Tvådagarskurs med Peter Nilsson i Munktorp i närheten av Riala

 

Karin och Peter. Kolon väntar på order

.

Shep och jag är just hemkomna från en en helt suverän vallkurs med Peter Nilsson. Det känns verkligen toppen! Inte nog med att själva kursen var så lärorik. Vi hade tur med vädret också! Strålande sol i två dagar på stora fina fält och en lite mindre ridbana.

Vi var fem förare och sex hundar som deltog i kursen. Det var Jeanette Setterberg och Nils Jakobsson som hade engagerat Peter och Karin Olsson som stod för fåren och markerna. Jeanette själv kunde inte delta, då hennes båda hundar är skadade, Nils gick med Spike. Karin gick både med Spikes syster Hazel och unghunden Kolon och så var det Anna Carlsson som mest gick med sin unghund Zeb,  och så var det Shep och jag.

Första dagen tittade Peter på alla hundarna  på ridbanan, så att han såg att de gick ordentligt ut från fåren och att man kunde styra dem på korta avstånd. Det gjorde vi genom att ställa upp koner som symboliserade grindar. De blev alltså som en kort IK1-bana. Det var nyttigt, för jag lärde mig en hel del om hur domare drar poäng om grindgenomgångarna blir fel.

 

Nils, Jeanette och Anna tar igen sig.

Helene fick ta hand om Karins flasklamm som inte gillade när matte vallade.

 

 

 

 

 

 

Nils med sin fina käpp och Spike

 

Till slut klarade Shep och jag banan ganska bra i alla fall och jag fick ut honom väldigt bra både åt vänster och höger så vi fick godkänt.

Efter lunch gick vi ner till det stora fältet och där fick vi pröva på att gå en hel bana (utom fålla). Vi fick välja själva om vi ville stå kvar vid pinnen eller gå med hunden. Jag valde att gå med. Shep började sin vana trogen att gå ut fint först åt höger men svänga in för tidigt och bli för snäv bakom fåren. Då är det viktigt att ryta i och lägga hunden ganska tidigt i cirkeln kl 10 ungefär, sedan ge ett nytt liggkommando och sedan snällt ge ett vänster kommando.

Överhuvudtaget hade jag en tendens att i stället för att lägga Shep när han gör fel, så blåser eller skriker jag ett nytt kommando om och om igen och det hjälper tyvärr inte alls. Så mantrat från Peter var: ”Lägg hunden, ge honom ett nytt liggkommando och börja sedan om snällt och fint”. Tänk om jag kunde komma ihåg det.

Vid den teoretiska genomgången nästa morgon gick Peter igenom vad som händer vid ett hämt. Det flesta hundar har inga problem med att gå ut ordentligt fram till kl 10 eller två. Alla hundar söker kontroll av fåren och då känner de att de har det. Men mellan kl 10 eller 3 och kl 12 är det svårare för hunden. Här måste den lära sig att lita på sin förare, annars snävar den antingen in eller lägger sig, för han känner att han förlorar kontrollen här. Nu måste vi alltså uppmuntra hunden att hålla ut ordentligt och komma upp till kl 12 och stanna där. Där upp är det full kontroll igen.

För att vi skulle se var hunden får svårigheter fick vi sätta upp en pinne 25 meter på sidan av och upp från fårens utställningsplats. Den pinnen blev sedan ett märke för oss att se till att hunden rundade på översidan innan han sprang in mot kl 12 och tog upp fåren. Det fungerade alldeles utmärkt för Shep efter ett par övningsomgångar. Men när hunden har gjort detta rätt är det viktigt av avsluta där och inte göra om den övningen på ett tag, annars kan hunden lätt blir förvirrad och tro att han gjort fel. Beröm honom bara jättemycket och vänta tills nästa dag eller så.

En annan fantastisk bra övning som vi gjorde utan både hundar och får var när Peter satte upp en crossbana med hjälp av pinnar och ett grindpar i varje ända av crossen. Sedan fick vi ställa oss så nära som tjugofem meter nedanför och så gick en figurant crossen, i detta fall åskådaren Helene som hade kommit för att titta på. Då såg vi hur ögat lurar oss. När hon närmade sig ett grindpar såg det precis ut som om hon inte skulle klara den övre grindstolpen (konen). Här är det många förare som i skarpt läge visslar ner sina hundar med påföljd att de missar och kommer nedanför grindhålet! En mycket nyttig övning. Sedan fick vi träna att låta hunden gå crossen, något som känns mycket onaturligt för hunden. Här gäller det för oss att ha en tydlig målbild.

Här tittar vi på crosslinjen!

 

Nils’ Spike

Om Administrator

Jag är pensionär född 1944 och bor i Stallarholmen på Selaön med min sambo Ove. Jag har tre vuxna söner och fem barnbarn. Mitt stora intresse är att valla får med min bordercollie Ace som är född 2005. Vi har också en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *