Jag har börjat ta ut fåren på en större vall som finns alldeles utanför vårt hus. Förutom att vallen är mycket större har fåren en stark dragning till fårhuset och det finns inga staket, så då gäller det att hålla tungan rätt i mun och ge Ace kommandon i tid, så att inte fåren flyr och/eller det blir jakt. I dag tog jag på Ace trettimeterslinan för att träna framför allt ”lugn”. Tyvärr verkar han ändå inte riktigt förstå vad jag menar, utan gör en sidomanöver, när jag säger ”lugn”. Knepigt. De långa hämten fixade han finfint, framför allt åt höger, men fåren startar ju tyvärr oftast lite för tidigt. Han stannar på mitt andra eller tredje stannakommando i framdrivningen, men när han springer, springer han alldeles för fort.
Häromdagen var jag uppe i Äleby och vallade på mina gamla får för sista gången där. Det gick mycket bra och Ace tog ut svängarna riktigt ordentligt i storskogen och kom fram långt bakom fåren i hämtet. Skönt.
Sedan var jag hemma hos fårägarna för att hjälpa till att få in bagglammen i en box inför slakten. Men det var inte lätt. De hade bestämt sig för, att dit in skulle de inte och jag la märke till att ett vitt bagglamm var ledarbaggen som plötsligt bestämde sig för att fly, även om Ace låg alldeles stilla. P g a att jag inte vågar lita på Ace i sådana lägen, hade jag trettimeterslina och handskar på mig, vilket gjorde att jag inte kunde släppa upp honom bakom fåren i skarpa lägen. Så det blev till att vandra fram och tillbaka mellan skogshagarna, för om möjligt trötta ut och lugna ner baggarna. Till slut flydde de in i sitt fårhus, där de brukar få mat och där kunde Börje binda upp det vita bagglammet och sedan gick det att släpa in det och få med de andra baggarna i boxen med Ace’ benägna hjälp. Här hade man behövt två välutbildade hundar! Men det var intressant att studera fåren och jag lärde mig att se väldigt tydligt, när flocken tänkte fly. Ett öra på den vita baggen rörde sig och vips sprang de som hindar.
I går var jag i Mariefred och tittade på ett vallhundsprov som Sörmlands vallhundsklubb anordnat. Regnet forsade ner vid starten, men efter någon timme höll det upp. F ö var förhållandena idealiska, med kolugna får (gotlands- och gutefår och lite blandninga), stor vall utan direkta dragningar, åtminstone inte i början och får som snällt gick in i fållan, så snart man öppnade grinden. Så blev många hundar godkända också, men långt ifrån alla.
Sven Sognevik var domare som vi ser på en av bilderna. På den andra bilden vallar Malin med Fly och det gick bra. De blev godkända med 68 p. Grattis!