I dag gick vi ut igen, Nick och jag, eftersom vi vilat i tre dagar. Tyvärr var inte underlaget det riktigt önskvärda i hagen. Precis framför grinden till tjugofemman fanns en stor isfläck, vilket gjorde att fåren inte lika villigt lät sig vallas in där som det brukar. Nick stod dock på sig. (Jag hade honom i ett säkert grepp i långlinan) och de gick in. Två av dem ramlade dock omkull på isen. Inte så bra.
Inne i själva hagen var det dock bättre och jag kunde släppa långlinan efter ett tag. Då var Nick på väg i en jättelång sväng längs staketet, så det såg verkligen mycket bra ut. I dag var han så lugn för det mesta att jag fick använda min position och min handske ganska mycket, för att han inte bara skulle stå stilla och parera fåren fram och tillbaka, så snart de rörde sig. Jag försökte att själv hålla mig nära fåren framför dem, så att Nick skulle kunna få till en drivning. Några gånger fick han dock upp farten lite för mycket, men han lugnade ner sig snabbt, när jag bannade honom. Jag vågade inte hålla på länge med tanke på isen. När jag ställde mig framför fåren och sa till Nick att lägga sig, gjorde han det mycket snällt men på långt avstånd. Jag prövade med att säga ”tack för hjälpen, tack det räcker”, men det tog Nick som en startsignal och gav sig ut igen. (Det där känner jag igen sedan Ace var unghund). Jag fick dock snabbt stopp på honom igen på nära håll och med hjälp av långlinan kunde jag nå honom, utan att han återigen gick upp. Kul!!
