I dag var jag nästan hela dagen hos Kicki och vallade. Det var riktigt roligt, men naturligtvis gick det inte helt jaktfritt den här gången heller, trots att Ace vid flera tillfällen låg kvar då lammen flydde in i skogen. Så jämfört hur han var för ett år sedan, så jagar han ganska sällan. Tyvärr är det fortfarande nästan omöjligt att bryta honom på väldigt lång tid, när han väl jagar och det oroar mig mest. Fåren mår ju inte bra av att bli jagade så länge.
Den första stora utmaningen var att få in de får vi ville valla på i vallningshagen. Kicki och Lexi tog in alla får i en fålla och sedan tog vi till att börja med ut ett antal tackor med lamm. Dessa kom någorlunda snabbt på plats. Målet för dagen var att jag skulle lära Ace vad ”lugn” betyder, men det lyckades inte. Vi tog in fåren i en 30-metersfålla och försökte lära honom genom att vifta med longerpiskan, när han gick för fort, men i stället flydde Ace ifrån piskan, eller la sig ner, så den metoden gav vi upp, då Ace nästan slutade valla på kuppen. Då gick jag och ställde mig på ena sidan flocken och Kicki stod kvar med Ace i lina på den andra sidan och jag kommenderade Ace framåt och ropade lugn, när det gick för fort och då ryckte Kicki i linan. Tyvärr verkade det inte som att Ace uppfattade varför rycket kom, för någon bättring kunde vi inte skönja. Det är bara i framdrivningen det här problemet uppkommer. När han föser eller fråndriver avpassar han farten bra av sig själv.
Sedan försökte jag få upp farten(!) på Ace i hämtet. Han har nämligen en tendens att sakta av kl elva eller kl ett, (framför allt elva, när han gått vänster och gärna lägga sig lite för tidigt och inte särskilt djupt, trots att han går ut riktigt bra från början. Risken är bara att om jag ”sch….ar för mycket på honom springer han fort men för nära i stället och då kan vad som helst hända.
Efter lunch tog vi ut fem lamm ur fållan och nu blev det riktigt svårt att valla dem till hagen. Lammen hade bestämt sig för att inte medverka, utan de tog alla möjligheter att springa upp i skogen och ut på klippor för att slippa. Lexi låste sig ofta i skogen och jag vågade inte skicka Ace utan lina, så vi höll på länge och väl, innan vi till slut lyckades. Då var lammen (och hundarna) redan ordentligt trötta. Det var nu det hände att Ace rusade efter lammen när de flydde ut över fältet, trots att jag stampade på linan. När jag väl fått stopp på honom och fått samlat in alla lamm igen gick det bättre. Trots detta åkte jag hem och anmälde oss till VP:et i Mariefred den 3 nov. Jag känner att vi måste ha ett mål att jobba mot.
