Här är jag med Tess famnen hos uppfödaren den 24 januari 2023
Sedan jag blev ensam människa i min lägenhet har jag gått och tänkt på att kanske skulle jag skaffa en valp ändå. Om jag hade tur skulle jag lyckas uppfostra den till en fungerande vallhund eller i alla fall till ytterligare en hund att träna och hysa förhoppningar om. Jag har nu gått så många kurser med Jing för Karin Söderberg och Jing gör fina framsteg och jag också. Karin föder ju också upp hundar och varför inte en valp från henne? Men jag vågade inte fråga. Kanske tycker hon att jag är för gammal gammal? Kanske alla seriösa uppfödare tycker det tänkte jag.
Så en dag strax före jul får jag se ett inlägg på facebook publicerat av Anita Boberg Johnsson som också är en uppfödare, (Movallarnas kennel) som jag tidigare har haft kontakt med och som Peter Nilsson vid ett tillfälle hade rekommenderat, då jag sökte en bordercollie. Hon hade en kull på åtta valpar varav sju var tikar. Pappan var Karin Söderbergs Flynn. De var födda i slutet av november 2022 och två av dem, en hane och en tik fanns fortfarande till salu. De var så fina på bilden bilden. Jag bestämde mej blixtsnabbt och skrev ett ganska långt brev till Anita och förklarade att jag var intresserad av en tikvalp. Jag skickade iväg brevet och sedan gick det en vecka utan att jag hörde något. Visserligen hade adressen sett lite konstig ut när jag skickade brevet men jag hade inte fått något felmeddelande, så jag tänkte att jag måste skriva och fråga, så att jag fick veta om valpen gått till någon annan. Det var på juldagskvällen. Tidigt på annandag jul hade jag redan ett svar. Anita hade inte fått mitt brev och visst kunde jag få köpa en tikvalp! Det enda jag behövde göra var att ge den ett namn och sedan skulle Anita välja vilken valp som skulle bli min och den 24 januari 2023 var jag vällkommen att komma och hämta henne strax utanför Strömsholm i Västmanland.
På kvällen kom Svantes familj hem pà middag och jag gav barnbarnen i uppgift att hitta på ett enstavigt namn som tydligt skilde sej från Jing. Det blev Tess. Så var det klart också.
Jag ringde min bästa vallhundskompis i Sörmland, Waiwi och berä¤ttade nyheten och bad att få sova hos henne på väg till Movallarnas och det fick jag. Jag tog med mej Jing och på söndagkvällen den 23 januari hann vi t o m att valla lite med Jing och Waiwi visade upp både Jango och Olle som båda var mycket duktiga vallhundar.
På måndagmorgonen den 24 januari 2023 Ãkte jag så till Anita och hämtade lilla Tess. Så pytteliten hon var, men ändå framåt och vänlig och ville sitta i mitt knä. Jag blev bjuden på kaffe och så skrev jag på alla papper som behövdes och betalade. Innan dess hade jag låtit försäkra Tess också.
På hemvägen skrek Tess högljutt i ungefär en knapp timme, men sedan sov hon gott i sin bur resten av vägen hem, en resa som tog fem – sex timmar.
