Idag gjorde mina grannar sig av med sina får. Hasse som skulle hämta dem ringde mig på förmiddagen och frågade efter grannens telefonnummer och berättade att nu var det dags. När jag lagt på telefonen, tänkte jag på att jag kanske borde ha erbjudit våra tjänster, Ace och jag för att få upp fåren på vagnen, men jag gjorde inget åt det, då det bara var sex tackor som säkert var vana vid äpplen och annat godis. Och i bland känns det som om jag mer stjälper än hjälper. Nåväl, när klockan blivit ett ringde Hasse igen och frågade, om jag kunde komma och hjälpa till, för de hade bara lyckats få upp två av de sex tackorna på kärran.
Ace och jag åkte genast dit och när tackorna fick syn på oss stack de i väg mot en liten skogsdunge som hör till hagen. Jag skickade Ace till vänster in i skogen och han lyckades styra upp dem, så att de vände och sprang tillbaka mot ladan. Jag la Ace, så att han inte skulle skrämma fåren i onödan. Tyvärr finns det en skogsdunge åt det andra hållet vid ladan också och jag såg framför mig, hur vi skulle hålla på och dribbla fåren fram och tillbaka. När fåren stod en bit ut i hagen i närheten av kärran skickade jag Ace vänster så att de vek av och tänkte springa tillbaka varifrån de kom, men då skickade jag Ace genast höger, så att han hindrade dem. Då tyckte ledartackan att de båda tackorna på kärran såg minst hotfulla ut och hon sprang upp på den, tätt följd av de andra tre!
Lätt som en plätt! Jag blev mäkta stolt över Ace. Han löd hela tiden klockrent och hade inga tendenser att jaga!! Kul!
