I dag på valpträffsdagen som inte blev av gick jag först ut i fårhagen med Ace och lät Nick stanna i bilen. Han skällde en stund först men blev sedan tyst. Det går framåt! Tackorna tycks veta att det är tjugofemmetershagen som gäller, så Ace behövde bara påminna dem lite, så gick de snällt dit. Det blev alltså en minivallning för Ace’ del.
Jag tog på Nick långlina och han hade sedan han skällt ut ett hästekipage som just passerade, när jag släppte ut honom ur bilen mycket bråttom ner till hagen. Det fungerade riktigt bra i hagen, tycker jag, även om jag fick hålla hårt i linan, när fåren började röra på sig. Flera gånger lyckades jag dock lägga Nick, när fåren började röra på sig och det kändes som en seger. Det märks att han har mycket mer naturliga flanker än Ace, vilket kanske kan försvåra fösningen, men det verkar vara betydligt enklare att komma igång på det viset.
Jag tror att jag ska försöka gå ut och göra sådana här övningar ca fyra gånger i veckan nu ett tag framöver. Lite kul i alla fall, nu när vi inte fick träffa valparna med ägare.
