I går blev jag riktigt orolig. Varken Ace eller jag kunde hitta hoppetackan Ina med lamm, hur vi än försökte. Vi sökte igenom hela hagen med dess omgivningar utan resultat. Jag cyklade hem med oförrättat ärende, men tog bilen efter en stund och försökte igen.
Till slut hittade jag dem lugnt betande på en åker en bra bit från hagen. Jag skickade Ace, men det var lite för sent, för de fick syn på oss och tog sin tillflykt upp mot en dunge i närheten av ett antal hus med trädgårdar.
Jag förlorade både fåren och Ace ur sikte. Nästa gång jag såg Ina med Ace bakom sig var i en trädgård. Ja la Ace och gick fram till Ina och kopplade henne. Jag hade satt ett halsband på henne. Av lammet såg jag inte en skymt. Jag gick sedan med Ina i band och Ace bakom och skulle bara över ett litet staket som avgränsade tomten. När jag skulle kliva över staketet förlorade jag balansen och ramlade i en stenläggning med lillfingret först. När jag tittade på fingret, såg jag att det stod rakt ut! Jag rättade till det med högerhanden och gick sedan tillbaka till hagen med Ina. Lammet var fortfarande försvunnet.
Väl hemma ringde jag till sjukvårdsupplysningen, där sköterskan trodde att lillfingret gått ur led och att jag måste till en läkare. Det blev till att köra de fem milen till Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Där kom jag ganska snabbt till röntgen. Av den framkom att lillfingret var brutet ganska långt nere vid handen. Så småningom kom det en läkare och gipsade fingret, handen och armen ända upp till armbågen.
Här är jag tillbaka i hagen två dagar efteråt. I dag var Ina och hennes lamm på plats i hagen.
