Adjö till Nick

I går var Anna Larsson,Flynn,  Nick och jag i Norrköping där Peter Nilsson håller till på tisdagar för att få en lektion var i vallningens ädla konst. Jag var inte så lite nervös, för sedan vi var hos Peter för en månad sedan har Nick bara blivit allt vildare i fårhagen och sista gången, då jag ändå fick hjälp av Anna höll vi på att inte få stopp på Nick. Sedan vågade jag inte valla mer, dels p g a kylan men mest p g a att tackorna är dräktiga och livrädda för Nick.

Vi började med Nick. Den här gången hade jag långlina med mig, men Peter ville inte ha det på Nick, när han startade Nick utan han nöjde sig med kopplet. Peter försökte verkligen få Nick att lugna ner sig, innan han släppte kopplet och tyckte att han lyckats efter en lång stund. Men när Nick blev lös bröt det loss. Nick sprang som en galning fram och tillbaka framför fåren och då och då rakt in i dem, där han jagade i väg en tacka en bit innan vi fick stopp på honom, men bara så länge att tackan blev fri, för sedan sprang han igen. Jag tror att vi höll på en kvart, innan vi med förenade krafter lyckades fånga in Nick. Då var vi genomsvettiga alla tre.

Så här ska du inte ha det sa Peter. Det ska vara roligt att valla. Någon med mycket pondus kan göra den här hunden till en mycket duktig vallhund, men det är inte du. Sälj honom nu var Peters budskap. Jag kände att han hade rätt och eftersom Robban sagt, att han ville ha första tjing på återköp om det blev aktuellt, ringde jag honom genast och han sa genast att han ville köpa tillbaka Nick. Så i dag reser jag till uppfödaren med Nick. Sorgligt men sant. Jag kan inte slåss mot väderkvarnar och jag vill ha en hund som jag kan valla med och tävla lite grand. Det är mitt mål i livet och det börjar bli bråttom, om jag ska hinna.

På bilden fyller Nick 10 månader precis samma dag.