Lördagen den 17 sept anordnades ett KM i vallning i Sjuhäradsvallarnas regi hos familjen Janzén i Hult strax norr om Borås. Stärkt av att Jing ändå hämtade fåren just i Hult några veckor tidigare anmälde jag Jing och mej till IK1-klassen.
Vi åkte ett par gånger till träningshagen innan tävlingen och jag jag konstaterade att Jing blev bättre och bättre på att någorlunda lugnt fråndriva fåren även när jag stod kvar långt borta. Jag fick henne t o m att ta fåren genom ett par grindar långt borta, så jag var vid ganska gott mod när lördagen kom. Väl på plats upptäckte jag att jag också skulle arbeta i sekretariatet, så jag fick ganska mycket att göra och hann inte oroa mej så mycket. IK2 klassen gick också först med hela nio hundar och som de gick! Skyhöga poäng hela vägen. Sedan var det IK1 direkt efter och jag gick som nummer två efter Josephine Löfdahl med Tia som visat sig vara en riktigt duktig vallhund trots sin ungdom. (Knappt två år). Det var hon nu också.
Den här gången låg uttaget till vänster och väl dolt, så jag bestämde mej för att denna gång skicka höger, då jag trodde att Jing då skulle försöka göra ett överslag som jag i rätt ögonblick skulle kunna stoppa och få henne att stanna kl 12. Det visade sig inte lyckas tyvärr, för fåren började röra sig för tidigt beroende på att trots Jing sprang ut riktigt långt till höger i utgången snävade hon in för tidigt och skrämde tackorna ganska ordentligt. Efter lite strul hit och dit fick jag henne i alla fall att valla fåren mycket snett och snabbt till mej där de rundade mej åt fel håll och sen fortsatte Jing att fösa fåren så snabbt och hetsigt att hon oroade fåren alldeles för mycket och vi missade första grinden. Andra benet gick lite bättre ett litet tag men på tredje benet som numera tydligen och också är fösning, så passade hon på att runda fåren en gång innan jag fick pli på henne. Hon gjorde sen ett misslyckat delningsförsök, men lyckades ändå till slut komma in mellan fåren på rätt sätt och även samla ihop dem och sedan var det bara att snabbt springa till fållan och öppna grinden för dit ville verkligen fåren, så där blev det full pott utan Jings förskyllan eller medverkan. Vi gick alltså runt den här gången också, men det kändes inte lika roligt den här gången, för det var mycket strul på vallen, även efteråt då fåren skulle samlas upp och Jing inte kunde låta bli att fara efter dem, trots att jag sa åt henne att stanna och jag inte hittade hennes koppel. Jag trodde sen att jag tappat det på plan, men det visade sig så småningom ligga i min bakficka!
Vi kom ca 30 p efter det nästsista ekipaget i vår klass och ingen flippade ut eller gjorde nåt dumt f ö. På träningstävlingen fick vi 55p. Den här gången fick vi bara 45 p och 18 på hämtet.
Från början var mitt mål med Jing att få henne godkänd före tre års ålder. Nu har jag ändrat målet till hon ska ha ett tredjepris (65p) i IK1, innan hon blir pensionär vilket brukar inträffa ungefär vid 10 års ålder. Vi har alltså ca 5 år på oss. Det måste gå!
Hoppas att vi snart kan få gå på kurs med Karin Söderberg igen så att jag får mer hjälp med hur jag ska lugna ner Jing och få henne på rätt köl med springiga får. I andra hand får jag leta efter besättningar med lite trögare djur, Österöö kanske? Eller ska jag resa till Nina i Huddinge och tävla?
Jag minns att jag frågade en vallhundskompis för många år sedan varför hon envist fortsatte att tävla med sin hund, när det alltid gick så dåligt och hunden uppenbart inte hade någon talang för vallning. Hon svarade att hon tyckte det var så roligt att tävla vallning och det är precis det jag också tycker och uppenbarligen Jing också. Hon koncentrerar sig hela tiden på får flocken när jag binder upp henne utanför hagen. Och visst är det väl bra att syssla med det som är roligt? Helt uppenbart går det ju framåt. Hon hämtar faktiskt fåren!
Vinnaren av IK-klassen Håkan Josefsson med Collin
Fältet
