Vallning på monavallen igen

I dag tog Ace och jag med oss de tv mest envisa tackorna med sina lamm. (De har bara ett var) och s gick vi till samma stora vall som vi var p i gr. Allt gick utan incidenter dit och vis av skadan frn i gr brjade jag med ett ganska kort hgerhmt och det gick bra. Ace har dock en tendens att sakta ner och g in lite fr tidigt, s jag vi gjorde lite grundvningar t bda hll ett bra tag, innan jag skickade honom p ngot lngt hmt igen och d gick jag mot fren medan Ace gjorde utgngen till att brja med. D gick det mycket bttre. Slutligen gjorde vi ngra riktigt lnga hmt, frst t hger och sedan ven t vnster. Tyvrr brjar fren bli vana och startar mot mig, innan Ace r framme hos dem och d r det svrt fr honom att fullflja cirkeln. Jag stannade honom bakom och skickade honom hger igen, s att han kom upp kl 12 och sedan avslutade vi dr. Han gick upp bttre i vnstervarvet i dag. Dr hamnade han prick kl 12 flera gnger faktiskt, medan han aldrig gjorde det riktigt i hgervarvet. Men jag tror att det mycket berodde p att fren stod still bttre, nr han sprang t vnster av ngon fr mig oknd anledning.

Som grdde p moset fick fren en bra mltid p det grna fltet som inte betats utan bara slogs i mitten av juli.

Fortfarande har jag inte kommit p ngot bra stt att f Ace att ta kommandot ”lugn”, men jag tycker det gr lite bttre, om jag hela tiden stannar honom och snabbt sger framt igen. I dag trnade jag framtvisslan hela tiden p transportstrckan och jag tror, att han startar lite mjukare p den n p rstkommandot.

Ove, sambon och gick frbi och fick se ett par perfekta hmtningar, s han var riktigt imponerad. P hemvgen mtte vi tv bilar. Det r intressant att studera bilfrares psykologi, nr de blir hindrade av en frflock. Den frsta bilen sg jag p lngt hll och
hann att f in bde fren och Ace vid sidan av vgen. Tjejen som krde vinkade glatt, men det var knappt att hon saktade farten, s jag fick hjrtat i halsgropen. Bil nr tv mtte vi bara ngra hundra meter innan vi var hemma igen. D hade vi inga retrttvgar, d det r frstaket p bda sidor om vgen. Trots det hade fraren inte vett p att stanna spontant och lugnt vnta tills vi var frbi. Jag fick till slut hlla ut vallstaven och ropa, ”men stanna d”, innan han gjorde det. Fren gick frbi och nr de var frbi krde han bilen igen, trots att Ace fortfarande var p andra sidan bilen!! Som vl var, var han i diket och lg kvar dr, men hur kunde fraren vara s sker p det? Han hade dessutom ett par skllande hundar i bilen, s han borde vl veta ngot om, att man inte kan lita p hundar till hundra procent! Suck! Andra gnger har det hnt att bilen stannat s fort de sett fren och inte startat igen frrn vi var lngt frbi!

m_vallning-pa-mona-vallen-071013 (3).JPG
m_vallning-pa-mona-vallen-071013 (6).JPG

Om Administrator

Jag r pensionr fdd 1944 och bor i Stallarholmen p Selan med min sambo Ove. Jag har tre vuxna sner och fem barnbarn. Mitt stora intresse r att valla fr med min bordercollie Ace som r fdd 2005. Vi har ocks en liten svartvit bondkatt som heter Tekla.
Det här inlägget postades i Vallning. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *