Första morgonen gick Scot och jag först ut till fåren för att ge dem mat och Scot passade fåren åt mig precis lika bra som Ace. Sedan gick vi på min dagliga skogspromenad fast i dag var jag ensam, då Ingrid, min granne har annat för sig på måndagar. Scot sprang lös och han nosade överallt, men kom så fort jag ropade på honom, så det var inga som helst problem. Han tycktes t o m hitta vägen, trots att stigen delar på sig flera gånger. Kände han vittringen av mig sedan föregående dag, tro?
Efter lunch gick vi ut i fårhagen, dit fåren redan begett sig. Scot föste dem först en bit och det gick bra. Han tog vänster och högerkommandona väldigt bra och det var skönt att veta att jag kunde skicka runt honom, utan att något skulle hända. Ibland hade han dock lite bråttom och på långt håll var det svårt att få stopp på honom, så rätt som det var kom fåren tillbaka till mig, trots att jag hade velat att de fortsatt framåt. Men när jag sa framåt, flankerade Scot åt endera hållet, så det fick jag sluta med. Jag försökte med lite ljud i stället, men det tog han inte alltid. Det var mycket intressant att valla en nästan lika gammal hund som Ace och som ibland vallar helt annorlunda än Ace men ibland väldigt lika. När jag t ex skickade runt Scot i cirkeln sprang han runt nästan exakt som Ace och stannade inte förrän jag sa till.
Efter vallningen gick vi på promenad igen. Vi gick bort till Ingrid och Malva för att presentera honom. Scot och Malva är nämligen nära släkt. Scots morfar och Malvas pappa är samma hund, Flash. Båda är också precis som Flash korhåriga och svartvita, men Scot är betydligt större och kraftigare, men så är han ju hanhund också.
Scot har också träffat två katter, dels vår egen Tekla som inte riktigt gillade Scots intresse utan tog sin tillflykt under soffan. Inte heller Prippe som bor hon Ingrid och Malva blev så förtjust. Han fräste till ordentligt och då lämnade Scot genast honom.
