Nu har Ace och jag varit på vallkurs i dagarna två. I går, lördag var vi i Hölö och vallade på Kicki och Lenas får och i dag var vi på Lidingö och vallade på Britt, Lotta och Gunnels får. Karin Söderberg var instruktör båda dagarna.
Karin började med att vid kaffebordet gå igenom alla deltagarnas hundar och fråga vad var och en ville träna och om starka och svaga sidor hos våra hundar. Jag ville få hjälp med att få Ace att gå ut ordentligt runt fåren och inte stanna kl nio eller tio, samt att få honom att flanka ut ordentligt i drivningen mot mig. Helst ville jag också få hjälp med att komma till rätta med hans inrusningar som händer då och då fortfarande.
Vi var fem ekipage första dagen och sex andra dagen. Alla hade hundar som var godkända utom jag men ingen hade tävlat mer än IK1 och ingen hund var äldre än tre år. Vi hade alltså ganska likartade problem och frågor, även om våra hundar var mycket olika. Ja, vi konstaterade förstås snart att Ace är en ”tvärtomhund”. Han har lätt med det som andra får kämpa med ganska länge, medan han har mycket svårt med sådant som är lätt som en plätt för de andra. Ace fick t ex avsluta sina pass med att fösa fåren, för det är en riktig belöning för honom, medan han får tänka och kämpa tappert för att genomföra en drivning till mig på ett någorlunda civiliserat sätt.
Det jag ska tänka på är: 1. Hålla käppen i rätt hand vid drivningen, så att det blir lätt för Ace att förstå åt vilket håll han ska flanka.
2. I hämtet måste jag hålla min position, där jag stod, när jag skickade hunden. Ska jag röra mig är det framåt rakt mot djuren. 3. när Ace stannar i utgången ska jag harkla mig strängt och snabbt få i gång honom igen, så att han förstår, att han måste gå hela vägen till kl 12. Det är ingen idé, att bara lägga honom och snällt ge ett nytt vänster eller högerkommando. Då kan han till slut tro att det är så det ska gå till. 4. Jag måste träna på att verkligen veta var höger och vänster är och snabbt kunna ge dessa kommandon. 5. Försöka undvika alltför svåra lägen, där inrusningarna brukar ske. Stanna hellre Ace och ge ett nytt sidokommando, men träna gärna i lite svårare terräng, så att han lär sig att parera träd, stenar och andra hinder och ändå få med sig fåren.
Det var två mycket nyttiga dagar på får som var betydligt rörligare än mina egna, men ändå inte extremt springiga!
Vi avslutade båda dagarna med att ta in fåren i fållan. Första dagens får var mycket svåra att få in och då gällde det att snabbt ge rätt korta kommandon åt rätt håll för att få fåren i position. Andra dagen var fåren mycket lätta att få in, men med Karin och Lotus’ benägna hjälp blev det till slut tillräckligt svårt det också.
