Ace har ftt ett nytt hem?

nda sedan jag kpte Shep fr tv och ett halvt r sedan har det varit lite jobbigt att ocks hantera Ace. Jag hade ju slutat att valla med honom, d jag alltid hade hjrtat i halsgropen i fall han skulle brja jaga. Kom det rdjur, grisar, lgar eller hjortar i skogen jagade han ven dem, s jag mste alltid ha Ace i koppel p vra promenader. Inomhus fljer Shep mig som en skugga, medan Ace helst stannar lngt borta i en vr i huset. Inte ens nr jag kom hem kunde jag vara sker p att Ace klev upp fr att hlsa p mig. nd var han kelig och gullig nr jag nrmade mig honom och vldigt lekfull tillsammans med andra hundar, srskilt valpar. ven katten tyckte han om. Shep r nu snart tta r och jag ser att tiden d jag kan tvla vallning med honom r begrnsad. Jag skulle grna vilja ha en unghund att trna, men mer n tv hundar finns inte ork fr i den hr familjen, d min man r mycket trtt och sjuklig.

Nr d ett tillflle uppenbarade sig med en kvinna som ville ha en snll sllskapshund var jag inte sen att tacka ja. Jag berttade naturligtvis om alla hyss som Ace hittat p i sitt liv men ocks att det r en glad hund som aldrig sger aldrig skller och som r snll mot katter. (Det finns en katt i familjen). S i gr flyttade Ace in hos sin nya(?) matte p prov. Det kndes lite jobbigt nr jag stngde drren till hans nya hem och han tittade mig stint i gonen som om han ville sga: ”Du tnker vl inte verge mig?”

Shep var emellertid 5 r, nr jag kpte honom och det knns som om bde han och jag tycker att han aldrig har haft ngon annan matte. nd har Shep bytt hem tv gnger sedan han blev vuxen. Det r svrt att knslomssigt frst att hundar r hundar med lite andra behov n mnniskor, men jag tror att det r viktigt att inse det. Jag vet att Ace fr det bttre nu med en matte som helt vill gna sig t honom.

Om Administrator

Jag r pensionr fdd 1944 och bor i Stallarholmen p Selan med min sambo Ove. Jag har tre vuxna sner och fem barnbarn. Mitt stora intresse r att valla fr med min bordercollie Ace som r fdd 2005. Vi har ocks en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *