I dag tog Ace och jag med oss de två mest envisa tackorna med sina lamm. (De har bara ett var) och så gick vi till samma stora vall som vi var på i går. Allt gick utan incidenter dit och vis av skadan från i går började jag med ett ganska kort högerhämt och det gick bra. Ace har dock en tendens att sakta ner och gå in lite för tidigt, så jag vi gjorde lite grundövningar åt båda håll ett bra tag, innan jag skickade honom på något långt hämt igen och då gick jag mot fåren medan Ace gjorde utgången till att börja med. Då gick det mycket bättre. Slutligen gjorde vi några riktigt långa hämt, först åt höger och sedan även åt vänster. Tyvärr börjar fåren bli vana och startar mot mig, innan Ace är framme hos dem och då är det svårt för honom att fullfölja cirkeln. Jag stannade honom bakom och skickade honom höger igen, så att han kom upp kl 12 och sedan avslutade vi där. Han gick upp bättre i vänstervarvet i dag. Där hamnade han prick kl 12 flera gånger faktiskt, medan han aldrig gjorde det riktigt i högervarvet. Men jag tror att det mycket berodde på att fåren stod still bättre, när han sprang åt vänster av någon för mig okänd anledning.
Som grädde på moset fick fåren en bra måltid på det gröna fältet som inte betats utan bara slogs i mitten av juli.
Fortfarande har jag inte kommit på något bra sätt att få Ace att ta kommandot ”lugn”, men jag tycker det går lite bättre, om jag hela tiden stannar honom och snabbt säger framåt igen. I dag tränade jag framåtvisslan hela tiden på transportsträckan och jag tror, att han startar lite mjukare på den än på röstkommandot.
Ove, sambon och gick förbi och fick se ett par perfekta hämtningar, så han var riktigt imponerad. På hemvägen mötte vi två bilar. Det är intressant att studera bilförares psykologi, när de blir hindrade av en fårflock. Den första bilen såg jag på långt håll och
hann att få in både fåren och Ace vid sidan av vägen. Tjejen som körde vinkade glatt, men det var knappt att hon saktade farten, så jag fick hjärtat i halsgropen. Bil nr två mötte vi bara några hundra meter innan vi var hemma igen. Då hade vi inga reträttvägar, då det är fårstaket på båda sidor om vägen. Trots det hade föraren inte vett på att stanna spontant och lugnt vänta tills vi var förbi. Jag fick till slut hålla ut vallstaven och ropa, ”men stanna då”, innan han gjorde det. Fåren gick förbi och när de var förbi körde han bilen igen, trots att Ace fortfarande var på andra sidan bilen!! Som väl var, var han i diket och låg kvar där, men hur kunde föraren vara så säker på det? Han hade dessutom ett par skällande hundar i bilen, så han borde väl veta något om, att man inte kan lita på hundar till hundra procent! Suck! Andra gånger har det hänt att bilen stannat så fort de sett fåren och inte startat igen förrän vi var långt förbi!
