Under helgen var Ace och jag på vallkurs i Skinnskatteberg med Egil Syverbraaten från Norge. Det var verkligen en mycket lärorik och nyttig kurs! Visserligen regnade det nästan hela tiden, men Eva och Allan hade satt upp ett ordentligt tält med kamin inne i hagen, där vi satt och åt och vi hade också regnskydd medan vi satt och tittade på dem som tävlade.
Vi var nio ekipage som deltog och trots att solen går ner ganska tidigt den här årstiden fick vi alla vår beskärda del av individuell träning. Vi var tre mälarmårdare, Marita med Millan, Nina med Mac och så jag och Ace. De övriga kom från Dalarnas Vallhundsklubb samt Solveig från Bohuslän-Dal.
Ace började genast med att visa upp hela sitt register. Han både vallade lugnt och fint, men gjorde också inrusningar, där han inte släppte det får han jagade i fatt på en lång stund. Egil konstaterade, att vi behöver gå tillbaka till grundträningen och framför allt träna Ace i att driva på ganska nära håll och att jag då ser till, att han verkligen balanserar upp fåren, när jag går i runt i svängar. Det ska jag göra genom att svänga tillbaka mot honom och klatscha till lite med staven mot honom så att han svänger ut bakom fåren. Ace svarade mycket bra på den träningen, men ändå slutade nästan varje träningspass med en inrusning.
Andra dagen fick vi också lära oss grunderna i hur man delar fåren. Det är mycket viktigt att det är du som förare som delar fåren genom att lägga hunden i draget och låta honom ligga stilla där, medan du försöker skrämma fåren att dela sig. Vifta med käppen framför dem ganska frenetiskt, (behövdes med våra får) och backa sedan, spring fram emot fåren och försök igen. Håll på så, tills det blir en lucka och se sedan till att få en mycket stor lucka emellan fåren. Först då kallar du lugnt på hunden som ska komma ända fram till dig och ta emot mycket beröm. Sluta sedan där. Träna detta länge och misslyckas aldrig, innan du går vidare med att vända hunden mot dem som ska drivas bort.
Våra får var mycket svåra att dela, men sedan vi tagit bort de mest dominanta tackorna, lyckades vi dock att dela dem, först utan hund och sedan även med våra hundar. Det var mycket roligt, men jag var som vanligt lite för yvig i mina rörelser, vilket skrämde Ace. En gång fick jag i alla fall in honom till mig.
