod mer eller mindre paralyserad och frskte sl med kopplet mot hundarnas kkar. Efter ngot som kndes som en evighet fick vi loss dem frn varandra. De ville genast rusa p varandra igen, men det kunde vi i alla fall hindra. Det bldde ordentligt ur Tods mun och jag sg stora jack p hans kinder. Hasse, grannen pstod att Dino sg likadan ut. Ingrid och jag gick in och underskte Tods skador och baddade dem med jodopax. Han hade ftt ett ordentligt djupt bett under ena gat och ett lite mindre ver gat. Ingrid funderade p, om vi kunde tejpa skadan fr att slippa ska veterinr p en sndagseftermiddag. Vi bestmde oss fr att g hem till henne och konsultera hennes man, ke som r bra p sdant hr. Han konstaterade, att skadan var alltfr omfattande fr att inte behva sys och att Tod ocks genast mste f antibiotika.
Jag ringde till distriktsveterinrerna i Strngns och fick tag i den jourhavande som tack och lov hade tid att ta sig an Tod inom en timme. S det var bara att slnga i sig lite lunch och sedan lgga Tod i bilen och kra till Strngns. Dr svde veterinren honom och sydde ihop skadorna samt gav honom antibiotika intravenst. Hon sa att det var mycket bra att jag kommit genast, fr ett bett r alltid infekterat och drfr mste det till antibiotika. Efter behandlingen fick vi lmna veterinrstationen och Tod hade en tratt ver huvudet som han fr behlla i minst 10 dagar, d jag ska ta bort stygnen.




I oktober 2005 trffade jag Jonas Gustafsson p SM i vallning i Breviksns. Han undrade hur det gick fr Tod, eftersom jag varit p kurs med honom under sommaren och Tod r efter Jonas’ Don. Jag berttade s att det inte alls gick bra, d han gick mig ur hnderna hela tiden. Jonas erbjd sig d att byta Tod mot en av hans valpar och jag tackade ja. P s stt kom Ace in i familjen.

 

Tod r numera hos Jonas Gustafsson fr att bli en riktig vallhund! Enligt meddelande frn Jonas tar han till sig trningen bra. Det r skert bra fr honom att f valla regelbundet p flockar som passar honom med en ledare som vet vad allt gr ut p. Jag hller tummarna fr dig Tod!2005-10-30

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *