Tackorna vallades hem

I dag bestämde jag mig för att valla hem tackorna från Mervallahagen alldeles ensam med Ace. Somliga kallade det modigt, men jag skulle nog hellre säga dumdristigt. Nåväl, jag gick till hagen med Ace i långlina, krokade av grinden åt rätt håll, så att tackorna naturligt skulle gå åt mitt håll, när de gick ur hagen. (Trodde jag). Vi fick leta länge efter fåren och när vi väl gjorde det, smatt de i väg i full karriär. När vi kom till öppningen stod en hjälpsam granne där och hakade på grinden igen, då han hade trott, att någon obehörig varit där och hakat av den.

Fåren for ut genom hålet med Ace efter allt annat än kontrollerat och efter några turer sprang de in i hagen igen. Nu fick jag verklig hjälp av grannen som stod kvar och använde både stängslet och grinden för att spärra av vägen, ner mot stora landsvägen. Ace och jag gick ut och letade reda på fåren igen och den här gången tog vi det riktigt lugnt. Jag gick före och Ace lååångt efter. Det gick bra, då tackorna är väldigt tama egentligen. Sedan gick vi i sakta mak ca två km utan några egentliga problem. Efter halva vägen gick även jag efter fåren och Ace föste. Då var det praktiskt med långlinan, om han fick för bråttom. Vid de båda svängarna gick Ace ut bra och fick fåren på rätt köl. Sedan hade vi bara en raksträcka kvar som är en mindre bilväg. Inga bilar syntes dock till, men en dam kom gående på vägen. Fåren gick ganska långt framför oss och de fick alltmer bråttom ju närmare hemma vi var. Plötsligt knäppte det till i skallen på Ace och han tänkte börja jaga fåren, men jag hade ett stadigt tag i långlinan, så han fick tji. Jag blev fruktansvärt arg på Ace och bannade honom riktigt ordentligt. Sedan fortsatte vi och fåren hade nu fått upp farten och flydde hemåt. När vi passerade damen försökte jag hälsa glatt och kanske fälla någon kommentar om besvärliga hundar som hellre vill jaga än valla får, men damen var sur som ättika och hälsade knappt. Efter en stund kom jag på, att hon förmodligen tog illa vid sig, när jag gav Ace en uppsträckning. (Eller så hade hon en dålig dag, eller var rädd för får, vad vet jag). På landet brukar man ju hälsa, så det var lite förvånande.
När jag kom hem var fåren försvunna. Grinden till hemmahagen var stängd eftersom baggen gick där med ett tacklamm. Jag fortsatte längs hagen och när den svängde, såg jag att fåren sprungit in på en sidoväg som leder till ängshagen där hemma och där stod baggen och lammet. Jag överlät Ace till en annan dam som råkade stå på vägen och gick fram till hagen och lyfte upp stängslet, så att tackorna kunde gå in. De var hemma!!

Efter lunch började jag klippa dem. Jag hann bara med två, då saxen krånglade så mycket att jag till slut for i väg till grannen som jag slaktade hos. För honom tog det en timme att få ordning på saxen.
free counters

Om Administrator

Jag är pensionär född 1944 och bor i Stallarholmen på Selaön med min sambo Ove. Jag har tre vuxna söner och fem barnbarn. Mitt stora intresse är att valla får med min bordercollie Ace som är född 2005. Vi har också en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Vallning. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *