Dagen då ”allting” hände

I går den 22 oktober 2008 var för mig en mycket händelserik dag. Jag hade sedan en månad tillbaka bestämt med slaktaren att lammen skulle slaktas denna dag. Jag bad Anna som brukar valla på mina får hjälpa mig att valla bort dem till våra grannar Börje och Anna som bor 2-3 km bort på morgonen samma dag, för även han skulle slakta den dagen och har bättre utrymmen än jag. Allteftersom dagen närmade sig, upptäckte jag att man började gräva ner nya elkablar i marken i vår omgivning och en annan granne hade beställt en stor skogsavverkningsmaskin som skulle ta ner hans skog som gränsar till vår mark. Han erbjöd också oss att ta ner några trän på vår tomt. Precis på morgonen den 22 oktober hade man hunnit fram till vägen, där Anna och jag skulle passera med mina lamm. Två jättemaskiner mitt på vägen alltså. När jag slog på min mobil samma morgon får jag dessutom ett meddelande från yngste sonen, att nu var ett barnbarn på väg i rask takt. De hade just kört i 160 km/tim till Varbergs sjukhus för att hinna fram i tid. Med detta i huvudet gick jag för att förhandla med grävmaskinisten och skogsavverkningsmannen. De var tillmötesgående och lovade att stänga av sina maskiner och hålla sig borta från vägen just då vi kom med lammen. Jag skulle bli tvungen att ringa till en annan granne som bodde alldeles vid grävmaskinen så att han kunde förvarna att vi skulle komma. Nu gällde det bara att smidigt få ut lammen från hagen och skilja dem från baggen och två andra lamm som skulle sparas av olika skäl. (Det kunde ju ta tid om vi hade otur).
Vi lyckades dock bra och Anna gick före med Fonzie vallandes efter och jag gick en bit bakom med Ace beredd, om lammen skulle krångla. Han fick rycka ut ett par gånger, men annars klarade Anna och Fonzie lammen bra. Grävmaskinisterna stod och gjorde nästan honnör åt oss och skogmaskinen tog itu med träd på vår tomt, medan de väntade.
Väl framme hos Börje och Anna tog vi in lammen i en fålla inne i ladugården och vi kunde lättade gå hem igen. Just när jag var hemma, kom nästa sms: Lille Malte var född, 2½ timme efter ankomsten till Varbergs sjukhus. Där var allt mycket fint och trevligt och de tänkte inte väga och mäta barnet än på några timmar, för han låg och myste med sin mamma. Ytterligare några timmar senare kom besked: 3750 gram och 52 cm.
Själv befann jag mig då åter hos slaktaren och assisterade. När mina sex lamm var slaktade fanns lika många något mindre invallade lamm i Börje och Annas hage och dessa skulle Ace och jag ta in i fållan, medan slaktaren tog reda på mina lamm. Jag kände mig lite nervös, eftersom Ace inte alltid är att lita på och kaos i fårhagen och på gården hade jag just då inget behov av. Men efter ett litet litet race inne i hagen la sig Ace ner och jag taggad till 150 procent fick honom att ta ut fåren på gårdsplan, göra en vid sväng runt dem och sedan fösa in dem i fållan. Vi hade gott om utrymme och jag la Ace långt bakom fåren som var mycket känsliga för Ace’ rörelser och lätt som en plätt styrde han dem rätt in i fållan. SKÖNT! Slaktaren blev riktigt imponerad, för att han hade vid några tillfällen varit med om fårägare som inte lyckades få in lammen, dit de skulle inför slakten och han arbetar alltid under tidspress.