Jipii- Idag har jag vallat med Shep på öppen mark för första gången. Jag åkte till mina klubbkamrater Inger och Kåre i Sorunda och där fick vi pröva på. Det visade sig att Shep var lite snabbare än jag räknat med och jag fick ta i ganska mycket för att få honom att lugna ner sig. Vissa stunder gick han dock mycket bra och jag förstår, att jag måste jobba mycket på mina kommandon. När jag talade med Maria på kvällen, berättade hon att Shep är mycket känslig för olika toner i röstkommandona och jag får inte låta alltför entusiastisk för då stressar han upp, vilket också Inger konstaterade.
Efter ett tag satte vi på honom en långlina, så att jag kunde dämpa Shep rent fysiskt och det var säkert bra. När jag använda sidokommandona ”away” och ”come bye” blev det en väldig fart på hunden och när han kom bakom var han lite svår att stanna, så jag fick springa mot honom. Korta sidokommandon fungerade inte alls. När jag sa ”steady” löd han det mycket bra, så jag trodde att det var ett kommando som han var van vid, men Maria berättade att hon använde ”time” i stället. Där ser man hur viktigt ens röstläge är. Det spelar inte så stor roll vad man säger, utan hur man säger det. Jag började att använda visslan och upptäckte att ”framåtsignalen” fungerade redan efter ett par gånger, trots att Maria sagt att hon själv bara hade haft stoppsignalen än så länge. Men tydligen hade Stina och Björn som Maria varit och tränat hos mycket använt framåt också.
Det var verkligen roligt, att ha kommit igång. Det ska bli spännande att se hur jag kan utveckla vår kommunikation. Och det är så skönt, att jag inte behöver vara orolig för att Shep ska vara dum mot fåren.
