Trning i juletid

Anna kom och trnade Zin i dag och d passade jag p att trna Shep ocks med Annas bengna bistnd.

I frsta omgngen trnade vi utgngar. Fren str s lngt bort som mjligt och jag gr till ungefr mitten. Jag str med ryggen mot Shep och tittar p fren. Sedan tittar jag ver axeln p Shep och kallar honom till mig. Frhoppningsvis springer han d rakt mot mig, tills jag ger honom ett sidokommando. Om han d inte gr ut tillrckligt lngt frn fren stannar jag honom, hotar honom med ett ”duu” och ger honom ett nytt sidokommando med mjuk och snll rst. Framfr allt vnster var svrt med till slut gick det riktigt bra och jag behvde inte stanna honom! Kul!

Det mest besvrande fr mig sjlv r att trots goda avsikter glmmer jag mig och ger fr hrda och hetsiga sidokommandon. Om jag bara kunde komma ihg att hota med ”duu” och sedan vara snll och mjuk p rsten skulle mycket vara vunnet. Det hr har jag kunnat teoretiskt i mnga mnga r, men jag tillmpar det fortfarande alltfr sllan, oftast frst nr ngon ppekar det!! Tur att jag har vnner i frhagen som kan instruera mig!!

Andra omgngen gick jag till staketet och lt fren st mellan mig och Shep. Sedan kommenderade jag honom vnster eller hger beroende p t vilktet hll fren sprang. Samma sak hr, nr jag gjorde det med ”duu” och snlla kommandon fixade Shep det alldeles utmrkt och till slut sprang han helt parallellt med fren i stllet fr att g in mot dem, vilket var min avsikt med vningen. En mycket bra trning, som jag kan rekommendera alla som har en hund som inte vill slppa fren i sidled i nrheten av flocken.

Att hota en sdan hund redan i utgngen i ett lngt hmt r kontraproduktivt, fr d lr sig bara hunden att bli alltfr vid, vilket medfr att han ltt tappar kontakten med fren och gr han inte det, har han en tendens att nd komma in fr snvt!

 

Om Administrator

Jag r pensionr fdd 1944 och bor i Stallarholmen p Selan med min sambo Ove. Jag har tre vuxna sner och fem barnbarn. Mitt stora intresse r att valla fr med min bordercollie Ace som r fdd 2005. Vi har ocks en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *