Nu har Shep och jag varit på kurs. Det var nyttigt och bra. Först var det teori i en timme ungefär och där lärde jag mig kanske inget nytt, men det är bra med repetition. (Jag hade med mig mina anteckningar från 2004 och det var samma innehåll.) Vädret var för en gång skull mycket ostadigt, men när vi gick ut efter teorigenomgången hade det slutat regna, så vi hade tur.
Jonas betonade vikten av att träna fråndrivningar väldigt mycket. 90% av all vallning består av fråndrivning. Det passade mig bra, för jag behövde få hjälp med att få fart på Shep på långt håll, trodde jag. Det visade sig i stället att det jag behövde få hjälp med, var att stanna upp Shep lite då och då, men inte så mycket att han lägger sig. Jag behövde helt enkelt en ”saktavissling”. Jonas tyckte att jag var alltför kraftfull i mina visslingar och det triggade Shep att springa fort för att sedan lägga sig, när jag visslade ”stanna”. I stället skulle jag försiktigt vissla framåt med bara högst två signaler och sedan försiktigt blåsa lite kort stanna, vänta ett slag och sedan vissla ”framåt” igen. I fråndrivningen ska jag inte använda några riktningskommandon, utan bara stanna honom och låta honom gå åt vilket håll han vill med fåren, för att få in ett lagom tempo. Det som hände då, var att Shep självmant balanserade upp fåren rakt fram!! Det var häftigt att se!
Vid ett hämt måste jag stanna Shep kl 12 och sedan försiktigt ta fram honom och med piskan lugna ner honom, om han springer för fort, alternativt att jag springer mot honom.
Konsten att få ut Shep i ett långt hämt hann vi dock inte med. Hoppas Peter och jag fixar det en gång för alla på nästa kurs!
