Privatlektion i vallning hos Zonja Ottosson

I gr den 10 november 2020 reste Jing och jag till Trollhttan fr att f en extra duvning i vallningen. Jag hade skrivit upp vad vi behver hjlp med och vi brjade i en mindre hage, dr Jing fick visa hur hon hmtade och flankerade samt drev. Det gick ganska bra men Zonja rdde mej att driva ganska mycket och inte ge Jing s mnga kommandon utom nr jag sa till henne strngt nr hon pinnande p fr mycket och d skulle jag sga hennes namn. Framfr allt r det viktigt att Jing fr in i skallen att verkligen fra fren till mej, antingen jag r nra eller lngt bort. Om hon alltid gr det i drivningen kommer hon att gra det i hmten ocks menade Zonja.

Sedan stllde sig Zonja i flocken och jag skickade Jing p korta hmt. D r det viktigt att jag har lite bttre timing och stter in visselpipan i munnen redan nr jag skickar henne s att jag r beredd att stanna henne kl 12 eller ngon annanstans vid behov. Det r ocks viktigt att jag hittar en signal som gr att Jing startar mjukt och lngsamt i upptaget. Gldjande var dock tyckte jag att Jing inte alls verkade stras av att Zonja stod i flocken.

Nsta moment blev att vi gick ut i den stora hagen och dr fick vi trna p lite lngre hmt, ca 75 m. Men jag la Jing lngt bort, Zonja och hennes hund stod vid fren och sjlv gick jag minst halva strckan fram mot fren, innan jag skickade Jing. Frst skickade jag hger och Jing gick ut i en vid bge och kom sen nd lite snett fram mot fren. Jag stannade henne lite sent tyckte Zonja och framfr allt blev startsignalen alltfr hrd, s Jing startade alldeles fr hftigt. Jag var ju egentligen bara glad ver att hon startade alls, fr i sna lgen har Jing ju haft en tendens att ligga kvar. Ngra f gnger gjorde hon det i dag ocks, framfr allt nr hon strax innan ftt ngra strnga kommandon men bda gngerna gick det att f igng henne igen med lite lock och pock och sidokommandon. (Dan Scimcsour som vi trffade frra sommaren var inte alls pigg p att jag skulle anvnda sidokommandon fr att f loss Jing).

Vi gjorde om hmtet, denna gng t vnster och nu gick det riktigt bra. Jag hade bttre timing och Jing gick ut fint, stannande och tog med sig alla fren mot mej.

Sen terstod att trna fsning. Dr tyckte Zonja att det blev fr mycket stackato, att jag inte skulle stanna Jing hela tiden nr det fick fr fort, utan att jag i stllet skulle ropa hennes namn eller p annat vis visa mitt missnje med att hon fick p fr fort. Vid ett tillflle flydde fren uppt hagen fr att n sina kompisar som de hade dragning till. Jing jagade, verkligen jagade efter och jag knde hopplsheten i att frska gra ngot t det, men Zonja sa till mej att jag inte fick vara passiv, s jag sprang emot dem och ropade argt till Jing och enligt Zonja hejdade sig Jing d en stund och gick sedan ut i en vidare bge. I samma gonblick fick jag stopp p Jing men fren hade ndrat riktning och med ett vnster kommando kunde vi f in fren igen.

Sen diskuterade vi huruvida Jing var rdd fr mnniskorna p plan eller inte. Jag rkade sga att Jing hade blivit rdd fr Zonia nr hon sa till henne lite skarpt och det syntes s tydligt att Jing tog till sig tillrttavisningen. Zonja trodde inte att Jing blev rdd, men d hon r mycket mn om att verkligen frst vad hon ska gra har hon utvecklat ett undvikandebeteende, s att nr hon inte frstr vad hon ska gra springer hon hellre av plan n att frska och kanske f skll fr ngot som nd blir fel. Intressant tanke som jag r beredd att tro p. Det gller allts fr mej att vara extremt tydlig med det jag vill och att sjlv frst vad som krvs av mej fr att komma dit.

Zonja Ottosson vid ett tidigare tillflle

Om Administrator

Jag r pensionr fdd 1944 och bor i Stallarholmen p Selan med min sambo Ove. Jag har tre vuxna sner och fem barnbarn. Mitt stora intresse r att valla fr med min bordercollie Ace som r fdd 2005. Vi har ocks en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.