Mälarmården hade en IK1 tävling på Solängens gård i Huddinge för någon månad sedan. Jag bestämde mig för att inte tävla, då det kändes lite skämmigt att aldrig komma längre med min gamla Shep. Vi var dock där och tittade eftersom jag som vanligt skötte protokollen. Då ryckte det i tävlingstarmen och alla som jag pratade med tyckte att jag resonerade fel. Dagen därpå var jag dessutom på en kurs för Peter Nilsson och då blev jag som vanligt inspirerad att tävla igen.
Därför anmälde jag Shep och mej till en IK-etta i Stjärnhov den 23-24 maj 2015. Vi kom med båda dagarna och vi startade som nr 7 första dagen och nr 15 andra dagen. Jag försökte få komma dit innan för att träna, då Vikoria som var djurägare lovat mej en träning i födelsedagspresent, men hon hade tyvärr inte tid. Inte heller mina träningskompisar från i höstas hade möjlighet att valla innan tävlingsdagen, så jag kom dit tämligen otränad förutom på mina egna får på en ganska liten yta.
Tävlingsplatsen var stenig och kuperad och ganska rolig. Terrängen inbjöd till att skicka höger då det fanns ett brett dike till vänster. Det visade sig att alla förare båda dagarna skickade höger. Det passade mej bra för Shep brukar göra bättre utgångar och upptag till höger.
Jag skickade alltså höger och Shep stack i väg som en oljad blixt bakom alla träd och stenar och till slut dök han upp bakom fåren men hann göra ett överslag innan jag visslade stopp. Det där stoppet lyckades inget vidare och antingen var jag inte särskilt fokuserad eller så såg jag honom inte ordentligt för det blev inget bra alls på framdrivningen och det slutade med att Shep splittrade fåren och vi blev diskade.
Nästa dag hade man flyttat banan lite åt vänster och vänt på hållet man skulle fösa. Utgångspunkten var att vi fick ställa oss på en stor sten för att ha bättre utsikt över hunden och fåren i upptaget. Återigen skickade jag höger och den här gången spejade jag ordentligt efter Shep när han dök upp och visslade ner honom så att det bara sjöng. Det lyckades dock bara halvbra och han höll på att splittra fåren redan i upptaget men till slut fick han med sig alla fåren och jag övergav visselpipan och började skrika för allt jag var värd i stället. Jag lyckades faktiskt få stopp på Shep i framdrivningen så mycket att jag kunde styra honom att få fåren genom framdrivningsgrindarna. När de sedan skulle runda mig motsols var en tacka lite obstinat, men jag lyckades få runt alla utom en på rätt sätt i alla fall. Sedan var det tyvärr full fart – stopp- full fart- stopp och fåren sprang skrämda hit och dit men på nåt vänster lyckades Shep få dem genom grindarna, fast en gång sprang några av dem tillbaka genom samma grindar. Framme vid delningen lyckades jag äntligen lugna ner fåren och hunden och jag påbörjade delningen. Det gick inget bra. Fåren stod som fastkletade vid varandra hur jag än bar mig åt. Men rätt som det var när jag minst anade det blev det en rejäl lucka bakom mig. Jag vände mig snabbt om och kallade in Shep och lät honom driva bort en av flockarna. Viktoria som var domare lät mig gå länge, innan hon godkände oss men till slut ropade hon. Shep samlade ihop fåren och vi gick mot fållan som var öppen. Väl där gick alla fåren snällt direkt in i fållan, så en tia fick vi i alla fall. Slutresultat 58 p. Inte mycket att skryta med alltså.