Ironiskt nog var jag på stängselkurs hos Kåre Tallbäck i lördags. Där lärde jag mig allt om hur man ska stängsla, så att fåren stannar innanför. Väl hemma gick jag runt och tittade på mina eländiga staket och konstaterade, att jag borde ta itu med att stängsla om nästan hela hagen, men framför allt på kortsidan mot snårskogen, där stängslet ramlat ner. Fåren har dock snällt stannat inne ändå, ända sedan jag tidigt i höstas täppte till ett hål som de traskat ut genom ett par gånger.
I morse såg jag att nästan allt foder låg kvar på foderbänken och konstaterade att det äntligen börjat växa tillräckligt mycket för att tillfredsställa tackornas behov av mat, så jag gav dem inget mer i morse.
När jag sedan gick ut i skymningen på hundpromenad med Ace och Shep, såg jag när jag kom tillbaka att en enda tacka stod och tittade på oss. Hon såg så övergiven ut, att jag gick in, kopplade Ace och tog Shep med mig för att leta rätt på de övriga sju. Tackan följde efter oss på avstånd. Men hur vi än letade hittade vi inte de sju återstående tackorna. De var som uppslukade av jorden. Jag gick hem, tog in Ace och satte Shep i bilen och körde en runda i det tilltagande mörkret. Ingenting. Jag kom tillbaka och gick in till grannen som just rastade sina hundar i sin kennel. Deras tomt gränsar till fårhagen. De hade också sett den ensamma tackan stå och titta ut åt snårskogen och bräka övergivet, men de hade inte sett ett spår av de övriga tackorna. Jag tog ut Shep och vi gav oss in i skogen, men nu var det riktigt mörkt och vi hittade ingenting, så nu får vi vänta tills i morgon. Ingen har heller ringt och sagt att de sett några övergivna får. Mystiskt! De kan ju hoppat över diket in i snårskogen, men för övrigt kan jag inte hitta någonstans som de kan ha kommit ut, utan att hoppa förstås. Har de blivit skrämda hoppar de, men annars brukar de inte göra det. Det ligger fortfarande mat på foderbordet, så de borde inte varit alltför hungriga.
