Ace och jag vallar en stund efter lunch varje dag. Jag tränar visslorna, framför allt höger och vänster som fortfarande inte sitter till hundra procent. Nu går höger bättre än vänster. Framåt tränar jag också regelbundet sedan två dagar tillbaka. Stoppsignalen har jag inte riktigt börjat med än.
Framför allt tränar jag nu att styra fåren runt mig, när Ace hämtat dem till mig. Jag måste framför allt se till att jag ger rätt kommando. Ace kan höger och vänster mycket bättre än jag, men han är snabb, så jag kan snabbt ändra mig om det blir fel och vi hinner oftast att korrigera fåren därigenom. I dag lät jag Ace fråndriva fåren ända till bortre änden av hagen och jag hade bestämda åsikter, om hur fåren skulle gå. Dessa hade dragning inåt lilla hagen, där jag placerat fyra får som inte fick vara med. Då blev det lite hetsigt och Ace tappade huvudet. (Suck). Det blev dock inte någon längre jakt, eftersom fåren i sig är så kolugna, men lite för länge jagade han. Jag var ju så långt bort, att det tog tid att springa fram till honom. (Han slutade, när jag var ungefär halvvägs.) Usch, vad det är ledsamt, att det inte går att lita på, att han inte gör dumheter, så snart fåren är nya eller förhållandena är lite osäkra!! Måtte han mogna till under vintern.
Jag har pratat med några tjejer som arrenderar grannmark till sina hästar och för att ta hö. En av dessa hagar är jättestor och där går inga djur på hela säsongen. Jag bad därför att få låna den marken för träning och det gick bra, så så snart jag får sällskap i vallandet, ska vi ta och valla dit ett antal djur. Då kan vi träna riktigt långa avstånd! Kul!
Den 19 oktober slaktas lammen. Sedan har jag bara sex tackor och en bagge kvar att valla på.

Ace och jag har varit bortresta i drygt en vecka och under den tiden har Ace nog inte haft det så roligt. Han har mest fått ligga i bilen förutom en och annan långpromenad. Själv har jag ägnat mig åt dop och en begravning samt att passa och umgås med barnbarnen och gamla vänner.

Äntligen hemma har vi varit ute i vallhagen här hemma två gånger. Ace gör allting rätt, om än lite segt. Men det är inte lätt med dessa får där några av dem inte anser sig behöva flytta sig med mindre än att Ace säger till dem på skarpen. Och Ace går inte undan, även om han står och stirrar på dem in i det längsta, men säger jag till honom gör han ett litet utfall, så att tackan far i väg. Mer än så bli det inte. Ace tar visslorna åt både höger och vänster nu, riktigt bra. Jag började med framåt i går också.

Nej, nu är det dags att se sig om efter lagom rörliga får, som dock inte blir vettskrämda så fort de får se en hund.

I dag kom Kicki och Lexi hem och vallade. Först vallade Lexi på mina får i min hage. Han tränade bland annat att fösa fåren alldeles rakt mellan markeringarna jag satt ut i hagen.
Sedan åkte vi upp till Äleby och vallade på mina gamla får och deras tacklamm. Ja, av de sex tackorna är det bara tre som återstår från den tid, då jag ägde dem. Alma som nu är 12 år ville inte riktigt hänga med i svängarna, men de övriga var på alerten. Kicki skickade ut Lexi i den stora skogshagen och han hämtade in hela flocken som något skrämda kom ner på den gräsyta som finns framför ladan. Sedan tog jag på Ace trettimeterslinan och Kicki beväpnade sig med handskar och gick och ställde sig vid sidan av flocken ganska långt bort från Ace och mig. Jag skickade Ace höger och han gick väääldigt långt ut in i skogen bland alla trän, men kom så småningom ut rakt och långt bakom fåren. Han stannade och fick sedan i gång fåren som snällt sprang till mig. Vi gjorde om samma procedur åt vänster och det gick också bra, men nu stannade Ace upp lite för tidigt och segade en aning, innan han kom bakom.

Efter ett tag kom Börje och Anna som äger fåren för att fylla på med mineraler och byta vatten hos fåren. De föreslog att vi kunde ta ut fåren på ett jättestort gärde som finns bakom ladan. Där gjorde vi på samma sätt, d v s Kicki ställde sig vid flocken och jag skickade Ace höger, nu på ett rejält avstånd, kanske 100-150 m. Den är gången saktade Ace in och kom in bakom fåren ganska grunt. Jag stannade honom, men han hade sedan tydligen svårt att få igång fåren och plötsligt tappade han huvudet och började jaga. Då var det bra, att Kicki hade handskar och kunde få fatt i linan, så hon stoppade Ace ganska snabbt. Vid nästa hämt, var det inte ett lika stort avstånd, och jag sprang fram mot fåren, medan Ace gjorde utgången och den här gången gick det bra.

Lexi skötte sig förträffligt, även om han fortfarande har lite svårt att förstå, att han målmedvetet och rakt ska driva fåren till Kicki på hämtet. Det måste vara härligt att ha en hund som aldrig rusar in och hänger fast i något får!! Men Ace kommer att lära sig det också en dag, när han mognat lite till, det är jag säker på. På bilden vallar Kicki, men på sina egna bagglamm. Jag glömde kameran i dag.

I dag stod halva gänget får i skogen och hälften i hagen. Jag hade fått för mig, att Ace och jag skulle träna ”look back” i dag, så efter några drivningar och cirklar, skickade jag upp Ace i skogen för att hämta skogsgänget som stod i två familjegrupper ganska långt ifrån varandra. Det var inga som helst problem att fösa ihop dem och driva dem ut i hagen. Ace klarade detta galant. Inte för om jag vet, om jag riktigt kom ihåg hur jag skulle träna ”Look back”, men på det sättet vi gjorde det, gick det i alla fall bra. Jag delade fåren vid ett flertal gånger och Ace är mycket säker, när han springer in emellan till mig och han har heller inga problem med att driva i väg den grupp jag bestämmer.

Jag tog in hela flocken i lilla hagen och där tränade jag visselsignaler. Högervisslan går fortfarande inte, men när Ace väl förstått åt vilket håll han ska gå, springer han runt ordentligt och stannar först när jag stannar honom kl 12. Nu känns det som om han inte har så mycket mer att lära på dessa lugna får, så i kväll ska en vallkompis och jag gå i väg till bagglammen hos grannen och försöka valla in dem. Det ska bli spännande att se, om Ace även klarar springiga får nu.

Jag har också skaffat fram lite färgglada koner och annat som vi kan göra en bana av, så att vi kan träna oss i att fåren ska gå på linjen.

Vad roligt det är, när det jag tänkt träna på verkligen fungerar! Idag stod precis halva flocken inne i 30-metershagen och resten betade utanför, när Ace och jag kom. Då bestämde jag mig för lite grundträning i den lilla hagen till att börja med. Jag skickade ut Ace och såg till att han kom runt djuren ordentligt åt båda håll och jag visslade efter bästa förmåga. Högervisslan tar han inte alls ännu och inte vänster heller alltid. Det blev dock bättre och bättre. Sedan drev han fåren till mig och jag var noga med att ha staven i rätt hand, men Ace kan gå så nära fåren att det är lite svårt. En gång var Ace på väg in i en bångstyrig tacka, men p g a att jag då var så nära kunde jag avstyra det. Härligt! När bågarna verkligen fungerade tränade jag honom också i att runda mig när han hämtat fåren och fösa bort dem. När jag tyckte att allt sådant fungerade, stängde jag in fåren där de var och Ace fick hämta flocken som var i den stora hagen och så gjorde vi samma övningar med dem. Skillnaden blev att nu fick Ace verkligen jobba för att hämta hem fåren, trots att de hade drag mot flocken i den lilla hagen. Det kändes mycket nyttigt. Ytterligare en gång höll Ace på att tappa huvudet, men även den gången var jag så nära att det aldrig blev något och han verkade bli säkrare och säkrare i drivningarn. Jag gjorde också ett par delningar både i den lilla hagen och i den stora och det gick mycket bra. (Jag gör bara övningen, när fåren ändå spontant har delat på sig och avståndet är mycket långt, men Ace förstår verkligen att det är till mig och ingen annan han ska springa till och han är duktig på att driva bort den ena flocken efteråt.) Avslutningsvis hämtade Ace flocken i den lilla hagen och föste ut dem i stora hagen och tillsammans med de övriga fick han driva dem ut i skogshagen och bort till fårhuset, där fåren fick vatten och mineraler. Allt gick lugnt och städat till. Kul!

Jag bestämde mig för att träna fyra saker, innan jag gick ut i vallhagen i dag:

1. Skicka ut Ace först höger och sedan vänster och se till att han går ända till klockan tolv. Jag håller min position, men går mot fåren för att vara närmare Ace, om han stannar upp.

2. Visselsignalerna vänster och höger

3. Delning

4. Drivning, då jag är framför fåren och jag ska använda vallstaven i rätt hand, men med försiktighet för att inte trycka Ace alltför mycket.

Högerhämtet gick mycket bra. Inga korrigeringar behövdes och han drev även fåren till mig. (Tyvärr börjar fåren nu bli lite för människovänliga), så Ace fick fösa dem en hel del också. Vänsterhämtet gick ungefär som vanligt den första gången, vilket betyder att han stannar upp vid kl 10. Nu harklade jag mig och blev lite arg på honom, innan jag skickade honom igen och nästa gång gick det bättre!

Visselsignalen låter fortfarande inte riktigt som jag vill och Ace reagerar egentligen bara för den, när han ligger i rätt position och ändå vet vart han ska.

Delningen gick utmärkt.

Drivning gick också över förväntan, fast jag måste hjälpa till en hel del med staven och ”scha” på Ace mycket. Fåren flyttar sig bättre nu än tidigare.

Efter lunch gick vi bort till våra ”gamla” får, som nu består av en bagglammsgrupp tillsammans med sin pappa. De är tyvärr inte invallade och hagarna ser inte ut så att Ace och jag ensamma kan valla in dem, så vi föste bara lite och gick sedan hem igen. Ace skötte sig dock och sprang inte efter, när lammen flydde i vild panik. (Fast i skogen hade jag honom i koppel för säkerhets skull).

Nu har Ace och jag varit på vallkurs i dagarna två. I går, lördag var vi i Hölö och vallade på Kicki och Lenas får och i dag var vi på Lidingö och vallade på Britt, Lotta och Gunnels får. Karin Söderberg var instruktör båda dagarna.
Karin började med att vid kaffebordet gå igenom alla deltagarnas hundar och fråga vad var och en ville träna och om starka och svaga sidor hos våra hundar. Jag ville få hjälp med att få Ace att gå ut ordentligt runt fåren och inte stanna kl nio eller tio, samt att få honom att flanka ut ordentligt i drivningen mot mig. Helst ville jag också få hjälp med att komma till rätta med hans inrusningar som händer då och då fortfarande.

Vi var fem ekipage första dagen och sex andra dagen. Alla hade hundar som var godkända utom jag men ingen hade tävlat mer än IK1 och ingen hund var äldre än tre år. Vi hade alltså ganska likartade problem och frågor, även om våra hundar var mycket olika. Ja, vi konstaterade förstås snart att Ace är en ”tvärtomhund”. Han har lätt med det som andra får kämpa med ganska länge, medan han har mycket svårt med sådant som är lätt som en plätt för de andra. Ace fick t ex avsluta sina pass med att fösa fåren, för det är en riktig belöning för honom, medan han får tänka och kämpa tappert för att genomföra en drivning till mig på ett någorlunda civiliserat sätt.

Det jag ska tänka på är: 1. Hålla käppen i rätt hand vid drivningen, så att det blir lätt för Ace att förstå åt vilket håll han ska flanka.
2. I hämtet måste jag hålla min position, där jag stod, när jag skickade hunden. Ska jag röra mig är det framåt rakt mot djuren. 3. när Ace stannar i utgången ska jag harkla mig strängt och snabbt få i gång honom igen, så att han förstår, att han måste gå hela vägen till kl 12. Det är ingen idé, att bara lägga honom och snällt ge ett nytt vänster eller högerkommando. Då kan han till slut tro att det är så det ska gå till. 4. Jag måste träna på att verkligen veta var höger och vänster är och snabbt kunna ge dessa kommandon. 5. Försöka undvika alltför svåra lägen, där inrusningarna brukar ske. Stanna hellre Ace och ge ett nytt sidokommando, men träna gärna i lite svårare terräng, så att han lär sig att parera träd, stenar och andra hinder och ändå få med sig fåren.

Det var två mycket nyttiga dagar på får som var betydligt rörligare än mina egna, men ändå inte extremt springiga!

Vi avslutade båda dagarna med att ta in fåren i fållan. Första dagens får var mycket svåra att få in och då gällde det att snabbt ge rätt korta kommandon åt rätt håll för att få fåren i position. Andra dagen var fåren mycket lätta att få in, men med Karin och Lotus’ benägna hjälp blev det till slut tillräckligt svårt det också.

Nu håller vi oss till våra egna får ett tag, Ace och jag. De är osedvanligt tröga, men har i alla fall börjat röra på sig, så att det går att hämta dem och driva lite grand, även om Ace hela tiden hamnar alldeles för nära fåren, innan de flyttar på sig. Nu har vi vallat i tre dagar utan ett enda missöde och det känns skönt. Shania rådde mig att gå tillbaka till grundträningen och även om det är det jag tycker att jag håller på med hela tiden, så har jag tränat en hel del inne i den lilla hagen för att kunna ha bättre kontroll över Ace i framdriviningen. Innan jag gick ut i dag, bestämde jag mig för att träna tre saker: Visselsignaler, cirkeln då Ace går långt ut ända fram till kl 12 och gärna över kl 12, samt någon delning. Jag visslade i stort sett enbart ”vänster” i dag och det visade sig behövas, för han reagerade inte alls de första gångerna.

I går gick Mälarmårdens KM 2007. Tävlingarna gick av stapeln i Grödby hos Eva Mauleon, en plats där de flesta av oss aldrig hade varit förut. Efter tävlingarna var det KM-fest med grillning hos Inger och Kåre i Norr Enby. Domare var Shania Longyard. I mitt övermod efter de sista kurserna anmälde jag mig och Ace till VP-klassen, trots att vi var på Västkusten utan möjlighet att valla fram till dagen innan. Jag blev dock något betänksam, när min klubbkamrat Kicki i bilen ut till Grödby berättade att det var ganska svåra får som inte vallats särskilt mycket och att ägaren var mycket rädd om dem. Men hade jag nu anmält oss fick vi väl försöka, så fick jag också ett kvitto på, om jag verkligen ska försöka gå VP på Muskö i slutet av september.

VP-klassen gick först, för då skulle fåren vara lite mer lättrörliga, hette det. Ace och jag fick startnummer två och många ekipage avanmälde sig, innan start. Karin Mörling med Ned gick först och det såg mycket bra ut, lugnt och fint. Shania sa vid genomgången att det allra viktigaste var djurhanteringen, visade hunden minsta tecken på att stressa djuren borde vi bryta.
Nåväl, det var vår tur och jag kände mig mer eller mindre svimfärdig. Jag skickade Ace vänster och han gick ut mycket bra, men började gå in mot fåren redan klockan nio, så jag stannande honom ett flertal gånger och skickade honom vänster igen, vilket bara hjälpte lite grand. Upptaget blev trångt och mycket snett och fåren stod kvar och hade inte en tanke på att flytta sig i riktning mot mig. Jag tjatade på Ace som försökte få fram dem och vad händer sen? Jo, han tröttnade förstås och gav sig på ett får och en vild jakt började, där han hängde kvar i en tacka, tills Sanna i fårhanteringen fick stopp på dem. Stackars Eva kom springande med desinfektionsmedel till fåret, men Lotta Raud som också var i fårhanteringen talade om för henne, att även om Ace hänger kvar länge, har han hittills inte skadat något får och det gjorde han inte den här gången heller.

Det var alltså vår första tävling!! Hunden var för dagen inte mogen sin uppgift stod det i protokollet. Det kan jag till fullo hålla med om! Men någon gång kommer han att bli det, det är jag nästan säker på, bara jag kan få ut honom bakom fåren. Det måste vi träna på.

Inget mer ekipage i VP-klassen klarade de här fåren, så vi blev i alla fall inte ensamma, om det nu kan vara en tröst.

Klubbmästare i VP blev alltså Karin Mörling och Ned. I IK 1 vann Marianne Steffansson med Jojo, trots att hon fick valpar i våras och inte har vallat mycket på länge! Lotta och Jennie blev tvåa och Kicki med Lexi, trea. I IK2- klassen vann Sanna med Kei och Kåre med Sali kom som mycket god tvåa med samma poäng, men Sanna fick lite bättre hämtpoäng. I IK2 klarade alla hundar utom en att få fåren runt banan, så med lite utbildning och erfarenhet gick det bra.

Shania berömde vår klubb för den goda stämningen som alltid är lika bra. På festen efteråt bjöd klubben på härligt kryddad fläskkarré och det var mycket trevligt att träffa många nya och gamla klubbmedlemmar.

Ovan en bild på värden Inger, domaren Shania, klubbmästarna Sanna, Marianne och Karin och grillmästaren Mats. Nedan är det en bild på tävlingsfältet också.

I går var det dags att åka på till Äleby på Överselö och hjälpa till att skilja av bagglammen. Det skulle gå till så, att hela flocken först skulle in i en spilta i stallet och sedan skulle baggen och bagglammen skiljas av och upp på en transport, medan tackorna med övriga lamm skulle vallas bort till en mindre hage i anslutning till den hage de gått i. Nåväl, flocken stod i närheten, när vi kom, så Ace kunde enkelt samla ihop dem, men medan vi väntade på att spiltan skulle göras i ordning, så konstaterade Anna, fårens ägare, att en tacka med lamm saknades, så den måste vi ut och leta efter så småningom. När sedan Ace skulle driva in flocken i stallet, så tvärvände två lamm alldeles utanför dörren och smet i väg in i ett brännässelbestånd. Ace som inte ville förlora kontrollen rusade efter och en vild jakt uppstod. (Suck!) Jag lyckades dock få stopp på Ace efter en stund och kunde koppla honom, medan de båda lammen drog ut i hagen som är mycket stor. Nu var i alla fall alla får minus fyra inne i spiltan och vi kunde gå och leta efter rymlingarna. De två lammen stod och kurade längst bort i hagen och till slut hittade vi också Elsa och hennes lamm. Jag släppte Ace i förhoppning om att kunna valla dem bort till lammen, men det var alltför många trän i vägen för att ha överblicken och Ace började jaga igen. Till slut fick jag dock stopp på honom och han vaktade Elsas lamm, tills jag kom och kopplade honom. Sedan gick vi bort till de andra lammen och föste i väg dem och alla fyra sprang då alldeles frivilligt till stallet och tryggheten i den övriga flocken. Efter avskiljningen vallade sedan Ace lugnt och fint bort tackflocken till den andra hagen, så han får både ros och ris för sin insats, men själv får jag ris, då jag gav honom för svåra uppgifter. Tänk att det är så svårt att lära sig, vad som är lagom!!

I går var Ace och jag i Hölö och vallade. Vi vallade hos Lena Abrahamsson tillsammans med Kicki och Lexi på en jättestor fin äng med fem något klistriga får, men de var i alla fall rörliga och det var ju det jag ville ha.
När jag gick första gången tyckte både Kicki och Lena att Ace bara följde efter fåren och inte drev dem, så de gav mig goda råd hur jag skulle göra för att få honom att driva och flanka ut ordentligt bakom fåren och att han skulle hålla sig långt bakom. Jag fick ett riktigt svettigt pass, då jag nästan sprang omkring i hagen och hotade Ace i svängarna så att han pendlade ordentligt. Oj, vad roligt det var! Ace gjorde inte ett enda försök att rusa in eller göra några andra dumheter och när jag skickade ut honom flankade han ut riktigt ordentligt åtminstone fram till kl 10, där jag fick lägga honom och ge honom ett nytt kommando. Lenas Billy och Lexi skötte sig också bra, även om Billy har lite svårt för att stanna lugnt vid kl 12 och det blev ett ´par splittringar i framdrivningen. Vi tränade också att få in fåren i fållan och det var de inte pigga på. Nedan kan du se bilder på alla tre ekipagen.

I dag åkte jag upp till Äleby på Överselö och letade reda på mina gamla får och deras helt oinvallade lamm som vi ska skilja av i morgon. När vi hittade dem la jag Ace ner och ett stort lamm kom nyfiket fram och nosade ingående på Ace som snällt nosade tillbaka. När vi sedan började valla på dem höll de dock undan och försökte smita så gott de kunde. Hagen är enormt stor med både skog och ängsmark, så jag vågade inte låta Ace springa helt fritt, men till slut fick vi ner flocken på en ganska stor gräsyta och jag skickade runt honom, när fåren ville smita och det gjorde han mycket effektivt och bra. Jag lät honom även driva lite grand och det klarade han också till belåtenhet. Så det ska nog gå bra med avskiljningen i morgon och sedan har jag inte mindre än tre flockar att valla på här hemma!! KUL!

När jag var på kurs i Skinnskatteberg passade jag på att köpa en CD-skiva som Gail Fawcett Engström spelat in med olika visselsignaler. Den tränar jag nu med varje gång jag kör bil ensam. (Tyvärr är det alltför sällan). Skivan är väldigt pedagogisk för Gail upprepar samma vissling många många gånger, så att man verkligen kan få in den. I dag var det dags att pröva i vallhagen. Jag visslade först och sa kommandot sedan. Och sista gången jag prövade med vänstervisslan gav sig faktiskt Ace i väg åt vänster!!! Om det berodde på signalen eller mitt kroppsspråk vet jag dock inte. I bland kommer fåren nu nästan fram till mig. Annars går allt lugnt och stillsamt till och jag får ut Ace jättelångt i cirkelträningen bara jag lägger honom, om han vill komma inåt och jag går fram och säger ”bort” till honom. Han kan också på mitt kommando springa förbi balanspunkten. Eftersom det är så lätt att dela de här fåren, tränar jag Ace på att komma till mig, sedan jag gjort en jättestor lucka. Det är inga problem, sedan jag gjort klart för Ace att han verkligen ska komma till mig. I dag tog jag många kort.

I dag stod faktiskt fåren för första gången i skogshagen, när Ace och jag kom ut för att valla. De stod dock under ett träd ganska nära grinden till ängshagen, så det var ingen konst att fösa in dem i den. Två tackor med lamm valde dock att stanna kvar i skogshagen och det var både jag och Ace tacksamma för. Den övriga flocken på tre tackor och tre lamm blev på så vis betydligt mer lättrörliga, även om en av tackorna (Asta?) en gång gick rakt på Ace och stångade honom, något som dock Ace tog som en man och gav igen. Vi tränade fösning först rakt genom hagen i en så rak linje som möjligt. Det gick bra, men tog sin tid, eftersom tackorna hela tiden stannar och vänder sig om och försöker hota Ace. då lägger jag Ace eller stannar honom och efter en stund vänder tackan och lunkar i väg varpå jag startar Ace igen. Vissa avsnitt gick dock fåren ganska fort och Ace kunde lugnt hålla ett ganska stort avstånd. Sedan föste vi dem längs staketet nästan ett helt varv. När de kom fram till grinden stod den övriga flocken där och bräkte utanför. Då kommenderade jag Ace vänster och han lyckades lugnt och fint få ut fåren från staketet och driva dem mot mig. Jag tränade också utgångar och Ace fick bara springa precis så länge, tills han vände in huvudet mot fåren. Då stannade jag honom och kommenderade honom bort och då sprang han verkligen bort och sedan blev varvet mycket vitt. Mycket bra! Om jag inget säger stannar Ace kl 12 och börjar i god fart gå inåt fåren, men sedan blir det mestadels stopp. Bara en tacka, Elin kan tänka sig att gå till mig, de andra stannar och hotar Ace och jag vill inte hetsa honom, så att han ska bli tvungen att göra utfall.

Bilden nedan är också från kursen i Hällberga. Det är svårt att ta kort, när jag är ensam i hagen.

Det känns plötsligt helt onödigt att ha satt upp 40 metersfållan. När jag skickade ut Ace i dag höger gjorde han en jättevid sväng och kom in ganska långt bakom fåren! Allt detta, tack vare kursen i går! Det verkar som om Ace nu äntligen har förstått, vad det är jag vill. På något sätt känns det som om han kommer att klara riktigt lättfotade djur också, men jag kanske redan blivit övermodig, så jag ska inte pröva ännu i alla fall. Men snart åker jag nog upp till Äleby och vallar lite på mina gamla får, det kan ju vara en bra övergång.

När Ace väl är bakom fåren har han dock jättesvårt att få fram dem till mig. Tackorna är som lejon och skyddar sina lamm och de vänder upp och går emot hunden i stället. Då vågar jag inte mana på Ace, eftersom jag inte vill att han ska vänja sig vid att göra utfall. Men igår var Arvid är och vallade och han gav sig på dem, så att de blev tvungna att flytta på sig. Han är inte dum mot dem, men han sätter dem på plats. Själv fick han sig en ordentlig smocka av en tacka vid ett tillfälle, men det brydde han sig inte om. I morse tyckte Anna att fåren rörde sig betydligt bättre för honom i alla fall. När sedan Fog var ute också, så såg jag att även han kunde flytta på tackorna, så något lärde de sig i alla fall. Nedan är en bild från i går på kursen.

Idag har det varit en rolig dag! Ace och jag har varit på vallkurs i Hällberga hos Marie Söderbom. Marie hade bjudit hem Carina Johansson från Tjustvallarna som kursledare. Vi var sju ekipage som deltog, men två av dem var valpköpare med sina sexmånaders valpar, så egentligen var vi bara fem som gick många gånger med våra hundar. Vi började i en mindre hage, ca 50×50 m skulle jag tro. Där skulle vi alla visa vad hunden kunde och försöka få den att gå runt fåren, släppa fåren i flanken och verkligen gå ut ordentligt. Detta är ju just det som jag har bekymmer med, så det passade utmärkt. Övningen var ungefär densamma som jag gjorde med Egil i Skinnskatteberg, men Carina uttryckte sig kanske lite annorlunda och det kändes som att en polett ändå trillade ner och jag plötsligt visste hur jag ska träna Ace för att slippa inrusningar i all framtid, kanske för att jag fick gå väldigt nära Ace och inte bry mig så mycket om var fåren befann sig. ( De nyfikna rackarna visade sig i stort sett bara gå närmare och närmare oss). Vid första tillfället hade Ace mycket svårt att släppa fåren och han blev riktigt aggressiv mot mitt verktyg som jag hade att skrämma bort honom med. Jag bytte till en lite längre käpp och då gick det kanske lite bättre, men inte bra. Så fick han vila sig och nästa gång han gick ut och vi gjorde exakt samma saker hade Ace plötsligt förstått att han skulle gå bort, t o m långt bort, och han kom riktigt långt bort i cirkeln runt fåren. Då kunde jag låta honom driva lite också.
Efter lunch tränade vi utanför på betydligt större yta och så föste vi också, något som nästan alla de andra hundarna hade svårt med. Jag fick rådet att försöka få Ace att ha ett långt avstånd till fåren och att jag styrde honom, så att han balanserade upp fåren rakt. Även här ute tränade vi på att cirkla långt ut från fåren och det gick allt bättre. Ace gjorde inte ett enda försök att rusa in under hela dagen!! Härligt!