Ace finns inte mer

Torsdagen 15 dec 2017 kl 15 somnade Ace in. I nstan exakt 12 r var han min. Jag bytte till mej honom, nr han var tta mnader frn Jonas Gustafsson. Jag gde d Tod som var son till hans Don, men som gtt mej ur hnderna. Jonas ville grna ha Tod, s han frgade mej om jag ville byta.
Eftersom Tod hade varit godknd vallhund och tv r gammal, erbjd sig Jonas att grundtrna Ace i vallningen vilket jag var mycket tacksam ver. Han var hos Jonas i Skne vid tv tillfllen vren 2006. Sista gngen var vi ett helt gng Mlarmrdare som reste ner till Skne och gick p kurs i vallning fr Jonas samtidigt som jag hmtade Ace. Tyvrr visade Ace redan d att han ofta ville jaga fr i stllet fr att valla dem och vi fick byta trningsmark med lite frre och tamare fr fr att kunna trna honom. Den tendensen fick jag tyvrr aldrig ur honom och drfr blev det inte s mnga tvlingar fr hans del, men jag lyckades f honom godknd vid tre rs lder i alla fall.
Det blev mycket trning och mnga kurser med Ace, innan vi kom ngon vart. Som unghund var Ace mycket duktig att fsa men det var svrare att f honom att hmta. Jag gick p en kurs fr Mosse som sa att Ace var en osker hund som behvde en tydlig ledare. Jag var nog inte s tydlig, men efter mnga om och men p tredje frsket fick jag honom i alla fall godknd i Norr Enby tre r senare och med Sven Sogneby som domare. h, s sknt det var.

Sista frsket med vallningens gjorde jag 2009 d jag reste till Skottland och gick p kurs fr Bobby Daziel med honom. Bobby konstaterade att han var en svr hund fr mej att valla med. Men nr vi kom hem klarade vi oss i alla fall igenom en IK1 tvling utan att det hnde ngot allvarligt ven om pongen blev ganska medioker.
P en vallkurs i Skinnskatteberg lyckades Ace jaga ner en tacka i n och det var ganska skmmigt och en annan gng p trning hos en klubbkamrat hnde samma sak, men d jagade han ner tackan i havet. Sedan dess vgade jag inte trna s mycket hos andra och jag brjade se mej omkring efter ytterligare en bordercollie.

Nr jag sedan kpt Shep och kunde tvla med honom, slapp Ace ifrn fren. Ace var en mycket speciell och lugn och fin hund i alla andra sammanhang. Kom inget rdjur eller fr i vgen var han obrottsligt lydig.

Han skllde aldrig och d menar jag verkligen aldrig. S ngon vakthund var han inte. Frmmande mnnikor kunde komma och g som de ville utan att Ace reagerade det minsta. Han lg i sin korg i hallen och rrde sej knappt ur flcken, inte nr jag kom hem heller. Men brjade jag gosa med honom var han med p noterna och han tyckte mycket om att bli klappade av vem som helst och sg ut som just den personen var den han tyckte bst om av alla mnniskor, barn svl som vuxna. Andra hundar kom han ocks nstan alltid verens med, ven om han tyckte att det var lite jobbigt med Shep som var s knuten till mej. Jag kunde inte ge dem mat i samma rum, fr d knuffade Ace bort Shep och t upp hans mat ocks. P kvllarna om Ace ville komma in i vardagsrummet som han ofta brukade, innan vi hade Shep, var det dock Shep som talade om fr Ace att hans plats var i hallen och inte hos matte, punkt. Ace fann sej dmjukt i det. Nr vi var ute och gick respekterade de dock varandra utom d vi mtte ngon annan hund som de inte fick hlsa p. D brjade de ofta brka med varandra i stllet.

Jag kommer att sakna Ace’ trofasta gon som tittade vdjande p mej om jag glmde att lgga upp mat till honom samtidigt som vi skulle ta middag. Jag kommer ocks att sakna sllskapet p vra promenader d han trofast gick vid min sida och undrade om jag nd inte hade lite foder t honom i fickan. Han var en mycket speciell hund, det var han.

 

Om Administrator

Jag r pensionr fdd 1944 och bor i Stallarholmen p Selan med min sambo Ove. Jag har tre vuxna sner och fem barnbarn. Mitt stora intresse r att valla fr med min bordercollie Ace som r fdd 2005. Vi har ocks en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *