Vallning i Skottland

Nu har Ace och jag varit i Skottland, Ettrick valley hos Bobby Daziel och vallat. Vi reste tillsammans med Maud från Kungsbacka och hennes hundar Bess och Bass i hennes bil. Först reste vi hela natten till Amsterdam, där vi fick vänta i många timmar på färjan till Newcastle och sedan var det ett par, tre timmars resa tills vi var framme. Oj, oj vilken träning. Bobby tränade med oss en gång varje förmiddag, om han hade tid, men sedan fick vi valla hur mycket vi ville på de platser som hunden klarade av. De mer avancerade hundarna och deras förare höll till på ”The Brae”, (stavas det så?), där de fick hämta fåren uppe på berget, ca 500 meter i stort sett lodrätt uppåt. Sedan styrde de enkelt (åtminstone såg det så ut) fåren genom ett antal grindar på väg ner för att slutligen kalla hem hunden igen. Det var Anne med Jed, Bel och Ross samt Katja med Loki, båda från göteborgstrakten som klarade detta galant. Ace och jag samt Maud med Bass fick nöja oss med träningshagen hemmavid eller den lite större hagen ”Hayfield”, medan Bess var på The brae ibland. De första dagarna jagade Ace i vanlig ordning, men efter några dagar, insåg han det fåniga i detta beteende och började likna en vallhund. Jag fick dock alltid gå halva vägen till fåren, innan jag skickade ut Ace. Särskilt i vänstern har han svårt att inte dras in mot fåren p g a sitt alltför starka eye. ”Det där är ingen lätt hund för Britta att valla med” lär Bobby kommenterat, när han såg oss de första dagarna. Vid sista träningen, sa han dock att nu hade jag blivit en riktig vallhundstränare! Må det hålla i sig.

När vi inte tränade, ägnade Ace och jag tiden åt att vandra på de skotska bergen. Vi var uppe på toppen fyra gånger till fots och då var vi så nära solen, att trots att det bara var soligt några få dagar, kommenterar alla här hemma att jag blivit mycket solbränd.

Lekamligt blev vi mycket bortskämda. Shiela, Bobbys fru lagade underbar mat med dessert till både lunch och middag och skulle jag råka sätta migi vardagsrummet, kom hon genast och frågade om jag ville ha te eller kaffe. Dessutom hade Anne och Katja med sig en jättelik burk med godis som stod på vardagsrumsbordet. Visserligen var Bobby svår på den, men den räckte även till oss övriga.

All motion gjorde dock att vågen stannade något under det den stod på vid avresan, när jag kom hem efter två veckor!



Att Ace badar frivilligt är något som aldrig hänt förut. Tala om att vara varm efter ett hårt pass!