Mossekurs

Den 19 november var Ace och jag samt fyra klubbkamrater med hundar p heldagskurs hos Mosse. Vi var dr i augusti frra gngen och hade i lxa att kunna g med hunden utan ngra verbala kommandon. Nr det var Ace’ tur blev jag chockad. Hunden gjorde i stort sett ingenting! Uppgiften var att lta Ace driva fren helt traditionellt med mig framfr och jag skulle korrigera honom med staven, om han inte balanserade upp djuren. Men Ace vgrade att flytta sig och nr han gjorde det, blev det helt fel. Jag hade under genomgngen innan berttat att Ace fortfarande gjorde inrusningar nu och d i frflocken och att jag var mycket bekymrad ver det. Mosse talade d mycket om bristande ledarskap som orsak. Men Ace hade denna dag med ganska mnniskoovnliga fr ingen som helst tanke p att rusa in i ngon flock och inte ville han gra ngot annat heller. Han t frbajs och sg allmnt olycklig ut.

Mosse menade, att lngre n s mste jag komma med min hund, om det skulle lna sig att komma tillbaka. Han trodde att han kanske hade en alltfr dominerande inverkan p Ace, s han lmnade fltet fritt t mig och Ace, men inget hjlpte.

Helt klart r i alla fall att Ace inte balanserar upp fren nr han gr bakom dem. Han kan dessutom gladeligen lmna fr bakom sig. Jag mste allts p ett eller annat stt frm honom att ta kommandot ver fren.

Vl hemma gick jag ut i min egen hage och frskte. Visserligen blev det svrt, d min lilla flock gr efter mig som om de vore hundar, men Ace rrde sig bttre och jag undvek att ge honom andra kommandon n stanna och framt. Annars visade jag med min kropp, staven och olika smackningar vad jag fordrade av honom. Nu samarbetade han i alla fall betydligt bttre, men inte helt bra. P ngot stt knde jag mig dock trygg. Ngra inrusningar lg inte alls i luften lngre. Jag ska ta en kvart om dagen, med denna trning, s fr vi se vad som har hnt i februari nr vi ska tillbaka till Mosse igen.

Fr de flesta andra gick det desto bttre. Kicki och Lexi trnade att gra Lexi fri runt flocken och att f honom att g fortare p kommando. Han jobbade bra p stora avstnd och har verkligen utvecklats positivt sedan sist.

Marianne S och Nova sktte sig ocks fint. Nova behver lra sig att valla mot Marianne och att balansera upp, allts samma grundtrning som jag hller p mig. Men Nova r bara hlften s gammal som Ace.

Marianne E och Jack trnade att f Jack mer fokuserad p fren och inte be Marianne om hjlp s ofta. Jag var nog inte riktigt nrvarande nr de var ute hos fren, fr jag minns inte riktigt hur det gick.

Gunnel trnade med Spike som var vldigt lg denna dag. Det gick segt och lngsamt och han ld inte riktigt som han skulle, nr han skulle g framt t ex. Hunden mste peppas. Gunnel har frmodligen liksom jag varit lite fr rdd fr Spikes inrusningar och bitningar. Ngot sdant var det dock inte alls tal om nu precis som med Ace.

Fr mig blev nog behllningen av dagenatt jag kunde ta till mig en del teoretiska kunskaper som jag kanske hrt frut, men inte frsttt lika klart som nu. T ex det hr med att hunden mste vara fri runt flocken. Jaha… men hur fixar man det, har jag tnkt. Nu gick det in, att nr hunden brjar lsa sig och koncentrerar sig p fren och drfr har svrt att ta ett kommando, ska man sga hundens namn, s att han fr annat att tnka p och slpper fren fr ett gonblick. Nr han gjort det och kanske tagit ngra steg mot sin frare ger man ett nytt sidokommando, om det var det som var meningen. D spelar det ingen roll t vilket hll, fr d r hunden ter mottaglig. Det r just i sdana situationer som Ace kan ladda och sedan pltsligt rusa in och jaga. Detta kan jag undvika genom att sga hans namn och f honom att fr ett gonblick slppa fren. Hoppas det r s och hoppas att jag ngon gng lr mig, att bli s frutseende att jag kan avgra nr det behvs. verhuvudtaget ska vi hlla kontakt med vra hundar mycket mer n vi oftast gr, men inte via kommandon utan grna med namnet eller harklingar, berm och annat.

Om Administrator

Jag r pensionr fdd 1944 och bor i Stallarholmen p Selan med min sambo Ove. Jag har tre vuxna sner och fem barnbarn. Mitt stora intresse r att valla fr med min bordercollie Ace som r fdd 2005. Vi har ocks en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Vallning. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *