Tjugo över sex ringer min telefon! Jag blir orolig, då min mamma är gammal och sjuk, men det är vår granne som berättar att hon träffat på alla mina lamm på väg hem till mig. (De går vanligtvis i Mervallahagen som ligger ca 2 km bort). Fåren hade dock blivit skrämda av en bil och sprungit ut på ett gärde som gränsar till skogen, så hon visste inte riktigt var de just nu befinner sig. Jag klär mig snabbt, tar Ace och cykeln och sticker i väg. Jag ser inga får på gärdet (bara en hjort) och börjar tro att grannen drömt. Jag cyklar bort till hagen och ser hela tiden spåren efter lammen i form av spillning. Väl framme ser jag till min ”lättnad” att fåren helt enkelt knuffat upp grinden som inte var ordentligt ombunden,( jag hade missat en stolpe), så nu vet jag i alla fall att inte samtliga får hade hoppat och att jag antagligen kan ha dem gående i hagen i fortsättningen också, om jag bara lär mig att stänga grinden ordentligt!
Jag cyklar tillbaka och ställer cykeln i en korsning vid gärdet och går in med Ace mot skogen för att leta. I skogsbrynet står fåren inne i en trädgård. Jag skickar Ace, men buskar och träd gör att jag inte har full kontroll och Ace lyckas splittra flocken. Han börjar jaga de tre som är kvar och när jag väl får stopp på Ace är nio får försvunna och tre står i en hästhage, där ett föl och hans mamma rusar omkring helt förskräckta. Det blir till att gå och be grannen Ingrid att hjälpa mig att få ut fåren ur hästhagen. Som väl var har klockan hunnit bli ca sju och Ingrid är uppe. Hon tar med sig sin bordercollie Malva och hjälper mig att öppna grinden. Jag kan skicka Ace som får ut fåren. Återstår att leta reda på de övriga nio. Ingrid och Malva passar de tre, medan Ace och jag cyklar hem. Inga får, grannen som ringde mig har inte sett dem. Jag fortsätter förbi grinden till tackorna och uppe i trädgården hos grannen på andra sidan vårt hus går de nio lammen och mumsar. Jag skickar Ace som nu sköter sig exemplariskt och går tillbaka till gärdet, där Ingrid, Malva och de tre lammen väntar. Dessa ansluter sig till flocken och vi kan valla hem hela flocken till Mervallahagen igen. Fåren går in i ytterligare en trädgård, men med Ace’ benägna hjälp får jag snabbt ut dem igen och sedan går hela vandringen utan problem. Fåren inser själva att de ska gå in i hagen, när vi i framme och jag kan binda ihop grinden på rätt sätt. Skönt!! Ace och jag går hem och jag kör fem lass från ströbädden, innan det är dags för den vanliga morgonpromenaden med Ingrid och Malva!
Dagens vallning är avklarad.