Den 8 juli 2019 for Ove, Jing och jag upp till Mariefred, där Ove tog in på Mariefreds värdshus från måndagen till fredaagen. Själv åkte jag vidare till Waiwi Ehlin i Ärla för att umgås och valla.

Vi gick ut och vallade redan på kvällern men tyvärr regnade det ett fint regn och markerna var inte putsade så jag blev alldeles sjöblöt om fötterna. Men vi vallade på och det visade sej att jag inte hade riktig koll på vad Jing sysslade med t ex när vi skulle ta in fåren i fållan.

Men Waiwi hjälpte mej och till slut fick vi in fåren. Nästa morgon regnade det fortfarande och mina skor var fortfarande lika blöta. För att inte blöta ner mina andra par skor också reste jag då in till Eskilstuna och ICA Maxi och köpte ett par stövlar.

Sen fortsatte vi att valla under någon timme hos Waiwi. Att veta hur jag hjälper Jing att få in fåren i fållan var det vi fokuserade mest på. Det kan vara bra att lägga Jing alldeles framför fållan så att hon motar bort tackorna lite, medan jag öppnar fållan och sedan gäller det för Jing att verkligen ta ut svängarna och komma bakom fåren mitt för öppningen och sedan försiktigt ta fram hennes tills fåren ser enda möjligheten att gå in.

När vi sedan skulle lämna hagen inträffade en ganska jobbig incident. Waiwi höll på med valpen och att göra ordning runt om och jag stagade upp grindarna till fållan som ramlat ihop. Plötsligt ser jag att tackorna är på väg ut ur hagen vilket i sej inte var något fel, då de ändå skulle vallas upp till gården, men det värsta var att Jing fått syn på dem och gett sig i väg för att hämta upp dem eller vad hon tänkte. Det blev i stället jakt och en tacka försvann ur sikte och var försvunnen när Jing kommit tillbaka och Sammy hade hämtat tillbaka de återstående fåren. En tacka hade gått ner sig i ett sankt dike som fanns mitt i den hage som ännu inte var putsad. Benny, Waiwis man kallades ner för tackan är ur stånd att ta sig upp själv. Jag hittade dock var hon var och Benny drog upp henne. Han är tydligen ganska van vid det.

På eftermiddagen åkte vi några mil bort och vallade på Kristina Liljeholms får som inte brukar vallas så ofta så det skulle vara springigare och därmed måste jag vara försiktig så att det inte blev någon jakt. Det gick bra. Vi föste och hämtade fåren om vartannat och Jing skötte sig.

Natten tillbringade jag hos mina gamla grannar i Stallarholmen, Ingrid och Åke och följande dag åkte jag först och hälsade på Jeanette Setterberg som numera bor i Lilla Koltorp mitt emellan Stallarholmen och Mariefred. Hon ska snart ta dit sina får, så nästa gång kan vi valla där också. Sedan åkte jag vidare till Furholmen utanför Trosa där Annelie Wallin slagit ner sina bopålar och håller på att bygga upp en stor fårbesättning med framför allt dorperfår. Kicki Alenadaff som jag sedan tillbringade natten hos hade ordnat fårjobb för Jing och Zaja, Kickis hund där. Vi delade av ett antal bagglamm bl a och tog dem till en annan hage. Det var spännande och nyttigt för Jing. Jag måste planera jobbet bättre för att Jing ska lyckas sa Kicki. Jag är oftast lite för slarvig och spontan och handlar först och tänker sen.

Dagen därpå reste vi till Huddinge och vallade på Nina Sundelins får. Marianne Ericson och Monica Moberg Falk var också där. Nina däremot var bortrest tyvärr. Ninas får är mycket väl invallade och vi tog ut ett lagamom antal får åt gången och vallade på dem. Nu var jag lite bättre på att planera, när vi skulle dela av flocken.

Nu ville jag träna på ett hämt på minst 150 meter. Det gick inte så bra och jag blev lite deppig. Jing skar i hämtet och sprang två varv runt flocken innan hon tog tag i dem och kom med dem. Jag prövade igen men då la jag Jing på 150 m och gick fram till flocken själv innan hon fick gå ut. Då gick det bra.

Fösningen av de här fåren gick bra och jag kände att fösa kan Jing. En sanning med modifikation skulle det så småningom visa sej.

Nu var vallningen i Sörmland över och på fredagen hämtade jag Ove och vi for hem. Men Waiwi följde med i sin bil med Sammy och sedan vallade vi ytterligare ett par dagar dels i ”min” hage, dels hos ”Blommorna”, d v s systrarna Magnusson i utanför Borås och också hos Maud och Sven i Hanhals. Waiwi lärde mej verkligen väldigt mycket under den här tiden och när jag kom till träningshagen på onsdagen då vi hade klubbdag där var många förvånade över hur fint Jing skötte sej.

Idag, den 21 maj 2019 reste Maggan, jag och Sven Börjesson till Bäckagården utanför Falköping för att träna en VP-bana hos K-E Tibblin. Det var verkligen nyttigt! Återigen fick jag bekräftat att Jing fortfarande inte är riktigt färdig för ett VP, även om det kanske inte är så långt borta, i alla fall inte, om vi får möjlighet att återkomma till Karl-Erik eller kan valla på andra stora marker med lite springiga får. I dag visade Jing nämligen äntligen att hon kan hämta alldeles utmärkt på långt håll. Karl-Erik gav mej ett mycket bra råd. Lägg hunden vänd mot det håll hon ska på ganska långt håll från dig själv, mycket längre än vad som är tillåtet på en tävling. Visa henne tydligt vart hon ska! Med de förutsättningarna hämtade Jing fåren både åt vänster och höger på ett alldeles utmärkt sätt. Hon hade bra djup bakom fåren bekräftade Karl-Erik. Härligt!

Svårigheten för mej och Jing var nu i stället att hon inte håller ihop fåren om dessa inte vill vara tillsammans och ibland spreds flocken på ca 10 djur ut över hela fältet och Jing fick ett sjå att hämta upp dem från alla håll och kanter. Fåren sprang som besatta när de fått fart och enligt K-E och Maggan tittade jag inte tillräckligt mycket på fåren utan koncentrerade mej mest på att se vad Jing hade för sej. Har jag hört det förut?

Dessutom är Jing ovan vid att ha folk omkring sig när hon vallar och kan bli så störd av det att hon har svårt att starta t ex i upptaget.

Delningen fixade vi på ett bra sätt tyckte K-E. Själv tycker jag att jag har lite för svårt att få Jing att komma in i hålet och gå åt det håll jag vill. Fållan gick bra hos de tröga fåren, men inte hos de springiga. Det fanns nämligen två hagar, en med ett tiotal ungbaggar som var snälla och ganska tröga och en med lika många ungtackor som var mer än lovligt springiga.

Vid andra försöket klarade vi rännan. Synd, att Karl-Erik bor så långt bort, annars skulle jag åka dit ofta.

17 maj 2019

Det är inte så lite frustrerande att det går så väldigt bra att valla i hemmahagen, medan jag känner mej väldigt osäker, så snart vi kommer ut i andra marker och andra får. Det brukar gå ganska bra där också, men det är sällan vi har möjlighet att pröva långa hämt och långa avstånd under trygga förhållanden.

I dag var vi i hemmahagen och efter några rundor lyckades vi få in halva flocken i fållan medan resten stannade utanför. Jing tog ner den flocken till nedre delen av hagen. Hon hade inga problem med att få loss tackorna från fållan, trots att de helst av allt stannade kvar där. väl nere lyckades vi dela av tre tackor som sprang upp till fållan. Dessa skickade jag upp Jing för att hämta. Så där höll vi på. Det enda som fortfarande är lite svårt är att verkligen få in Jing i det minimala hål som jaga lyckas göra i flocken, men även det klarade hon några gånger.

Några gånger hade Jing för sej att det vore bättre att ta ett annat håll än jag sa, men hon lydde efter en eller två tillsägelser. Vänstervisslan börjar också sitta nu. Höger har hon kunnat länge.

På tisdag ska Maggan och jag och Sven Börjesson resa upp till Karl-Erik Tibblin utanför Falköping och gå en VP-bana. Det ska bli riktigt spännande!

Jing och jag

Mitten av april 2018

Den här gången tränade vi förutom grunden även delning. Gör så här: Hämta upp fåren. Tänk på balansen! Flytta hunden så att balansen upprätthålls. Se till att fåren står med huvudena mot hunden. Backa sedan. Kalla in hunden när ett hål uppstår.

Detta är inte lätt på ”mina” får, men de sista gångerna har vi ändå lyckats dela på fåren när jag står nära ett staket. Jing börjar äntligen bli ganska duktig på att komma in i hålet och hon är mycket bestämd i att hålla i sär fåren när de väl är delade.

Annars blev det mest träning i tjugofemman, då Jing fortfarande inte flankar ordentligt. Det är livsviktigt att hon inte fuskar i flanken för då skrämmer hon fåren som ökar farten och det blir inte bra. Förstod tyvärr att vi ännu inte är mogna för tävling eller prov.

Fina fält att valla på.

Vi ställde in några tackor i en fålla och sedan fick vi träna alla hundar att göra ett långt hämt först åt vänster och sedan åt höger. Vänster var svårast, för draget låg åt höger så i stort sett alla hundar misslyckades där och Jing allra mest.

Maggan, Peter och Ted i tjugofemman

I mitten av mars 2019 var vi åter på kurs Jing och jag. Den här gången med Johanna N Johansson som instruktör.

Vi var sex ekipage och tre åhörare som var med på kursen på Gångemads fårgård. Vi började alla med att träna i en tjugofemmetershage, men alla gjorde olika saker beroende på hur långt hunden hade kommit i sin utveckling.

Johanna blev imponerad av Jings lydnad, lyhördhet och följsamhet och ville nu att hon skulle komma vidare. Hon fick lära sig att ta mina kommandon i farten. Det gick till så här: Skicka upp Jing till klockan tolv vänster. Stanna henne. Låt henne gå rakt fram en liten bit och ge henne sedan ett högerkommando och sedan snabbt ett vänsterkommando igen. Om Jing inte lyder, lägger jag henne och börjar om. Det var så roligt för efter ett par omgångar fungerade det. Sedan var det viktigt att jag hela tiden rörde mej och såg till att jag befann mej  bakom fåren.

Britta och Jing

Jing, Britta och Johanna

Johanna och Britta

Jing vallar under den första kursen i dec 2018

Nu har Jing och jag varit sammanlagt fyra gånger på vallkurs i Väröbacka med Jonas som instruktör. Det har varit mycket lärorikt och utvecklande för både Jing och mej. Första gången som var tidigt i höstas var vi utomhus första passet för att sedan gå in i ridhuset och träna där. Då var Jing lite svår att få att valla om någon talade strängt till henne och det gjorde Jonas vid ett par tillfällen, när hon gjorde fel saker. Jing ville då smita från kraven, så jag fick sätta på en långlina på Jing för att hålla kvar henne på banan och sedan berömma henne mycket när hon började gå mot fåren. Sidokommandon gick bättre än rakt fram. Jing var då också känslig för kommandon till andra hundar, så när Cissi eller Lotta gick med sina hundar la jag Jing i bilen. Jonas var väldigt uppmuntrande mot Jing och till slut gick det riktigt bra. (Tredje omgången).

Andra gången vi kom dit var vi i en tjugofemmetershage utomhus och det var precis samma gäng som föregående gång. Nu fick jag stå i hagen alldeles rak utan att böja mej åt något håll och kommendera Jing vänster, höger eller rakt fram. Jag kunde stå var som helst, men om Jing uppenbarligen inte förstod kommandot och gjorde fel två gånger fick jag gå mot linjen, så att Jing genom kroppsspråket förstod åt vilket håll hon skulle gå. Detta tränade vi hela tiden och Jing blev alltmer haj på åt vilket håll hon skulle gå. Under sista passet fick jag stå utanför staketet och kommendera Jing och det gick förvånansvärt bra.

Tredje gången var vi åter inne i ridhuset och den här gången skulle Jing sköta det mesta på egen tass. Jonas ansåg att Jings självförtroende behövde stärkas, då hon i fösningen ofta startade för snabbt och sedan ökade farten och på så vis råkade splittra fåren. Nu fick hon göra det bäst hon ville, men hon måste också försöka reda ut hur hon skulle få ihop dem igen. Det var till en början inte så lätt, men efter hand gick det också bättre. Jonas menade att det inte var någon fara med att låta Jing härja fritt ibland, eftersom hon var helt och hållet ofarlig för fåren. Under sista passet fick hon dock lite fler kommandon och anvisningar om hur hon borde bära sig åt för att hålla ihop flocken. Det visade sig att Jing alldeles av sig själv började göra bättre flankeringar runt fåren för att inte skrämma dem så mycket.

Fjärde gången som var i måndags (25 feb 2019), var vi återigen i tjugofemmetershagen. Nu var det dags att få Jing att inte rusa på i fösningen utan att lugnt och fint start på mitt framåtkommando och gå i lagom takt rakt fram. Tyvärr råkade Jonas ryta till lite för strängt i början när hon började springa i stället för att gå och sen ville hon inte gå framåt på det kommandot. Jonas tog då över och gick fram till henne och knuffade henne vänligt i baken varje gång jag sa framåt (get up). Då startade hon. Sidokommandona gick bättre, men efter ett tag tröttnade Jing på alla krav och kröp ut ur hagen. Det hade hon inget för. In med henne igen och jag fick ta över. Sen fick hon vila medan de andra ekipagen gjorde sitt och under det sista passet gick hon nästan klockrent! Fina duktiga Jing. Jonas trodde nog att vi skulle kunna klara en IK1:a i maj månad, om vi bara fortsatte att träna på samma sätt och att jag inte släppte igenom några dumheter, men däremot med mjuk röst uppmuntrade henne att göra rätt. När hon gör fel däremot som att splittra fåren t ex, måste jag mycket skarpt säga ifrån, så att hon verkligen förstår att det är fel.

Jing föser fåren i tjugofemman

Jing vallar på egen tass, splittrar fåren

Den femte januari var Jing och jag hos Kent Lorentzsson i Ambjörnsarp, (ligger i närheten av Tranemo) och tränade vallning tillsammans med Maggan Högström och Ted, Ylva Holgersson och Ellie, Bengt Andersson och Ike, Åsa Lindén Book och? samt Mikaela och Uffe.

I dag gick mycket riktigt bra, t ex hämte

t. Hon gick ut fint åt båda hållen och stannade klockrent bakom fåren. Tog fram dem till mej, men fösningen var lite svårare, så Jing inte är van vid rörliga får. Det gick lite för fort. Jing lyder visserligen bra och jag kan stoppa henne, men det blir på så sätt lite ryckigt, för hon startar lite för häftigt, varpå fåren springer i väg alldeles för snabbt och långt. Jag måste hitta ett sätt att lugna Jing, så att hon tar tag i fåren och arbetar lugnt och metodiskt på dem.

Det var också svårt att få in fåren i fållan, då Jing inte vinklar ut tillräckligt för att inte skrämma tackorna, så det blev många varv runt fållan tyvärr.

Jing vallar

I går, onsdagen den 12 december 2018 var Jing och jag åter i Väröbacka för att finslipa vallningen. Den här gången fick vi hålla till i en 25-metershage utomhus. Vi var samma ekipage som förra gången och även den här gången fick Jing och jag börja.

Det gick bra. Jing klarade nästan alltid mina kommandon som inskränkte sig till ”away”, 2come bye” och ”get up” och någon gång Jing för att få hennes uppmärksamhet om hon låste sig när hon låg ner.

Då gjorde jag själv många fler fel som Jonas uppmärksammade mig på. Säg till exempel inte ”bra” till en hund som äntligen gör rätt sidoflankering utan upprepa i stället kommandot med snäll röst. När jag sa bra, vad hände då? Jo, Jing slutade valla och tittade på mej! Ridå!

När hunden gör fel, lägg den då ner med ett skarpt ligg och säg det rätta kommandot med snäll röst omedelbart. Använd helst inte nej.

En sak som jag inte tänkt så mycket på förut gjorde Jonas oss uppmärksamma på. Stanna inne i en relativt liten hage, tills alla nödvändiga kommandon är ordentligt inlärda och alltid åtlydda. Hjälp hela tiden hunden att göra rätt. Tränar du i det skedet på långt håll är det bara skadligt, för hunden ska ju 98 procent av tiden röra sig i närheten av fåren, även om du är långt borta och du har mycket lättare att både se och korrigera hunden på nära håll. Först när hunden verkligen kan vad den ska göra kan jag utöka avståndet till mej för att se att den lyder mej även när jag är långt borta.

Sedan fick Jing träna att få lite bättre flyt tillsammans med fåren genom att jag skulle låta henne sköta vallningen själv till stora delar. Jag fick t ex inte stanna henne kl 12 utan i stället uppmuntra Jing att fortsätta valla. Hon fick gärna komma på att hon skulle bromsa in vid kl 12 och börja driva fåren till mig. Jag kunde använda Jings namn för att peppa henne att inte alltid stanna. Jag glömde dock att fråga, vad jag skulle göra om Jing helt enkelt fortsätter förbi kl 12 och inte stannar utan börjar valla runt fåren. Hon hade tendens att göra detta i dag i vår hage och jag förmodar att jag då måste stanna henne och ta henne tillbaka.

Jonas tyckte att Jing var avslappnad och hade ett så fint sätt mot fåren att de faktiskt gillade henne. I bland i något hörn blev det fortfarande lite för svårt för Jing och hon gick på och splittrade fåren, men som Jonas sa, hon var fullständigt ofarlig mot dem, men orädd och bestämd. Jonas trodde att hon snart skulle vara mogen för tävling om jag förstod honom rätt.

Efter kursen hos Jonas som gav mej många aha-upplevelser har jag fortsatt att träna de tre viktiga kommandona, höger, vänster och framåt. I hemmahagen går det utmärkt och jag kan utöka avståndet mellan mej och Jing och hon lyder ändå. Dessa får är dock ganska tröga och jag vet att det kan bli svårt att få ner tempot när vi kommer på mer lättrörliga får.

Det var därför med spänning som vi gav oss av till Tranemo och Åsa Lindén Book som hade bjudit in till en banträning i klubbens regi. Åsa pekade ut hur hon tänkt sig banan och gick den själv med sin hund och sedan fick vi gå antingen likadant eller göra det som vi tyckte passade bäst för den egna hunden. Jag väntade till sist så att fåren skulle blir lite varma i pälsen. De sprang ganska duktigt när Kent  gick med sin Jappe och jag blev mer och mer nervös. Marken är stenig och ganska otillgänglig och jag bestämde mej för att korta ner hämtet rejält och ta det till höger som är Jings bästa sida. Jag gjorde så och Jing skötte sig utmärkt, hon fick fram fåren men vi missade fösningsgrinden enbart beroende på att jag inte hittade den. Fåren sprang mycket men tack vare att Jing var mycket lydig kunde jag stanna henne och lugna ner det hela lite då och då. Vi klarade t o m att dela fåren även och jag tog i med vallstaven lite för mycket. In i fållan gick dock inte, men det var vi inte ensamma om. Ingen klarade detta i första omgången.

Till slut öppnade Åsa upp fållan väldigt mycket så att den hade en jättestor öppning och bara tre sidor och när vi vallade andra gången lyckades vi få in dem. Då kunde jag Jing också fösa fåren genom grinden så att i alla fall merparten av tackorna gick igenom. Så roligt det var!

En vecka senare var det dags igen. Denna gång hos Kent Lorentzon som också bor i trakten av Tranemo, Ambjörnsarp. Han visade sig ha en riktigt fin hage som sluttade uppåt med både en grind och och en fålla.

Även denna gång skötte sig Jing så länge jag höll koll på henne ordentligt och hon fick inte fåren i fållan vid andra eller tredje vallningstillfället. Delningen var värre. vi fick ett hål, men Jing ville inte komma till mej utan själv bestämma vilken flock hon skulle ta. Även den här gången kortade jag av hämtet genom att visserligen lägga Jing långt bort men själv gå fram till ungefär en tredjedel banan.

Februari 2019
Nu har Jing och jag varit på kurs hos Maria med Jonas ytterligare två gånger och måndagen den 25 februari 2019 är det dags igen. Vi har lärt oss massor. Jing är i dag mycket tuffare än hon var på den första kursen, då jag fick ha lina på henne för att ibland dra in henne till fåren så att hon började valla igen. Så fort trycket blev för stort ville Jing lämna fåren och springa in i tryggheten hos åskådarna.

Andra gången vi var på kursen var vi hela tiden i en tjugofemma utomhus. Jag släppte in Jing och stannade själv utanför tillsammans med Jonas. Vi gjorde ungefär samma övningar som första gången, alltså jag kommenderade Jing vänster, höger eller rakt fram och såg till att hon gjorde rätt. Hon hade lärt sig bra och det mesta blev rätt.

Tredje gången fick vi vara i ridhuset igen. Nu var Jing riktigt kaxig och ville verkligen valla. Nu var det dags sa Jonas att släppa loss Jing och låta henne försöka klara upp saker och ting på egna tassar utan att jag styrde upp henne särskilt mycket. Så när Jing gick på lite för mycket och råkade splittra fåren, så fick jag inte stoppa henne för att få fåren att gå ihop igen, utan det fick hon försöka klara upp själv. I början var det svårt. Jing blev förvirrad, men under den andra omgången hade hon blivit säkrare och gick ut bättre och tog tillbaka den ena flocken till den andra ibland. Och som Jonas sa: ”Hon är ju totalt ofarlig för fåren så låt henne pröva”. Det stärker hennes självförtroende. 
Det som återstår nu är att träna upp Jings djurkänsla, så att hon håller lagom takt bakom fåren och inte skrämmer dem och att hon vinklar ut ordentligt när hon t ex ska ha in dem i en fålla.

Efter att jag vallat i min hage, reste jag till träningshagen i Rydal för att visa upp Jings färdigheter, men där var hon lika tjurig som hos Eva och jag kände mej nästan desperat, då jag förstod att jag måste träna på olika får och i olika miljöer om vi ska komma någon vart. Jag kontaktade därför Maria Winberg i Väröbacka för att fråga henne om hon kunde ge Jing och mej en privatslektion någon dag. Maria svarade att följande onsdag skulle Jonas Gunstafsson komma till henne och hålla en kurs för henne och hennes valpköpare, men det fanns en plats ledig om jag var intresserad. Om jag var!

Träningen började med att vi fick vara i ett hörn av Marias stora fårhage, dit hon delat av en lagom stor flock tackor. Jag berättade först för Jonas hur långt Jing kommit och vad jag ville åstadkomma genom träningen. Jag hade långlina på Jing. Hon började ganska försiktigt, men när fåren fick dragning till den stora flocken och ville dra dit och jag försökte få Jing att hämta upp dem vänsterut, gick det inte utan hon sprängde flocken  och jagade runt ett tag innan jag fick stopp på henne.

Sedan fick jag ha Jing ganska nära mej och djuren och blev tillsagd att stå alldeles rak och stilla och kommendera come bye, away eller get up. Bara det och Jing måste lyda. Gjorde hon inte det skulle jag lägga henne och upprepa. Om hon misslyckades tre gånger fick jag gå in mot linjen så att hon bättre förstod åt vilket håll jag ville ha henne. Jag fick däremot inte på annat vis visa med mitt kroppspråk vad jag ville och jag fick absolut inte släppa igenom ett fel. Det gick väl så där.

Nästa gång det var vår tur hade vi flyttat hela verksamheten till ridhuset, då det var blåsigt och kallt ute och då tackorna gärna ville förenas med stora flocken borta i hagen och vi alla hade hundar som ändå inte skulle tränas på långt håll.

Då inträffade nästa utmaning (problem). Jonas råkade höja rösten, när Jing gjorde fel och Jing tyckte att det var ovanligt läskigt och ville fly fältet. Då var långlinan en bra livlina. Jag drog helt enkelt in henne igen och började om, med snäll mjuk röst. Det gick bättre och bättre och i slutet av dagen hade Jing nästan glömt hur läskigt det kunde vara, men jag la henne i bilen medan de andra ekipagen tränade.

Några dagar efter vårt besök hos Eva åkte jag till min hemmahage för att se om Jing inte heller där hade lust att göra som jag sa. Eva hade rekommenderat mej att bara ”lydnadsvalla” ett par gånger tills Jing började respektera mina kommandon och se mej som den obestridliga ledaren. Och jag måste vara konsekvent! Vi började med att ta in fåren i fållan och sedan gick jag bort med Jing och skickade henne vänster på ganska långt håll. Det gick bra. Jag tränade henne att fortsätta vänster efter kl tolv också och även det lyckades hon med. Sedan kallade jag in henne och hon kom till mej, om tveksamt och jag fick nog ropa på henne tre-fyra gånger innan hon var helt framme hos mej.

Därefter släppte jag in henne i fållan och hon fick gå runt fåren både till höger och vänster på mitt kommando och hon lydde klockrent. Jag stannade henne mitt bakom, öppnade fållan och släppte lugnt ut fåren medan Jing låg kvar ända tills jag sa åt henne att gå ut och samla ihop tackorna. Det gick bra.

Jing vallade hela tiden glatt och villigt. Inte minsta tecken på flykt eller sura miner! Vi fick också till någon delning vid staketet och Jing hade inga svårigheter att hålla den flock jag anvisade, även om det tog lite tid för henne att acceptera vilken flock det skulle vara.

Tisdagen den 23 oktober var Jing och jag i Agunnaryd hos Eva Eriksson för att visa upp vad vi lärt oss sedan sist och få mer vägledning hur vi ska gå vidare. Dagen innan och dagen efter var det strålande sol, men denna förmiddag regnade det och var kallt. Vi åkte ner till markerna där Smålands vallhundsklubb haft tävlingar under helgen och där började vi ute på det stora fältet.

Jag skickade ut Jing på ganska långt håll och hon höll ut bra och hämtade upp fåren helt ok. Eva var nöjd. Vi pratade om att jag skulle träna delning, särskilt hur jag kallade in Jing i hålet. Eva hade idéer som skulle underlätta för Jing att tycka att det var ok att släppa fåren och komma in för sedan skulle hon få runda den ena flocken ett par gånger som belöning.

Tyvärr kom vi aldrig så långt, för fåren var på väg bort och jag skickade Jing vänster och hon tog inte ut flanken tillräckligt långt, så hon kände att hon måste skära till höger för att få fatt fåren och hon löd inte mina kommandon. Hon fick visserligen hem fåren men det såg inte bra ut och hon visade sig olydig, eller hon ”skitade ner mig” som Eva uttryckte det.

Så det blev att ta in fåren i tjugofemman och hålla hårt i långlinan och försöka få Jing att lyda mej och Eva varje gång vi gav henne ett kommando. Det gick inget bra. Jing ville göra på sitt sätt och när hon inte fick det tvärvägrade hon och försökte springa ifrån trycket eller så låg hon kvar trots våra ivriga ”get up”. Vi höll på länge och det blev inte bättre. Vi tog lunchpaus och gjorde ett veterinärbesök med två av Evas hundar och kom sedan tillbaka på eftermiddagen och fortsatte våra försök att få Jing att lyda och tycka att det är roligt att valla. Det lyckades inte nu heller något vidare.

Detta är en fas som vi måste komma igenom förklarade Eva och erbjöd oss att komma tillbaka efter en vecka och se till att hon kom ur sin låsning.

SONY DSC

Tisdagen den 23 oktober ska Jing och jag resa ner till Eva Eriksson i Agunnaryd och få oss en duvning i vallningens ädla konst. Det ser jag verkligen fram emot. Bara jag nu inte börjar med att göra bort mej och blir för optimistisk eller för feg. Detta vill jag ha hjälp med:

1. Vänsterhämtet måste bli bättre!
2. Riktningskommandona i obalans
3. Få Jing att komma i i hålet i delningen
4. Stanna kvar tills hon får ett nytt kommando
5. Lugn i fösningen
6. Fållträning
7. Rak fråndrivning

När hon kan allt det här kan vi göra ett VP!

Jing i farten hos Eva i juni 2018

Pippin vallar i träningshagen

Maggan och Ted vallar i tjugofemman

Den här gången träffades vi i Ylva Holgerssons träningshage utanför Rydal. I dag var Margaretha Högström med Ted också med. Hon och Jag började med att träna i tjufemmetershagen. Det gick bra. Jing gick ut bra och jag försökte också dela fåren, vilket däremot var lite svårt. vid ettiden var det dags för fikapaus och vi gick ner till de andra. Nathalie tränade inför morgondagens VP i väröbacka. När hon var färdig frågade hon om hon skulle ställa ut fåren och jag nappade på kroken.

Jag förstod att jag borde börja med att skicka Jing åt höger, då hon har lättast att släppa fåren åt det hållet och jag lyckades få ut henne tillräckligt för att få till ett hämt. Men sedan började problemen. Fåren var väldigt springiga och hade dessutom stark dragning dels till kompisarna i tjugofemman, dels till fållan där vi satt och där det också fanns tackor som väntade på sin tur. Och jag hade inte förstånd nog att hålla inne Jing och inte låta henne försöka hämta dem igen, den här gången till vänster. Det blev jakt och hon splittrade fåren, innan jag äntligen fick stopp på henne och detta upprepades flera gånger och Ylva som var där och tittade på blev inte så glad. Jag är ofta alldeles för optimistisk i min bedömning av Jings kunskaper och inte tillräckligt snabb för att få stopp på henne innan det är för sent. Jag kände mig väldigt dum och sedan tränade vi bara i tjugofemman igen och där strök Jing längs staketet till slut, vilket var väldigt bra.

Britta i tjugofemman