Lite annorlunda fredagsvallning

I dag är fredagsklubben hos Marianne på Lisö, men Ace jag stannade hemma, då vi inte riktigt klarar av de fåren.

I somras träffade jag Susanne, när vi båda försökte klara ett Vp i Loftahammar. Då Susanne visade sig bo utanför Eskilstuna åt mitt håll erbjöd jag henne att komma och valla hos mig någon gång. Sedan hörde jag ingenting. Plötsligt en dag för en månad sedan hittade jag ett inlägg i gästboken på hemsidan, där Susanne skrivit att hon gärna kom och vallade hos mig. Jag skrev då tillbaka och frågade, när hon tänkte komma. Jo, i dag fredagen den femte december skulle passa och det passade ju mig bra också. Susanne hade dock en kompis som också gärna ville komma och det var ju bara trevligt. På fredag morgon ringer en annan eskilstunabo, Marie och berättar att hon hört att Susanne inte kunde komma, så hon undrade om hon kunde komma i stället. Och så blev det. Jag var hos Marie i början av sommaren, när Carina Johansson hade kurs hos henne. Det visade sig att Marie hade många värdefulla synpunkter på Ace’ och min vallning och hon förklarade och utvidgade de teorier om hur man lär en hund att själv känna av fåren som Mosse lanserat för mig. Sista omgången hade jag Ace i lina medan han föste fåren. Jag använde bara tttt för att få honom att gå, ligg för att han skulle stanna och sch… för att han skulle springa runt fåren. När det är dags att springa runt fåren ska jag vara nära fåren och skydda dem och få Ace att verkligen göra en vid båge. Det är säkert samma sak som Gunnel brukar säga, men nu fick jag det med lite andra ord. Tyvärr misslyckades min ”timing” i slutet av vallningen, fåren hittade en lucka i grinden och flydde ut i skogen med Ace efter. Ridå!! Men det blir till att gå tillbaka till 20-metershagen och se till att Ace balanserar upp fåren. Kul, att ha fått ytterligare något att bita i. Tack Marie!

Jag blev imponerad av både Maries hund Roy och Waivis hund Bosse. De var så säkra och i drivningen gick framför allt Roy på ett sätt att fåren inte alls gick in i baken på Marie. Det syntes att de litade på hunden. Fascinerande!

Tyvärr föll mörkret, så vi blev tvungna att avbryta tränandet!