Nu när vallen var slagen var det dags att flytta tillbaka fåren till min egen hage. Dels är min skogshage alldeles full av sly och annan växtlighet, dels vill jag ha fria ytor att valla på. Jag kontaktade Kicki A som kom med Lexi och Zaja. Vi tog bilen till hagen, så att jag sedan skulle kunna gå tillbaka och hämta hinkar, saltstenen och mineraler.
Shep letade reda på fåren och kom med dem, men när han tog ut dem från hagen sprang de som skjutna ur kanoner längs vägen och försvann. Som vanligt hade vi inte riktigt resonerat igenom, hur vi skulle lägga upp det bäst. Det visade sig att tackorna sprungit in i skogen där staketet slutade och tre tackor hade dessutom hoppat över till tryggheten igen. Jag bad Kicki vänta med de fem som stod på rätt sida staketet och så tog jag Shep och vallade tillbaka de tre till grinden igen. Men det var omöjligt för Shep att få ut dem, så jag fick ropa på Kicki att hon och Lexi skulle ta tillbaka de fem. I nästa försök sprang de åter igen upp i skogen vid staketslutet.
När flocken åter var inne i hagen, gjorde vi som vi borde gjort från början, d v s Kicki ställde sig med Zaja utanför grinden. Lexi var bakom fåren i hagen och Shep och jag gick bort och vaktade slutet av staketet. Det tog lite tid, men till slut fick Lexi ut hela flocken och Shep såg till att tackorna inte rusade upp i skogen utan fortsatte vägen fram. Sedan gick Lexi, Zaja och Kicki bakom och Shep och jag framför flocken, lugnt och fint hela den 1,5 km långa vägen hem. Inga fler insidenter inträffade.
Efter en välförtjänt kaffepaus vallade vi sedan en stund i hagen. Shep hade ett riktigt fint djup i sina hämt. Det kändes bra. Vi får hoppas att det håller i sig till på tisdag, då vi ska tävla igen.