Har just kommit hem från två dagar i Bråfors och två IK-1 tävlingar med Shep. Det blev inte alls lika roligt som på Mörkö om vi bara ser till själva tävlingarna för vårt vidkommande. Allt annat runt omkring var bra. Solen sken här medan det tydligen regnade hemma, trevligt sällskap med många tävlande mälarmårdare som gjorde mycket bra i från sig, trevligt arrangemang och mycket vackra omgivningar samt skogen full av kantareller. På kvällen grillade Stefan, Carina, Kåre, Inger, Lisa Bång, Sara Wallgren och jag utanför de förstnämndas husvagn och när jag sedan kom ”hem” (jag bodde över i ett rum i Bråfors), satt ett antal vallare i köket och drack vin och där stannade jag och pratade med dem till kl halv elva, innan jag somnade.
Så till tävlingarna. Första dagen startade vi som nr 22 av 25. Lång nervös väntan. De första ekipagen fick bryta och fåren var nästan omöjliga att dela. Flocken bestod av fyra djur. Jag skickade vänster och Shep sprang ut i träd och buskar på vänster sida och jag var rädd att han skulle ta fåren i uttagsfållan i stället. Men han kom kutande och stannade ungefär kl 11 lite kanske t om mycket grunt. Jag får i gång Shep och fåren springer som galna snedd nedåt utanför framdrivningsgrindarna. Jag får stopp på både dem och Shep men rundan runt mig blir alldeles för vid. Sedan blir det hej och hå upp till nästa grind, där fåren hela tiden försöker fly från banan och Shep ut och hämtade upp dem. Ett under att inte poängen tog slut redan här. Efter sista grindparet gick det bättre under drivningen ner till delningen. Där tappade vi bara två poäng. Inte chans att få minsta lilla lucka mellan de fyra vettskrämda fåren. Så där tog tiden slut. Snöpliga 42 p , men vi fick gå banan så långt i alla fall.
I dag startade vi som nr 14 så väntan blev inte lika lång. Nu var det fem får i gruppen och de första ekipagen gjorde mycket bra ifrån sig. Allt såg mycket mer positivt ut. Många kunde dela och rännan var lätt som en plätt. Fåren nästan bad om att få gå igenom den.
Jag skickade vänster igen med vände inte ut Shep lika mycket och utgången blev bättre än på lördagen, men inte upptaget som blev lika grunt och snett som vanligt. Fåren kom rusande på samma sätt, men nu kunde jag inte få Shep tillräckligt lugn för att inte fåren skulle försöka fly på riktigt och de försvann i samma träd och buskar vid pinnen som Shep sprungit ut i vid lördagens utgång. Då bröt domaren, då han tyckte vallningen blev för het. Ridå! Det känns så skämmigt.
Nu måste jag ta tag i hämtträningen på allvar!!
Så mycket längre än så här kom vi inte under söndagen!
