I år räknade jag ut att jag äntligen skulle kunna resa till Hovenäset och till Tjörn och fira påsk. På Hovenäset skulle jag träffa min yngste son och hans familj som varit i Sydafrika i ett halvår med sina tre barn som är 1½, 3½ och 6 år. Den äldste, Teddy fyller dessutom år i dag, den sjätte april. Jag gladde mig verkligen, i synnerhet som jag sedan skulle resa till mellansonen med familj på påskafton och fira med ytterligare tre barnbarn som jag inte sett på lika länge.
Jag hade räknat ut, att jag nog skulle hinna hem igen, innan lamningen kom igång, även om det var lite vågat, då baggen släpptes in, så att första dagen kunde bli den femte april, men var verkligen tackorna redan brunstiga då??
Vad hände? Jo, på onsdag morgon då allt var packat och klart, vaknar jag med lite huvudvärk. Det har jag ibland på morgonen, även om det var länge sedan nu, men när jag stiger upp känner jag ett lite lätt illtamående. Det går en liten stund och jag känner att jag behöver kräkas, trots att jag ännu inte ätit frukost. Jag har redan tagit på mig ytterkläderna för att ta en runda med hundarna före frukost tillsammans med grannen. Nu spränger det i huvudet och jag ringer grannen och ber henne komma och ta med hundarna utan mig och så börjar jag kräkas och kräkas…bara galla…hela dagen. Inte förrän ca kl 19 slutade jag kräkas och då var jag helt slut. Det blev till att ligga kvar i sängen och jag bad min man ringa återbud till barnen.
Nästan hela torsdagen låg jag också, men tack vare snälla grannen Ingrid fick fåren mat och hundarna motion. På kvällen piggnade jag till och då sa Ingrid att fyra tackor såg mycket svullna ut.
I morse, långfredag och Teddys sexårsdag, hittade jag två små lamm i hagen, ett bagglamm som var väldigt litet och ett tacklamm. De var renslickade och fina och det var bara att bära in dem i en fålla i fårhuset. När jag kände på tackans juver var de mjuka och hon var mycket lättmjölkad, så jag känner mig lugn. På bilden syns nästan bara tacklammet, men den lille baggen ligger bakom och vänder bort huvudet.
Det var tydligen meningen att jag skulle hålla mig hemma, för ytterligare tre är nog på gång också.
