I måndags var Kicki, Lena, Gunnel och jag hos Mosse på heldagsträning. Vi började kl 10. Först ville Mosse att vi visade upp vad våra hundar kunde på en ganska stor flock får. Mosse var mycket noga med, att vi med vårt kroppsspråk skulle visa hunden vad vi ville och under den här första vallningsomgången fick vi inte använda några muntliga kommandon i stort sett. Vi skulle pressa hunden med hjälp av käppen eller piskan, vi fick stanna eller lägga hunden och använda oss av pysch-ljud. På så sätt skulle vi få hunden att gå runt fåren, driva dem till oss och fösa bort dem. Gjorde hunden fel, t ex började glida i fösningen eller gå för fort, fick vi säga hans namn och kalla in honom lite grand, så att han blev uppmärksam på sin förare och att det var föraren som bestämde. Gick det för fort i framdrivningen, skulle vi springa det fortaste vi kunde mot fåren och genom flocken för att stanna hunden. I utgången skulle vi använda hunden namn för att tala om för honom att vi hade koll på vad han gjorde och få honom att lyssna till oss och kanske själv försöka räkna ut vad vi egentligen ville. Allt detta skulle vi göra för att hunden själv skulle lära sig att läsa av fåren och få den känsla för vallningen som han måste ha, för att bli en bra vallare på långa avstånd också. Med enbart lydnad kan vi kanske klara hunden och fåren på upp till 150 meter, men sedan går det inte längre.
När Ace och jag gick fick jag problem med att Ace blev upphetsad och skrämd av piskan. Mosse menade då, att jag absolut inte fick låta Ace springa ifrån pressen utan se till att han la sig och sedan låta honom ligga kvar medan jag hotade honom med piskan. Han måste ovillkorligen lyda, när jag bestämde mig för att stanna honom. Ace fick aldrig någonsin bestämma varifrån en utgång skulle gå, eller så.
Under andra vallningsomgången fick vi använda kommandon och då skulle hunden hämta fårflocken på långt håll, då de stod tryckta mot ett staket längst bort i hagen. Jag höll då kontakt med Ace under utgången och fick honom att gå ut bakom fåren och lägga honom kl 12 för att sedan i lugnt tempo driva fram fåren. Mosse försökte hitta riktigt svåra lägen som kunde provocera Ace att kanske börja jaga, men Ace klarade alla lägen fint.
Under det sist passet fick vi lära oss grunderna i delningen. Det är otroligt viktigt att det går mycket lugnt till när vi som förare delar på fåren. De får absolut inte springa åt samma håll allihop för då blir de bara upphetsade och allt blir mycket svårare. I början ska vi göra en mycket stor lucka mellan fårflockarna och sedan kalla in hunden ända in till oss. Vi kan gärna gå ner på huk, när vi gör det. Senare är det viktigt att visa hunden när den är mitt i mellanrummet, vilken flock den ska driva bort. Hunden måste först och främst lära sig förstå, vad den håller på med. Därför är det viktigt, att man i det dagliga arbetet ofta tar bort en flock får som kanske råkat dela på sig, så att detta blir något naturligt för hunden.
Som sammanfattning av Ace’ vallning den dagen, sa Mosse att han inte alls var någon svårkörd hund, då han egentligen är mycket lydig, men att jag måste göra mig stor och stark och auktoritär och i god tid visa Ace vad jag kräver av honom. Ingen tveksamhet och god framförhållning är nyckeln till att jag ska lyckas. Det lät ju hoppfullt.
