Nu har jag köpt en ny liten bordercollievalp. Han heter Nick och blir elva veckor på torsdag. Han väger drygt sju kilo och är världens finaste kille. Han far runt som en furie med toalettborstar och annat, så länge han är vaken, men efter någon halvtimme däckar han och sover sedan i flera timmar, om jag sitter still. Så fort han vaknar får han gå ut och då kissar han och bajsar. Inne har han inte kissat mer än en gång och det var första dagen, då han ställde sig på en tidning som jag lagt ut i köket. Innan jag förstod att han bajsar så ofta, kom det också inne ett par gånger, men inte sen.
Han får följa med på promenad i en ryggsäck, eftersom både Ace och jag behöver långa promenader. Jag har köpt en med snörning upptill så han har inte en chans att hoppa ut, vilket han har upptäckt, för de senaste två dagarna har han legat alldels stilla de fyrtiofem minuter som Ace’ och min runda tar. Sista biten får han dock skutta med och det är inga problem, han håller reda på oss. Enda problemet är att det är tungt och det blir tyngre för varje dag.
Men snart lär min man komma hem från en en månads vistelse på sjukhus och då kanske jag kan lämna honom hemma under de promenaderna.