Nu har Jing och jag varit i Klämmestorp utanför Jönköping tre gånger och tränat på familjen Awes stora härliga marker. Mycket nyttigt.
Senaste gången var i går den 18 februari tillsammans med Jeanette Hellberg och Cecilia Olsson och deras fina hundar Felix och Rut.
Vi började med att gå långt bort i markerna för att komma så långt bort från draget till fårhuset som möjligt. Både Jeanette och Cissi ville börja med att göra ett långt hämt och vi satte upp framdrivningsgrindar för att göra hämtet så tävlingsmässigt som möjligt. Både Rut och Felix klarade detta galant.
När det var vår tur skickade jag Jing åt höger för hon brukar gå ut bäst åt det hållet. Det gjorde hon nu också. Utgången var perfekt men tyvärr såg jag inte Jing när hon var rakt bakom fåren, då det var en liten kulle i vägen, så jag blåste stopp på måfå. Det visade sig att Jing gjort ett ordentligt överslag och sedan inte förstått att hon måste ta med sig alla fåren och ta dem till mej, så det blev ett misslyckat snurrande där bakom.
Kvittot var att långa hämt klarar inte Jing, framför allt inte på egen hand, då hon inte spontant stannar bakom och ser till att få med sig alla får och sedan verkligen valla mot mej.
Lärdomen var att jag måste backa i träningen och förkorta hämten. Det positiva var ändå att hon tydligen förstått att hon ska ta ut svängarna och komma långt bakom fåren på hämtet. Det gjorde hon senare även till vänster.
Det Jing och jag sedan tränade var framför allt drivning. Både Cecilia och Jeanette visade mej hur de lärt sig att se till att hunden inte kom alltför nära fåren i drivningen och hur jag som förare måste röra mej mycket för att få Jing att förstå att hon ska balansera upp fåren till mej hela tiden.
Var jag bara i rörelse gick det riktigt bra men ett annat problem ( eller kallar vi det utmaning) var att Jing är mycket svår att få igång igen när hon lagt sig bakom fåren och avståndet har blivit stort. Vid ett tillfälle tvärvägrade hon att komma vilket kommando jag än använde. I går kom jag att tänka på Liz, min första bordercollie och hennes egenheter. Hon var ju nästan omöjlig att få i gång kl 12 vid ett hämt och hon vallade inte heller till mej utan lite vart som helst. En intressant fundering är om det är mina träningsmetoder eller hundens eye som ställer till det? (Eller både och?) Även om Liz och Jing är lika i detta avseenden är de extremt olika i ett annat. Liz var ingen snäll hund, hon kunde bita fåren och nafsade dessutom människor i benen när de gick förbi och hon jagade rådjur om hon kom åt. Ingenting sånt gör Jing, men de har båda ett starkt eye. Nu ska jag fortsätta att framför allt träna drivning, flankeringar och försöka komma på ett sätt att få Jing att starta, när hon lagt sig ner långt från mej. Jag kommer ihåg en ”clinic” som Mosse hade för många år sedan. Han berättade då om olika sorters bordercollies och hur han tränade deras svaga sidor, ända tills de nästan glömt sina starka. Det finns alltså att göra. Ytterligare en sak som vi jag måste komma i håg när vi tränar drivning. Jing måste lära sig att hålla avståndet till fåren och inte heller starta så snabbt och gå för fort i fösningen!
