Rymningarna fortsätter

När man som jag har en hopptacka med lamm, är faktiskt vallhunden oumbärlig! Både i går och i dag har mina kära grannar ringt och berättat att en tacka (Ina) med lamm gått längs vägen och sedan stuckit in i skogen ner mot Graneberg. Det känns konstigt att den skogen skulle vara mer attraktiv än hagen, men så är det. När jag då kommer med Ace, så sticker fåren i väg som skjutna ur en kanon och hoppar elegant över staketet in där de hör hemma. Jag har lärt känna de flesta som bor runt denna hage i sommar och det är ju trevligt.
Som väl är har inte fåren hittat någon extra mumsig trädgård att uppehålla sig i, för då hade väl ljudet i skällan blivit ett annat. Jag uppskattar dock markägarens inställning. Många ringer till honom och berättar om när dessa båda får hoppat ut på vägen, då de inte har mitt telefonnummer. Han har dock låtit bli att i sin tur meddela mig, då han själv en gång ägt gotlandsfår och vet att de förr eller senare hoppar tillbaka igen. Det är jag tacksam för.