Det har sina sidor att träna vallning i Mervallahagen. Det positiva är att jag får motion, då fåren alltid gömmer sig någonstans lååångt bort. Det negativa är att det inte känns riktigt bra att skicka ut Shep i all sly och högt gräs, där vad som helst kan hända. Men även han övar väl upp sin kondition, kan jag tänka.
I dag gick vi bort för att visa upp vallning för barnbarnen som var på besök hos oss ett par dagar. Som vanligt fanns fåren väldigt långt bort och när jag väl fick syn på dem, fick de syn på Shep lite för tidigt, så att de hann springa ända upp till kvarnen, innan vi fick fatt i dem. På nervägen försvann de så åter i ett snår för att dyka upp i mindre flockar så småningom. Nåväl, till slut fixade Shep och jag det och fick fram fåren ända till familjen så pass länge att vi kunde ta några foton med både får och barn.
Tyvärr tar Shep då och då (särskilt i stressade situationer fel på ”away” och ”come bye” och det gör det ju inte lättare. Men han tog visslan åt rätt håll i dag i alla fall!
Allt avlöpte väl och jag fick hem Shep (och barnbarnen) helskinnade.
