Träning på Kolboryds gård

Alla som varit funktionärer under SM:et i Kilanda i oktober 2021 blev inbjudna till en träningsdag i Lerum söndagen den 21 november 2021. Från Sjuhäradsvallarna var vi bara tre som kom vilket kanske också speglade att vi inte var så många funktionärer från oss när det begav sig heller. Cecilia Olsson och jag kom dit från början och Anja Holgersson anslöt lite senare.

Kolboryds gård är en stor herrgård, där Vallhundsringens Katja Maines och Stina Träff har sina får. Stina är också anställd för att sköta diverse sysslor på gården.

Dagen började med att vi blev hälsade välkomna av Stina och att vi kunde välja på vilket fält vi ville träna. På det stora fältet fanns det möjlighet att träna riktigt långa hämt och en bana därefter. På det andra fältet fanns en ränna och en fålla och där kunde man också göra kortare hämt. Cecilia gick dit först och Jing och jag gick till det stora fältet först. Katja Maines som ställde ut fåren sa till oss att om vi ville ha kortare hämt var det bara att vinka till henne så kom hon närmare med flocken. Tyvärr stod solen henne rakt i ögonen så hon fick svårt att se vad vi ville, men det fanns de med röstresurser, så när det var vår tur kom flocken i alla fall lite närmare vilket tyvärr visade sig inte vara tillräckligt.

De som tränade före mej valde både vänster och högerhämt. Jag funderade länge på vilket jag trodde var bäst, men när jag sedan skulle skicka ut Jing verkade hon helst vilja gå åt vänster  och då fick det bli så. Hon stannade kort som hon brukar på vänsterhämt och trots flera dubbelkommandon blev det strul i upptaget. Hon snurrade några varv runt fåren men slutligen bestämde hon sig för att ta upp de flesta av dem och börja någon form av framdrivning, medan jag sprang framåt och ropade på henne att ta det betydligt lugnare. Men det här var lättrörliga får och det tyckte Jing var roligt uppenbarligen så hej vad det gick. Slutligen kom hon så nära att hon började lyda mej och då blev det med stackato av det hela. Ett får som sprängts bort vid upptaget sällade sig till de andra så då var flocken komplett i alla fall. Vi försökte få fåren på fösning genom några grindar men det misslyckades. Fåren sprang för fort och Jing sprang i kapp och hämtade upp dem så att jag slutligen kunde få dem till uppsamlingsfållan och in i den. Kapitalt misslyckande kändes det som!

Vi gick skamsna i väg till den andra hagen och stod där och väntade på vår tur ganska länge. Där träffade vi en tjej från Bohuslän Dals vk som var trevlig att prata med. Vi bestämde att försöka hitta lite träningstillfällen hos henne och mej vid tillfälle. Hon har får på Hisingen nånstans. Vi skulle byta telefonnummer men det glömde vi förstås.

De här fåren var vid första omgången lika rörliga som de på det andra fältet. Jag kände mej väldigt rörig i huvudet, då Jing sprang som en dårfink för att hela tiden fånga upp dem och jag hade svårt att få henne och därmed också fåren lugna. Men hur det nu var lyckades jag till slut att ta in fåren i rännan, så nånting gjorde jag väl rätt till slut. Fållan var därefter inga problem.

Vi stod kvar tills det blev vår tur igen, och den här gången hade fåren tröttnat på allt vad hundar hette. Nu fick jag problem med att få Jing att valla. Jag sa sch… ganska hårt och då flankade hon väldigt ordentligt med sprang bort under några träd och ville inte komma tillbaka så jag fick gå och hämta henne. Att få in några får i rännan eller fållan var det inte tal om! Ridå. Jag kände hur mitt självförtroende dalade betänkligt.

I ett förrådsutrymme hade en grupp samlats för att under Stina Risnes ledning tillverka ullkransar. Jing och jag gick dit och kransarna blev verkligen mycket fina, men jag kände att jag inte hade ro till att sätta i gång med att tillverka en själv. Dessutom var jag hungrig och jag ville gärna hinna med en vallningsomgång till. Halv tre skulle det serveras lunch.

Jing och jag gick tillbaka till hagen, där vi fick stå och vänta väldigt länge, men till slut fick vi i alla fall lite tid igen. Nu vallade Jing i alla fall och jag satsade nästan enbart på fösning.

Så var det då äntligen dags för lunch. Sjuhäradsvallarna hade meddelat att klubben skulle stå för kostnaden för lunchen som annars kostade 110 kr och det tackar jag för. Fisksoppan var verkligen läcker. Nu träffade vi även Anja som blivit lite försenad men som ändå hunnit med en träningsomgång i den stora hämthagen. Cissi, hon och jag samt Elisabeth Badou(?), nägon som hette Kristine, Linda och jag satt vid ett lågt runt bord och hade riktigt trevligt, även om akustiken inte var den bästa för mina halvdöva öron.

Efter maten redogjorde Ann Blomkvist för hur arbetet med att arrangera SM:et gått till med allt strul p g a pandemin mm och att hon och alla andra nu var fantastiskt glada och stolta över det vi till slut åstadkommit tillsammans och dessutom hade hela kalaset gått med vinst! Det hör inte till vanligheten i sådana här sammanhang. Monica Larsson var en av dem som bidragit med detta genom ett oförtrutet arbete med att skaffa sponsorer. Den digitala sändningen gjorde ju också att hela Sveriges vallintresserade allmänhet kunde följa  tävlingen i realtid och efteråt.

Något som jag ångrar att jag inte tog upp var hjältarna på parkeringen som ofta med hjälp av traktor fick loss bilarna på den leriga parkeringsplatsen.

Publicerat i Dagbok | Lämna en kommentar

Kurser med Karin Söderberg 2021

Nu har Jing och jag varit på kurs med Karin Söderberg fem gånger under 2021  hemma hos fam Janzén utanför Borås. Den första gången blåste det isande kallt och mina klubbkamrater Janne Oskarsson och Maggan Högström var också med.

Här kommer några av de råd som vi fått:

  1. Om någon står i fårflocken låt Jing runda den, så att hon vänjer sej vid människor i flocken och ignorerar dem.
  2. Säg bara ”get up” om Jing ska gå rakt mot djuren och säg ”lugn” i stället för ”stanna” i fösningen.
  3. Var noga med att visa Jing att det är ett hämt genom att gå med henne fram mot flocken och sedan stanna henne och lägga henne (eller låta henne stå) en käpplängd ifrån henne. Flytta alltid på henne, inte på dej själv.

Jing och jag tränade hämt i en femtiometershage hela tiden och jag fick många vettiga råd, bl a att vara mycket tydlig mot Jing om jag vad jag vill när vi går ut på banan. Jag ska först gå rakt fram med henne och se till att hon ser fåren och sedan lägga henne högst en käpplängd ifrån mej lite snett utåt innan jag skickar henne. Börja med korta avstånd, särskilt för dig själv, så lägg hunden skicka henne och skynda dej framåt, så att du är ganska nära när Jing kommer upp till kl 12. Stanna henne där, även om du fruktar att hon tänker ligga kvar. Om hon inte kommer på ditt framåtkommando, gå helt enkelt och hämta henne och gör om proceduren tills hon kommer. Fullfölj aldrig vallningen tävlingsmässigt utan efter framdrivningen är momentet färdigt. Gör om det kanske åt andra hållet så småningom. Först när hon hämtar klockrent på det korta avståndet kan du börja utöka det.

Se till att hon håller en anpassad fart under framdrivningen och träna sedan fösning i ett annat moment, där du verkligen har tummen i ögat på Jing och inte låter henne gå för fort. Titta mycket på fåren och bedöm Jings hastighet utifrån hur de går. Fåren får inte galoppera!

 

Den andra gången vi träffades sken solen skönt och vi tränade exakt samma sak.
Andra deltagare var fam Janzén själva men Peter hade ont i benet, så Karin fick träna hans hund själv. Malena och Sabina som båda har  kelpie var också där.

Från början skötte sig Jing och jag oss inte alls så bra som jag hade trott att vi skulle göra men på slutet var vi riktigt duktiga. Varken Karin eller de andra som var med och vallade den här gången trodde att det var Jings ”eye” som ställde till det utan att när hon vägrar att starta är hon helt enkelt tjurig och har inte riktigt förstått vad som fordras av henne och Jings sätt att tackla det är att lägga av att valla, i stället för att börja jaga som mina tidigare hundar har gjort i sådana lägen.

Jings utgångar har blivit mycket bra, men hon stannar inte alltid kl 12 utan kan göra överslag eller stanna kort.

Detta blev fel från början:

1.Jing gick inte ut ordentligt

2.Hon gick för fort i framdrivningen

3.Hon lägger sig och tjurar när hon inte får som hon vill.

Karins råd:

  1. Träna bara ett moment i taget, men noggrant
  2. Träna framför allt framdrivning
  3. Därefter fösning
  4. Använd aldrig ”lugn” vid sidoförflyttningar
  5. Om hon tjurar. Gå och hämta henne, inga sidokommandon
  6. Tala om när hon gör fel, så att hon förstår
  7. Var tydlig. Förbered alltid på samma sätt.
  8. Träna på korta avstånd så att det sitter som ett smäck
  9. Lär henne en inkallningssignal

I början av juni när vi var tillbaka hade Jing och jag utvecklats mycket.

Hämtet på korta avstånd fungerade perfekt, trots att Karin stod i flocken t ex

Sådant som fortfarande måste bli bättre:

  1. Framdrivningen går fortfarande för fort. Råd: spring fram, sätt upp båda armarna och lugna ner Jing men stoppa henne inte. Se till att hon håller avstånd! Kommer hon för nära förlorar hon sin djurkänsla och kan då inte styra upp fåren
  2. Sakta- eller lugnkommandot får bara användas en gång, om Jing åtlyder det!
  3. Se till att visslan fungerar. Var nära henne i början och stannar hon inte på din första signal, gå fram till henne och peta ner henne. vissla sedan igen.  En vissla ska alltid följas av en vissla och absolut inte av ett röstkommando!
  4. Delning. Det är viktigt att fåren blir lugna och att du balanserar upp dem så att du står mitt emot Jing .Om Jing ska vara till någon nytta i det här momentet måste hon flanka ordentligt. det får inte bli rundgång. Se sen till att det blir ett stort hål. Bestäm sedan vilken flock Jing ska  ta och se till att Jing tittar på den. Kalla sedan in Jing genom att först säga ”That will do” och sedan kalla på henne i snäll ton.

Tillfälle 4

Råd:

  1. Stå alltid i rak linje till Jing (Kl 12), när du kallar på Jing för ett hämt.
  2. När du visslar, vissla!
  3. Om du säger ”lugn” och Jing lugnar sig upprepa inte kommandot.
  4. Använd linan om Jing får för sej att inte komma på ett inkallningskommando. Gå då fram till henne och ryck upp henne.
  5. Delning: Jing måste först lära sej att flanka ordentligt, så att hon inte skrämmer djuren.  Sedan måste det bli en ordentlig öppning mellan fåren. Därefter visar jag vilka får Jing ska valla bort och så säger jag ”That will do” så att hon släpper fåren innan jag kallar in henne. Låt henne helst gå på de får som har huvudena vända mot henne.

Tillfälle 5 Nov

Den här  gången gick det mycket bättre för oss. Karin blev nöjd med både Jing och mej, men lite återstod ändå.

  1. Vid första hämtet till höger gick Jing inte ut ordentligt i början, men när jag stannade henne och skickade henne igen, slog hon ut ordentligt när hon såg fåren och kom långt bakom fåren och vallade sedan fåren till mej på eget bevåg.
  2. Jing går fortfarande lite för fort i framdrivningen. Men råkade hon komma så nära fåren så att de splittrades stannade hon själv upp och väntade tills flocken återigen var samlad innan hon fortsatte.
  3. BRA: Jing smög i hörnet och tog ut fåren lugnt och metodiskt. Detta är svårt konstaterade Karin.
  4. Då det inte fanns någon fålla att träna på fick vi i stället som uppgift att samla fåren mellan två stolpar vid staketet. På så vis fick vi träna flanker på ett mycket effektivt sätt. Om jag sa sch… flankar Jing men ofta för mycket, så jag fick träna på att säga ljudet lite försiktigt och sedan ett sidokommando direkt efter. Fungerade förvånansvärt bra.
  5. Delning
    Äntligen fick jag lära mej vad det innebär att dela på huvudena. Jag hade trott att det betydde att fåren skulle stå med huvudena mot hunden, när vi börjar göra en lucka. Men det betyder i stället att när luckan finns där och jag ska visa Jing vilka får hon ska valla bort, då ska jag välja den flock som har huvudena vända mot henne. På så vis blir risken mindre att det blir problem med att fåren flyr för långt bort och kanske tappas.
  6. En stor framgång var att Jing inte tjurade och sprang undan eller inte kom på ett inkallningskommando mer en enda gång och det var på slutet, då vi tränade flanker vid staketet. Då kände Jing att hon inte orkade med trycket från Karin och mej, så hon sprang och la sej i ett hörn under några träd och jag fick gå och hämta henne. Hon var väl trött då också då det var alldeles i slutet.
Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för Kurser med Karin Söderberg 2021

”Allt vad jag har lärt mej”

Tänkte att jag skulle samla allt vad jag för närvarande kommer ihåg från alla de kurser jag gått på för att lära mej valla. Nu är jag inne på min sjätte bordercollie. Ändå känner jag mej som en nybörjare. Varför? Kanske för att jag aldrig lyckats särskilt bra i vallningen, trots att jag ägt får i många år och gått på alla dessa kurser. Förmodligen har jag ändå lärt mej något. Dessa är mina auktoriteter som jag gått på kurs hos och som jag minns något lite av vad de sagt som jag har haft nytta av.

Tommy Stengård Vid utgång med Liz: Ge ett tyst kommndo. du behöver inte ropa. Tummen i ögat om hon jagar.

Karl-Erik Tibblin: Vid utgång med Jing : Ställ dej en bit ifrån Jing när du kommenderar henne så gör hon en vidare utgång.

Mosse Magnusson: Försök att gå så mycket som möjligt utan kommandon med den unga hunden, så att den lär sig att anpassa sin fart själv. Träna det som hunden är sämst på så länge att den glömmer det den är bäst på, först då kan du börja träna det ocskå. Var tydlig mot hunden.
Peter Nilsson: Linan är din bästa vän! Använd den när du lär in fösningen och stanna hunden, sedan ryck åt det håll hunden ska gå och se till att den driver åt rätt håll i lagom takt. Träna korta hämt.

Jonas Gustafsson: När du berömmer din hund, använd kommandot med mild röst i stället för bra. om du säger bra till en hunden som du just fått att stanna, är risken att den tar det som ett framåtkommando. Säg ligg ner först strängt, när hunden ligger säger du ligg ner med mild röst flera ggr

Waiwi Ehlin: När Jing ska ta in fåren i fållan, lägg henne först framför fåren vid öppningen framför allt om det är springiga får, innan du skickar henne bakom. Då får du tid att tänka efter och ta det lugnt. Använd lugna kommandon

Viktoria Fornander: Kom i håg att stanna hunden precis innan den verkar vilja ta fart mot fåren på långt håll. Sen kan det vara för sent. Ge Jing höger och vänsterkommandon lite hur som helst. Skicka henne gärna åt ett håll som hon inte förväntar sig.

Johanna M Johansson: När hunden blir skickligare kan du lära henne vända utan att  stanna henne först. Mycket bra för henne att kunna när det är bråttom

Eva Eriksson: Ge aldrig upp, när du stöter på ett hinder och Jing inte vill och försöker smita. Du måste igenom det problemet. Har hon väl gett sig kommer det att gå bra.

Syverbråten: Lär dej att dela fåren utan hund först. Titta på fåren mer än på hunden. Räkna ut vilken som är ledartacka. Handla sedan utifrån det.

Dan Scimsour: Om hunden inte kommer utan fastnar. Gå fram till den och träna mycket på den situationen. Få henne att tycka att det är roligt. Ge inga sidokommandon när det är rakt fram som du vill att hon ska gå  under träningen. Det förstör mer än det hjälper.

Zonja Ottosson: Jobba med attityden. Jing måste känna sig trygg runt fåren och förstå vad hon ska göra. Inga längre hämt än hon klarar. Stanna själv nära flocken även om du lägger Jing långt borta, så att du når henne och kan berätta för henne vad det förväntas av henne. Hitta signaler som hon förstår. Använd hennes namn i stället för att stanna henne i fösning och drivning när det börjar gå för fort. Var konsekvent och tjata inte. Om hon inte kommer när du ropar på henne, gå fram till henne och ryck henne i örat, gå tillbaka där du var och ropa snällt in henne.

Birgit Janzén: När fåren ska in i fållan. Se till att inte lägga hunden bakom fållan!

Sven Sognevik: Var konsekvent. Har du gett ett kommando så ska det utföras  som du vill ha det. Höger är höger och inte lite halvt…

Karin Söderberg: Var extremt tydlig innan du går ut med Jing genom att gå framåt mot fåren först och se till att hon ser dem. Lägg henne sedan på ca en käpplängds avstånd till höger eller vänster. Den som ställer ut fåren ska stå till höger om fåren om du skickar höger och tvärtom, så att Jing inte lägger märke till dem utan i stället ser dig när hon kommer upp kl 12. Stanna sedan Jing kl 12 även om du är rädd att hon inte kommer att starta när du säger till henne. Pröva gärna med något annat ord än ”get up” om hon haft svårighet med det för många gånger. Men se till att ”get up” alltid betyder rakt mo fåren och att lugn aldrig ges när Jing fått ett sidokommando.

Samt ett antal kamrater som hjälpt till vid träningar som Gunnel Grundfelt, Inger Tallbäck, Kicki Alenadaf, Margaretha Högström, Jeanette  Cecilia Olsson, Hans Nilsson, Ylva Holgersson, Mona Rehn,  mfl

Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för ”Allt vad jag har lärt mej”

Privatlektion i vallning hos Zonja Ottosson

I går den 10 november 2020 reste Jing och jag till Trollhättan för att få en extra duvning i vallningen. Jag hade skrivit upp vad vi behöver hjälp med och vi började i en mindre hage, där Jing fick visa hur hon hämtade och flankerade samt drev. Det gick ganska bra men Zonja rådde mej att driva ganska mycket och inte ge Jing så många kommandon utom när jag sa till henne strängt när hon pinnande på för mycket och då skulle jag säga hennes namn. Framför allt är det viktigt att Jing får in i skallen att verkligen föra fåren till mej, antingen jag är nära eller långt bort. Om hon alltid gör det i drivningen kommer hon att göra det i hämten också menade Zonja.

Sedan ställde sig Zonja i flocken och jag skickade Jing på korta hämt. Då är det viktigt att jag har lite bättre timing och sätter in visselpipan i munnen redan när jag skickar henne så  att jag är beredd att stanna henne kl 12 eller någon annanstans vid behov. Det är också viktigt att jag hittar en signal som gör att Jing startar mjukt och långsamt i upptaget. Glädjande var dock tyckte jag att Jing inte alls verkade störas av att Zonja stod i flocken.

Nästa moment blev att vi gick ut i den stora hagen och där fick vi träna på lite längre hämt, ca 75 m. Men jag la Jing långt bort, Zonja och hennes hund stod vid fåren och själv gick jag minst halva sträckan fram mot fåren, innan jag skickade Jing. Först skickade jag höger och Jing gick ut i en vid båge och kom sen ändå lite snett fram mot fåren. Jag stannade henne lite sent tyckte Zonja och framför allt blev startsignalen  alltför hård, så Jing startade alldeles för häftigt. Jag var ju egentligen bara glad över att hon startade alls, för i såna lägen har Jing ju haft en tendens att ligga kvar. Några få gånger gjorde hon det i dag också, framför allt när hon strax innan fått några stränga kommandon men båda gångerna gick det att få igång henne igen med lite lock och pock och sidokommandon. (Dan Scimcsour som vi träffade förra sommaren var inte alls pigg på att jag skulle använda sidokommandon för att få loss Jing).

Vi gjorde om hämtet, denna gång åt vänster och nu gick det riktigt bra. Jag hade bättre timing och Jing gick ut fint, stannande och tog med sig alla fåren mot mej.

Sen återstod att träna fösning. Där tyckte Zonja att det blev för mycket stackato, att jag inte skulle stanna Jing hela tiden när det fick för fort, utan att jag i stället skulle ropa hennes namn eller på annat vis visa mitt missnöje med att hon fick på för fort. Vid ett tillfälle flydde fåren uppåt hagen för att nå sina kompisar som de hade dragning till. Jing jagade, verkligen jagade efter och jag kände hopplösheten i att försöka göra något åt det, men Zonja sa till mej att jag inte fick vara passiv, så jag sprang emot dem och ropade argt till Jing och enligt Zonja hejdade sig Jing då en stund och gick sedan ut i en vidare båge. I samma ögonblick fick jag stopp på Jing men fåren hade ändrat riktning och med ett vänster kommando kunde vi få in fåren igen.

Sen diskuterade vi huruvida Jing var rädd för människorna på plan eller inte. Jag råkade säga att Jing hade blivit rädd för Zonia när hon sa till henne lite skarpt och det syntes så tydligt att Jing tog till sig tillrättavisningen. Zonja trodde inte att Jing blev rädd, men då hon är mycket mån om att verkligen förstå vad hon ska göra har hon utvecklat ett undvikandebeteende, så att när hon inte förstår vad hon ska göra springer hon hellre av plan än att försöka och kanske få skäll för något som ändå blir fel. Intressant tanke som jag är beredd att tro på. Det gäller alltså för mej att vara extremt tydlig med det jag vill och att själv förstå vad som krävs av mej för att komma dit.

Zonja Ottosson vid ett tidigare tillfälle

Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för Privatlektion i vallning hos Zonja Ottosson

Vallkurs med Viktoria Fornander hos Maud och Sven i Kungsbacka

Flankövningar: Skicka Jing åt olika håll, särskilt sådana som hon inte är beredd på.

Stanna henne innan hon börjar gå gör fort, så att det inte blir panik. Se till att hon kommer ut ordentligt. Träna hennes attityd!(Enligt Zonja kan det också räcka med att ropa hennes namn för då går hon ut bättre.

Försök hålla Jing på fötter och gå med henne mycket utan kommandon så att hon lär sej att känna av vilket avstånd hon bör hålla.

Viktoria vallar

Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för Vallkurs med Viktoria Fornander hos Maud och Sven i Kungsbacka

Vallkurser hos Zonja Ottosson 2020

Zonja rådde mej att nära flocken och har Jing en bit bort. Sedan var utmaningen att få Jing att gå ut ordentligt från flocken och stanna kl 12 och sedan ta fram dem till mej. Första gången gick Jing alldeles för fort och snävade in och därmed skrämde hon fåren. Vi tränade inne i en tjugofemma och målet var att Jing skulle stryka runt kanterna. Detta fick jag sedan träna hemma tills det satt.Den 14 april  var vi tillbaka och då gick det mycket bättre. Jag kunde till och med gå före fåren och Jing bakom utan att fåren sprang om mej.

Hos Zonja den 14 april

Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för Vallkurser hos Zonja Ottosson 2020

Bilder på Jing

Jing och jag var på promenad runt Sisjön för ett par dagar sedan. Då träffade vi en trevlig man med sin fru. Mannen frågade om Jing var en renrasig bordercollie vilket jag bekräftade. Sedan frågade han om han fick ta en bild på Jing och det fick han förstås. Det visade sig att mannen var en pensionerad professionell fotograf som nu roade sig med att ofta fotografera hundar. Men Jing ville inte låta sig fångas så gärna. Men Ulf som fotografen hette tog tid på sig och gav sig inte i första taget och när andra hundar gick förbi på stigen åkte Jings öron upp och de blev några riktigt fina bilder!

Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för Bilder på Jing

Jing och träningen våren 2020

Jing och jag har varit i Ambjörnshagen och vi har varit i Klämmestorp igen (6 mars) samt i Ambjörnshagen tillsammans med min klubbkamrat Sofia i går den 9 mars och hennes hund Dipp. Jag ser för varje gång allt tydligare vad Jing måste lära sig innan vi kan gå en tävling eller vp.

  1. Vi måste träna mer tillsammans med andra som är i närheten av fåren och stör henne.
  2. Jing måste lära sig att driva och hålla bättre avstånd till fåren
  3. Jing måste automatiskt driva fåren till mej
  4. Jing måste komma ur sin koncentration och inte bli låst, om hon kommenderas att lägga sig t ex på i en drivning eller ett hämt. Hon har ofta svårt att komma i gång igen.

Ja det är nog de tre punkterna som är de mest väsentliga. I Klämmestorp märkte jag att Jing kan hämta en grupp får på långt håll på ett acceptabelt sätt, om jag har kontroll på henne hela tiden, d v s ger henne kommandon när hon är rakt bakom fåren och ser till att hon för flocken till mej. En förutsättning är också att flocken inte är för stor, för annars kommer hon att splittra och tappa en hel del får på vägen. Jag måste alltså också hejda Jing så att hon inte går för fort fram med fåren.

Jag märkte samtidigt att om dessa förutsättningar inte uppfylls och och hämtet är skymt, så klarar inte Jing att själv stanna i tid och föra fåren till mig utan hon börjar cirkla runt fåren. Står det dessutom någon fram vid flocken som ska hämtas blir hon störd av dem och vänder för att slippa komma för nära människan.

I Ambjörnshagen har jag i vår när Jing och jag varit där ensamma tränat på att flankeringar och att hon ska gå att hon ska hålla avståndet till fåren. Flankeringen har gått bättre och bättre och hon går för det mesta ut ordentligt från fåren åt båda hållen och också på långt håll. Men i går när jag var där tillsammans med Dipp och Sofia och jag bad Sofia att stå i flocken när vi skulle göra en ganska långt hämt, så misslyckades detta totalt, eftersom Jing inte ville gå i närheten av Sofia i hämtet och därför tänkte vända om och cirkla runt fåren i stället. Trots att jag gick fram och var nära flocken, löd hon inte. (Suck!)

Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för Jing och träningen våren 2020

Träning i Klämmestorp


Nu har Jing och jag varit i Klämmestorp utanför Jönköping tre gånger och tränat på familjen Awes stora härliga marker. Mycket nyttigt.
Senaste gången var i går den 18 februari tillsammans med Jeanette Hellberg och Cecilia Olsson och deras fina hundar Felix och Rut.

Vi började med att gå långt bort i markerna för att komma så långt bort från draget till fårhuset som möjligt. Både Jeanette och Cissi ville börja med att göra ett långt hämt och vi satte upp framdrivningsgrindar för att göra hämtet så tävlingsmässigt som möjligt. Både Rut och Felix klarade detta galant.
När det var vår tur skickade jag Jing åt höger för hon brukar gå ut bäst åt det hållet. Det gjorde hon nu också. Utgången var perfekt men tyvärr såg jag inte Jing när hon var rakt bakom fåren, då det var en liten kulle i vägen, så jag blåste stopp på måfå. Det visade sig att Jing gjort ett ordentligt överslag och sedan inte förstått att hon måste ta med sig alla fåren och ta dem till mej, så det blev ett misslyckat snurrande där bakom.

Kvittot var att långa hämt klarar inte Jing, framför allt inte på egen hand, då hon inte spontant stannar bakom och ser till att få med sig alla får och sedan verkligen valla mot mej.

Lärdomen var att jag måste backa i träningen och förkorta hämten. Det positiva var ändå att hon tydligen förstått att hon ska ta ut svängarna och komma långt bakom fåren på hämtet. Det gjorde hon senare även till vänster.

Det Jing och jag sedan tränade var framför allt drivning. Både Cecilia och Jeanette visade mej hur de lärt sig att se till att hunden inte kom alltför nära fåren i drivningen och hur jag som förare måste röra mej mycket för att få Jing att förstå att hon ska balansera upp fåren till mej hela tiden.

Var jag bara i rörelse gick det riktigt bra men ett annat problem ( eller kallar vi det utmaning) var att Jing är mycket svår att få igång igen när hon lagt sig bakom fåren och avståndet har blivit stort. Vid ett tillfälle tvärvägrade hon att komma vilket kommando jag än använde. I går kom jag att tänka på Liz, min första bordercollie och hennes egenheter. Hon var ju nästan omöjlig att få i gång kl 12 vid ett hämt och hon vallade inte heller till mej utan lite vart som helst. En intressant fundering är om det är mina träningsmetoder eller hundens eye som ställer till det? (Eller både och?) Även om Liz och Jing är lika i detta avseenden är de extremt olika i ett annat. Liz var ingen snäll hund, hon kunde bita fåren och nafsade dessutom människor i benen när de gick förbi och hon jagade rådjur om hon kom åt. Ingenting sånt gör Jing, men de har båda ett starkt eye. Nu ska jag fortsätta att framför allt träna drivning, flankeringar och försöka komma på ett sätt att få Jing att starta, när hon lagt sig ner långt från mej. Jag kommer ihåg en ”clinic” som Mosse hade för många år sedan. Han berättade då om olika sorters bordercollies och hur han tränade deras svaga sidor, ända tills de nästan glömt sina starka. Det finns alltså att göra. Ytterligare en sak som vi jag måste komma i håg när vi tränar drivning. Jing måste lära sig att hålla avståndet till fåren och inte heller starta så snabbt och gå för fort i fösningen!

Publicerat i Dagbok | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Träning i Klämmestorp

Vad Jing och jag har lärt oss

SONY DSC

Britta och Jing

Ett av mina mål med vallningen med Jing var att vi skulle ha ett godkänt vallhundsprov, innan Jing fyllde tre år. Det målet visade sig vara för högt ställt och jag blev ganska besviken.
I dag läste jag en intervju med Therese Alshammar i Dn, en idrottskvinna som vunnit många medaljer i sin karriär. Hon menade dock att det viktigaste för någon som vill prestera är inte att sikta in sig på priser och medaljer utan i stället fokusera på det som man lärt sig. Efter att jag läst det blev jag mycket gladare för nog har både jag och Jing lärt oss väldigt mycket sedan jag köpte henne i januari 2018 och hon knappt var ett år gammal.
Det här kan hon i dag (för det mesta)

Hon förstår de flesta av mina röstkommandon: dvs lie down, get up, away, come bye, stanna, kom hit, bort. Visselsignalerna kan hon för det mesta. Stanna, framåt, höger, vänster. Hon ska snart också förstå ”kom hit” (upprepade korta signaler).

Hon förstår i dag att hon ska ta med alla fåren när hon föser i väg dem och pendlar då bakom fåren. förut lämnade hon gärna den tacka som inte hade lust att följa med.

På hemmaplan gör hon alldeles utmärkta hämt på de avstånd jag kan få ut, vilket är ca 75 m. I fösningen är hon extremt lydig och gör allt jag ber henne. Hon startar dock lite för snabbt och hon kan inte kommandot lugn så bra.

hon tycker om att ta bort får som är delade. Hon har inga svårigheter med att mota bort får som står utanför en fålla tillsammans med får som är inne i fållan.
Hon går lugnt in i fållan och lägger sig bakom fåren och väntar lugnt där tills jag säger till henne att hämta upp fåren.

Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för Vad Jing och jag har lärt oss

Trekampen okt 2019

Alla samlas för att se banan

Solweig och Maggan

Bengt och Irene

Åskådare

Trekampen är en skojtävling som organiseras av tre västsvenska klubbar för att stimulera nybörjare att börja tävla utan några krav. I år var det Vallhundsringens tur att anordna tävlingen och inbjudna var Bohuslän-Dals vk och Sjuhäradsvallarna. Vi i sjuhäradsvallarna har träffats och tränat inför detta i över ett år, då det förra året inte blev någon tävling. Bengt Andersson har hållit i detta.
Tävlingen hölls i Lerum i början av oktober och vi var sju ekipage från varje klubb som ställde upp. Bohuslän-Dal hade fått ett återbud så Hans Nilsson fick gå två gånger med sin hund i stället.

Från Sjuhäradsvallarna kom förutom Bengt och Ike, Margaretha Högström med Ted, Solweig Magnusson med Albin, Sofia A med sin hund, Irene Andersson med Centi, Janne Oskarsson med sin hund och jag med Jing.

Först skulle vi gå en ganska traditionell IK1-bana, fast i stället för delning hade man satt upp pinnar som fåren skulle gå slalom genom. Dessutom var det inget krav på att vi som förare måste stå kvar vid pinnen vid 150 metershämtet, utan vi fick gå fram så långt vi ville, innan vi skickade hunden, men det skulle dras många poäng i stället. Det gjorde mej lugn med tanke på de problem Jing har med utställningen. Vallhundsringen började med en hund, sedan fick någon från oss gå och sist Bohuslän-Dal. När det var vår tur, tog jag det säkra före det osäkra och gick gick ganska långt fram från pinnen medan Jing fick ligga kvar vid pinnen. Jag skickade henne och det gick bra. Hon hämtade fåren och jag kunde gå bort till pinnen med dem och påbörja fösningen, vilket gick alldeles utmärkt. Vi klarade alla grindar och sedan var det en ränna som fåren skulle gå igenom. Som genom ett under rann fåren bara igenom den och vi var framme vid pinnarna där Jing fick igenom fåren mellan dessa helt rätt ända till sista pinnen, där några får sprang på fel sida. Sen var det bara att fortsätta fram till pinnen och vi kunde samla ihop fåren och överlämna dem till funktionärshunden. Jing var så lydig och fick beröm för detta både muntligt och i protokollet efteråt. De andra i vårt lag gick också bra. Bara Irenen och Centi fick bryta och vi kom tvåa i denna tävling.
Så var det paus då det bjöds på kaffe och fika av Vallhundsringen och Gunwor och Solweig hade dessutom vanniljkaka med till oss Sjuhäradsvallare.
På eftermiddagen vidtog ytteerligare en tävling. Då skulle vi bestämma vem som skulle göra vilket moment och varje ekipage skulle göra sitt och sedan lämna över till klubbkamraten. Jag valde delning trots att jag inte visste om fåren gick att dela. Den här tävlingen gick på tid och misslyckades man med momentet las det på tre minuter. Här gick det inte så bra för oss. Hämtningen gick inte på väldigt länge och Jing och jag lyckades inte dela fåren, så vi kom sist, medan det var väldigt jämnt mellan Vallhundsringen och Bohuslän-Dal.
Regnet hängde i luften hela tiden med det var ändå uppehållsväder nästan hela tiden.

Det blev en väldigt rolig dag och vi var efteråt fast beslutna att anordna något liknande eller ännu bättre nästa år, då det är vår tur.

Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för Trekampen okt 2019

Jings utveckling

Detta galleri innehåller 4 bilder.

Jag har hela tiden sen jag köpte Jing haft väldigt höga förväntningar på henne. Hon har både en duktig far och farbror samt syster. Hon är så lyhörd och lydig, Enda kruxet var att hon slutade och valla om någon … Läs mer

Fler gallerier | Kommentarer inaktiverade för Jings utveckling

Vallningsvecka juli 2019

Den 8 juli 2019 for Ove, Jing och jag upp till Mariefred, där Ove tog in på Mariefreds värdshus från måndagen till fredaagen. Själv åkte jag vidare till Waiwi Ehlin i Ärla för att umgås och valla.

Vi gick ut och vallade redan på kvällern men tyvärr regnade det ett fint regn och markerna var inte putsade så jag blev alldeles sjöblöt om fötterna. Men vi vallade på och det visade sej att jag inte hade riktig koll på vad Jing sysslade med t ex när vi skulle ta in fåren i fållan.

Men Waiwi hjälpte mej och till slut fick vi in fåren. Nästa morgon regnade det fortfarande och mina skor var fortfarande lika blöta. För att inte blöta ner mina andra par skor också reste jag då in till Eskilstuna och ICA Maxi och köpte ett par stövlar.

Sen fortsatte vi att valla under någon timme hos Waiwi. Att veta hur jag hjälper Jing att få in fåren i fållan var det vi fokuserade mest på. Det kan vara bra att lägga Jing alldeles framför fållan så att hon motar bort tackorna lite, medan jag öppnar fållan och sedan gäller det för Jing att verkligen ta ut svängarna och komma bakom fåren mitt för öppningen och sedan försiktigt ta fram hennes tills fåren ser enda möjligheten att gå in.

När vi sedan skulle lämna hagen inträffade en ganska jobbig incident. Waiwi höll på med valpen och att göra ordning runt om och jag stagade upp grindarna till fållan som ramlat ihop. Plötsligt ser jag att tackorna är på väg ut ur hagen vilket i sej inte var något fel, då de ändå skulle vallas upp till gården, men det värsta var att Jing fått syn på dem och gett sig i väg för att hämta upp dem eller vad hon tänkte. Det blev i stället jakt och en tacka försvann ur sikte och var försvunnen när Jing kommit tillbaka och Sammy hade hämtat tillbaka de återstående fåren. En tacka hade gått ner sig i ett sankt dike som fanns mitt i den hage som ännu inte var putsad. Benny, Waiwis man kallades ner för tackan är ur stånd att ta sig upp själv. Jag hittade dock var hon var och Benny drog upp henne. Han är tydligen ganska van vid det.

På eftermiddagen åkte vi några mil bort och vallade på Kristina Liljeholms får som inte brukar vallas så ofta så det skulle vara springigare och därmed måste jag vara försiktig så att det inte blev någon jakt. Det gick bra. Vi föste och hämtade fåren om vartannat och Jing skötte sig.

Natten tillbringade jag hos mina gamla grannar i Stallarholmen, Ingrid och Åke och följande dag åkte jag först och hälsade på Jeanette Setterberg som numera bor i Lilla Koltorp mitt emellan Stallarholmen och Mariefred. Hon ska snart ta dit sina får, så nästa gång kan vi valla där också. Sedan åkte jag vidare till Furholmen utanför Trosa där Annelie Wallin slagit ner sina bopålar och håller på att bygga upp en stor fårbesättning med framför allt dorperfår. Kicki Alenadaff som jag sedan tillbringade natten hos hade ordnat fårjobb för Jing och Zaja, Kickis hund där. Vi delade av ett antal bagglamm bl a och tog dem till en annan hage. Det var spännande och nyttigt för Jing. Jag måste planera jobbet bättre för att Jing ska lyckas sa Kicki. Jag är oftast lite för slarvig och spontan och handlar först och tänker sen.

Dagen därpå reste vi till Huddinge och vallade på Nina Sundelins får. Marianne Ericson och Monica Moberg Falk var också där. Nina däremot var bortrest tyvärr. Ninas får är mycket väl invallade och vi tog ut ett lagamom antal får åt gången och vallade på dem. Nu var jag lite bättre på att planera, när vi skulle dela av flocken.

Nu ville jag träna på ett hämt på minst 150 meter. Det gick inte så bra och jag blev lite deppig. Jing skar i hämtet och sprang två varv runt flocken innan hon tog tag i dem och kom med dem. Jag prövade igen men då la jag Jing på 150 m och gick fram till flocken själv innan hon fick gå ut. Då gick det bra.

Fösningen av de här fåren gick bra och jag kände att fösa kan Jing. En sanning med modifikation skulle det så småningom visa sej.

Nu var vallningen i Sörmland över och på fredagen hämtade jag Ove och vi for hem. Men Waiwi följde med i sin bil med Sammy och sedan vallade vi ytterligare ett par dagar dels i ”min” hage, dels hos ”Blommorna”, d v s systrarna Magnusson i utanför Borås och också hos Maud och Sven i Hanhals. Waiwi lärde mej verkligen väldigt mycket under den här tiden och när jag kom till träningshagen på onsdagen då vi hade klubbdag där var många förvånade över hur fint Jing skötte sej.

Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för Vallningsvecka juli 2019

Träning av VP-bana hos Karl Erik Tibblin

Idag, den 21 maj 2019 reste Maggan, jag och Sven Börjesson till Bäckagården utanför Falköping för att träna en VP-bana hos K-E Tibblin. Det var verkligen nyttigt! Återigen fick jag bekräftat att Jing fortfarande inte är riktigt färdig för ett VP, även om det kanske inte är så långt borta, i alla fall inte, om vi får möjlighet att återkomma till Karl-Erik eller kan valla på andra stora marker med lite springiga får. I dag visade Jing nämligen äntligen att hon kan hämta alldeles utmärkt på långt håll. Karl-Erik gav mej ett mycket bra råd. Lägg hunden vänd mot det håll hon ska på ganska långt håll från dig själv, mycket längre än vad som är tillåtet på en tävling. Visa henne tydligt vart hon ska! Med de förutsättningarna hämtade Jing fåren både åt vänster och höger på ett alldeles utmärkt sätt. Hon hade bra djup bakom fåren bekräftade Karl-Erik. Härligt!

Svårigheten för mej och Jing var nu i stället att hon inte håller ihop fåren om dessa inte vill vara tillsammans och ibland spreds flocken på ca 10 djur ut över hela fältet och Jing fick ett sjå att hämta upp dem från alla håll och kanter. Fåren sprang som besatta när de fått fart och enligt K-E och Maggan tittade jag inte tillräckligt mycket på fåren utan koncentrerade mej mest på att se vad Jing hade för sej. Har jag hört det förut?

Dessutom är Jing ovan vid att ha folk omkring sig när hon vallar och kan bli så störd av det att hon har svårt att starta t ex i upptaget.

Delningen fixade vi på ett bra sätt tyckte K-E. Själv tycker jag att jag har lite för svårt att få Jing att komma in i hålet och gå åt det håll jag vill. Fållan gick bra hos de tröga fåren, men inte hos de springiga. Det fanns nämligen två hagar, en med ett tiotal ungbaggar som var snälla och ganska tröga och en med lika många ungtackor som var mer än lovligt springiga.

Vid andra försöket klarade vi rännan. Synd, att Karl-Erik bor så långt bort, annars skulle jag åka dit ofta.

Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för Träning av VP-bana hos Karl Erik Tibblin

Träning i hemmahagen

17 maj 2019

Det är inte så lite frustrerande att det går så väldigt bra att valla i hemmahagen, medan jag känner mej väldigt osäker, så snart vi kommer ut i andra marker och andra får. Det brukar gå ganska bra där också, men det är sällan vi har möjlighet att pröva långa hämt och långa avstånd under trygga förhållanden.

I dag var vi i hemmahagen och efter några rundor lyckades vi få in halva flocken i fållan medan resten stannade utanför. Jing tog ner den flocken till nedre delen av hagen. Hon hade inga problem med att få loss tackorna från fållan, trots att de helst av allt stannade kvar där. väl nere lyckades vi dela av tre tackor som sprang upp till fållan. Dessa skickade jag upp Jing för att hämta. Så där höll vi på. Det enda som fortfarande är lite svårt är att verkligen få in Jing i det minimala hål som jaga lyckas göra i flocken, men även det klarade hon några gånger.

Några gånger hade Jing för sej att det vore bättre att ta ett annat håll än jag sa, men hon lydde efter en eller två tillsägelser. Vänstervisslan börjar också sitta nu. Höger har hon kunnat länge.

På tisdag ska Maggan och jag och Sven Börjesson resa upp till Karl-Erik Tibblin utanför Falköping och gå en VP-bana. Det ska bli riktigt spännande!

Jing och jag

Publicerat i Dagbok | Kommentarer inaktiverade för Träning i hemmahagen