På lördag och söndag är det kvartsSM i fårvallning i Skepplanda. Då ska Ace och jag åka dit och titta, om inte Ove blir så dålig att vi inte kan lämna honom. Det ska bli roligt, inte bara för att det är roligt att titta på tävlingarna utan också för att flera av Mälarmårdens medlemmar och några andra som jag känner kommer att vara med, t ex Nina Sundelin, Krille Åmark Mikaela Prim, Sanna Engborg och Viktoria Fornander.
Det rycker verkligen i tarmen när jag ser fårvallning. Jag vill vill vill vara med!! Frågan är varför. Vi har ju aldrig utmärkt oss utan tvärtom gång på gång gjort bort oss rejält. Först med Liz som jagade fåren på sitt första LP och andra gången hämtade hon inte fåren utan låg och stirrade på dem, efter det att hon skött sig utmärkt innan dess. ( Det var på den tiden då hämtet låg sist i lokalprovet). Vid fem års ålder blev hon dock godkänd under ett ÖK. (Öppen klass). Hon hade sämst poäng av alla som godkändes, men godkänd blev hon och jag var lycklig. Då var både Viktoria Fornander med och Mikaela Prim (Lindeman). Viktoria vann, fick över 90 p har jag för mej och Mikaela fick 68 p med sin Zäta. Nu är de båda med i kvartsSM med flera hundar och Frida Viktorias dotter också. Hon var nyfödd vid det här tillfället.
Lita på din hund fick jag ofta höra, men det gick inte att lita på Liz och inte heller på nästa hund som jag lyckades få godkänd, Ace och som nu är 12 år och tre månader. Han kunde gå fint långa sträckor, var redan som liten duktig på att fösa, men rätt som det var utan att jag förstod varför gnistrade det till i ögonen och han började jaga. En gång gjorde han det under en delning i slutet av en tävling som f ö gått riktigt bra.
Ändå har jag alltid tyckt att det varit roligt att tävla och naturligtvis också att träna, i synnerhet om jag haft en duktig instruktör vid min sida. En gång på en tävling i Muskö klarade Ace och jag hämtet som de flesta hade misslyckats med och vi påbörjade fösningen. Det gick inte alls bra och domaren Johan kom ut efter ett tag och sa att vi skulle gå av banan, för alla poängen var redan slut. Jag blev snopen, det var ju så roligt och Ace höll sig innanför banan och jagade i alla fall inte.
Med Shep som redan var 5½ år när jag köpte honom och godkänd vallhund blev det bättre om än inte bra alla gånger. För det mesta kunde vi genomföra tävlingen, vi fick ett tredjepris eller åtminstone poäng. Det var väldigt roligt. Jag hade dock bekymmer med att få ut honom ordentligt i hämtet och därmed tappade vi många poäng i det momentet då det gick för fort och blev för krokigt. Ett par andrapris i IK1 klarade vi dock innan han fick återvända till sin gamla matte, när jag blev sjuk.
Nu bor jag i Göteborg (Billdal) och har varken några får eller någon hund att valla med. Det suger. Ska jag någonsin kunna få valla igen? Är jag för gammal? Blir Ove eller jag så sjuk att vi inte kan ha hund alls, när Ace är borta?? Var får jag tag i en hund? Vallningstillfällen kan jag nog skaffa mej, tror jag hos Maud Andersson eller med hjälp av Maud inom Sjuhäradsvallarna. Jag är beredd att betala vad det kostar och hjälpa till så mycket jag kan och orkar. Men när???
