I dag fick Ace sitt svenska registreringsnummer, Regv 1580/2006. Härligt! Så nu är han en riktig svensk och får lov att tävla. Jag gick genast ner i vallhagen och se! Fåren stod längst ner i hagen. Jag skickade Ace höger, han gjorde en vid sväng och kom så småningom in rakt bakom fåren! Jag blev så övermodig att jag gick raka vägen upp till datorn och anmälde oss till närmaste LP-tävling, då jag såg att det kommer klubbkamrater dit också. Nu kommer hälften av mina vallhundsvänner att säga, att så där bråttom får du inte ha, du kan förstöra en massa för honom och hälften kommer att säga, det är bra, hunden behöver erfarenhet, ta det som en träning. Men jag känner mig så trygg med den här hunden. Jag tror inte att det kan hända något katastrofalt. Jag har äntligen fått en hund som jag känner att jag kan lita på. Visst kan han få ett ryck och börja jaga, men inte särskilt mycket eller länge och han kommer i så fall inte att skada något får. Men nu är det väldigt länge sedan han jagade, tvärtom stannar han genast när jag ber honom, hur långt bort han är, och det borde han väl göra på bortaplan också, eller? Den som lever får se!
Jag har bifogat en bild från vårt ÖK i söndags.
