Trekampen okt 2019

Alla samlas för att se banan

Solweig och Maggan

Bengt och Irene

Åskådare

Trekampen är en skojtävling som organiseras av tre västsvenska klubbar för att stimulera nybörjare att börja tävla utan några krav. I år var det Vallhundsringens tur att anordna tävlingen och inbjudna var Bohuslän-Dals vk och Sjuhäradsvallarna. Vi i sjuhäradsvallarna har träffats och tränat inför detta i över ett år, då det förra året inte blev någon tävling. Bengt Andersson har hållit i detta.
Tävlingen hölls i Lerum i början av oktober och vi var sju ekipage från varje klubb som ställde upp. Bohuslän-Dal hade fått ett återbud så Hans Nilsson fick gå två gånger med sin hund i stället.

Från Sjuhäradsvallarna kom förutom Bengt och Ike, Margaretha Högström med Ted, Solweig Magnusson med Albin, Sofia A med sin hund, Irene Andersson med Centi, Janne Oskarsson med sin hund och jag med Jing.

Först skulle vi gå en ganska traditionell IK1-bana, fast i stället för delning hade man satt upp pinnar som fåren skulle gå slalom genom. Dessutom var det inget krav på att vi som förare måste stå kvar vid pinnen vid 150 metershämtet, utan vi fick gå fram så långt vi ville, innan vi skickade hunden, men det skulle dras många poäng i stället. Det gjorde mej lugn med tanke på de problem Jing har med utställningen. Vallhundsringen började med en hund, sedan fick någon från oss gå och sist Bohuslän-Dal. När det var vår tur, tog jag det säkra före det osäkra och gick gick ganska långt fram från pinnen medan Jing fick ligga kvar vid pinnen. Jag skickade henne och det gick bra. Hon hämtade fåren och jag kunde gå bort till pinnen med dem och påbörja fösningen, vilket gick alldeles utmärkt. Vi klarade alla grindar och sedan var det en ränna som fåren skulle gå igenom. Som genom ett under rann fåren bara igenom den och vi var framme vid pinnarna där Jing fick igenom fåren mellan dessa helt rätt ända till sista pinnen, där några får sprang på fel sida. Sen var det bara att fortsätta fram till pinnen och vi kunde samla ihop fåren och överlämna dem till funktionärshunden. Jing var så lydig och fick beröm för detta både muntligt och i protokollet efteråt. De andra i vårt lag gick också bra. Bara Irenen och Centi fick bryta och vi kom tvåa i denna tävling.
Så var det paus då det bjöds på kaffe och fika av Vallhundsringen och Gunwor och Solweig hade dessutom vanniljkaka med till oss Sjuhäradsvallare.
På eftermiddagen vidtog ytteerligare en tävling. Då skulle vi bestämma vem som skulle göra vilket moment och varje ekipage skulle göra sitt och sedan lämna över till klubbkamraten. Jag valde delning trots att jag inte visste om fåren gick att dela. Den här tävlingen gick på tid och misslyckades man med momentet las det på tre minuter. Här gick det inte så bra för oss. Hämtningen gick inte på väldigt länge och Jing och jag lyckades inte dela fåren, så vi kom sist, medan det var väldigt jämnt mellan Vallhundsringen och Bohuslän-Dal.
Regnet hängde i luften hela tiden med det var ändå uppehållsväder nästan hela tiden.

Det blev en väldigt rolig dag och vi var efteråt fast beslutna att anordna något liknande eller ännu bättre nästa år, då det är vår tur.