Den här vintern och våren har verkligen varit seg! Alla snö har gjort, att jag trots mina obetäckta tackor inte har kunnat valla alls. Shep har fått mota bort tackorna från foderbordet och ta ett par svängar runt dem, alldeles utanför fårhuset, det är allt. Till slut har det känts som om att det där med vallning kanske inte är något att hålla på med, visst finns det andra värden i livet?
Sörmlands vallhundsklubb och Mälarmårdens har gått ihop om att organisera SM i fårvallning i höst. Av den anledningen blev jag ombedd att intervjua värdfamiljerna. Efter lite påstötningar fick jag ändan ur vagnen och i fredags reste jag till Mörkö för att tala med Annelie som är en av värdarna för SM. Då fick jag möjlighet att valla lite med Shep också. Oj, så ringrostiga vi var, men till slut kände jag igen min hund. Han vill egentligen dras in mot fåren i utgången, men när jag är riktigt sträng och trycker ut honom blir den alldeles för vid båge runt fåren, så vid att han tappar kontakten med fåren. (Suck).
På söndagen reste jag sedan till Stefan och Carina på Agdala i Järna och intervjuade dem, då deras får också ska vara med som tävlingsfår. Även då vallade vi en stund. Nu gjorde Shep väldigt vida svängar hela tiden och hagen var tillräckligt liten för att det skulle bli bra! I övermorgon ska vi på vallkurs i två dagar med Peter Nilsson. Det ska bli spännande att höra vad han tycker om våra framsteg om vi nu har haft några. Jag har i alla fall tränat de tre positionerna och de fungerar, även om de ibland blir lite väl bra. Här hemma är halva min hage försänkt i vatten, så det finns fortfarande inte mycket att valla på, men vi gjorde ett tappert försök i dag.