Vallning hos Sven

Kicki, Lexi och Sven på stora vallen

På vår senaste tävling var Sven Sognevik med och tävlade framgångsrikt som alltid. Jag berättade då för honom om mina bekymmer med Ace och hans inrusningar. Sven sa då, att han var lite intresserad av att försöka titta på sådana hundar och fundera på, vad man kunde göra åt det. Vi bestämde att jag skulle komma till honom en dag och träna. När Kicki fick höra talas om det, ville hon också hänga på.

I dag var vi där och vi blev båda två mycket nöjda. Jag som lite vårdslöst anmält Ace och mig till ett vallhundsprov redan den 21 mars prövade för första gången på mycket länge i går, söndag hos Inger i Sorunda att skicka Ace på ett 100 meters hämt. Det gick inte alls bra, då Ace drogs in mot flocken alldeles för tidigt. Jag kände mig därför lite missmodig.

När vi kom till Sven fick vi först berätta om, vad vi behövde hjälp med och jag tog då upp just detta och berättade samtidigt, att Ace inte gjort några inrusningar på senaste tiden, så det är just nu inte det största problemet.

Sven hade några får stående i en fålla och på dessa fick vi börja med våra övningar. Jag la Ace en bit ut och stod själv nära flocken. Där skulle jag skicka hunden först höger och sedan vänster och uppgiften var att få Ace att hålla avståndet hela tiden och inte dras in mot flocken i halvcirkeln. Jag prövade en gång själv och det gick inte alls bra. Sven sa då till mig att jag måste hota Ace lite grand så att han vände bort huvudet och först därefter kunde jag skicka honom. Sedan skulle jag följa med för att med mitt kroppspråk trycka ut honom. När Sven gjorde detta fungerade det mycket bra på Ace, nästan så att han vill springa därifrån. Då skulle man ta det lite försiktigare, så att han inte helt tappade självförtroendet. Efter ett par gånger gick det riktigt bra.

Kicki och Lexi gjorde samma sak. Lexi har inte svårt att hålla ut, men när han skulle stanna hade han en tendens att kasta sig inåt flocken och det måste Kicki förhindra.

Nästa övning gick ut på att låta hunden cirkla runt fåren som nu togs ut ur fållan. Han skulle gå höger – framåt – vänster- framåt och hållas på fötter hela tiden utan att stanna. Min uppgift blev också att pusha på Ace, så att han höll god fart runt fåren men stannade upp och tänkte sig för, när han skulle gå framåt, detta utan att jag stannande honom helt. Jag har mycket svårt att hitta rätt tonläge, auktoritärt men ändå lugnt och snällt. Enligt Sven lät jag antingen för gulligt ljus i rösten eller också argt upphetsande. Ja, ja.

Kicki och jag har samma problem att få hundarna att gå långsamt i drivningen, så där får vi i fortsättningen hjälpa varandra.

Trots att Ace fick jaga runt fåren snabbt åt alla håll, gjorde han inte ett enda försök att rusa in i flocken. Härligt!

Sedan lastade Sven fyra får i en vagn och vi körde ner till ett stort fält, där vi fick träna hämt. Först ställde vi upp fåren ca 50 meter från Ace och jag gick halva sträckan mot fåren, medan Sven stod i flocken. Sedan skickade jag Ace. Det gick bra, så när som på att Ace var lite för snabb i framdrivningen och jag för långsam med att stoppa honom eller rättare sagt läxa upp honom, så att han lärde sig tänka på vad han gjorde. Vi gjorde om samma sak fyra gånger med allt längre håll och både åt vänster och höger. Ace gick ut fint och gjorde perfekta upptag och till slut gjorde han också bra framdrivningar!

Kicki brukar ha problemet med Lexi, att han gärna springer fram och försöker stoppa fåren om någon främmande står i flocken vid hämtet. Sven ställde sig nu framför fåren och drog sig bakåt mot Kicki för att få Lexi att gå rakt mot djuren och hålla sig på fötter. Övriga delar av hämtet har Kicki och Lexi inga problem med.

Vi var båda mycket nöjda med dessa timmar hos Sven och har fått redskap att träna hemma med. Jag känner mig också mer förtröstansfull inför vallhundsprovet. Ace har i alla fall en viss möjlighet att klara provet och gör han det inte i Breviksnäs, får vi försöka igen i Bråfors och kanske i Örsundsvik. Någon gång kommer det att gå, det känner jag mig säker på.

Jag måste bara bli lite mer noga och tänka igenom vad jag vill göra, innan jag går ut på vallen och vad jag har för mål med varje övning. Jag måste också hitta ett bra sätt att få Ace att få rätt attityd och att moderera min röst. Jag får väl träna i bandspelaren!

Sven instruerar

Om Administrator

Jag är pensionär född 1944 och bor i Stallarholmen på Selaön med min sambo Ove. Jag har tre vuxna söner och fem barnbarn. Mitt stora intresse är att valla får med min bordercollie Ace som är född 2005. Vi har också en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *