Jag undrar, om det går att uppdatera bloggen nu!? Jag gör ett försök.

Valldagbok -januari 2008 (Ace)

17/1 2008

Först gick jag ut på en mellanlång promenad med Ace i band. När vi kom tillbaka till hagen var fåren nere i stora hagen. Jag iförde Ace 30-meterslinan med en knut runt kroppen och gick ner. Där ställde jag mig nära fåren och skickade ut Ace åt vänster och åt höger och försökte mota ut honom med hjälp av longerpiskan. Jag fick stanna honom och lägga honom efter högst ett varv, för annars skulle lina trassla runt fårens ben. Det var nog bra, för då lugnade allt ner sig betydligt. Det gick bra, i synnerhet åt vänster. Ã?t höger hade han en tendens att smita inåt. Då la jag honom och började om och ibland motade jag bort honom med ett ”bort”. Ibland fick han fösa bort fåren lite. Fåren var inte så trakterade och flydde plötsligt bort mot hagens ingång. Ace låg snällt kvar på mitt kommando. När de stannat vid grinden försökte jag gå så försiktigt som möjligt med Ace mot fåren och jag skulle just kommendera honom vänster för att få bort fåren från staketet, då en tacka bestämde sig för att forcera staketet (grinden) och då gjorde de övriga det också. Jag la ner Ace, så att inget kaos skulle uppstå och vips var fåren borta. Då gick jag upp till fårhuset och kopplade loss Ace och så tränade vi i den lilla hagen framför fårhuset. Det gick förvånansvärt bra. Ace kom ihåg förra omgången som vi genomförde i förrgår, då jag var så arg på honom och han gick ut ända ut till staketet både åt höger och vänster!! Hurra!! I dag fick min lilla vovve mycket beröm.

14/1 2008

Ove hade kört i väg med bilen, där alla linor, stavar och piskor låg, så jag tog en gammal lina på ca 15 m och gick ut i stora hagen. Där ställde jag mig nära fåren och skickade Ace runt fåren. Till en början gick det bra, men rätt som det var utan att jag förstod varför, tog Ace sats och rusade rakt in i flocken och började jaga en tacka. Jag var naturligtvis inte tillräckligt snabb för att hinna komma åt repet, trots att jag var helt när Ace. Ingenting hjälpte och han jagade först en tacka och sedan vände han sig om och fick syn på en annan flock som han tänkte jaga. Jag sprang som en galning mot honom och på något sätt fick jag honom på andra tankar och han stannade. Då var jag arg!!

Jag tog med Ace upp till fårhuset, dit fåren flytt genom att forcera grinden. Väl där fick Ace ta ut fåren ur fårhuset och jag stängde till det och öppningen till den lilla hagen utanför. Sedan fortsatte jag samma övning där och jag var så taggad, att Ace inte hade en chans att göra fel. Jag hade en stor knölpåk i handen. Vi höll på ganska länge och på slutet smög Ace nästan utefter staketet, medan fåren stod mer eller mindre stilla. Må det ha någon verkan!

11/1

Ace och jag åkte till Lisö och vallade hos Marianne. Ann-Britt med Ossi och Margit var där också. Det övriga gänget flyttade får från Agdala till Eknäs. När jag kom vallade Ann-Britt men hon var så långt borta, att jag inte såg vad hon gjorde. När det var Ace’ och min tur började vi med fösning, då jag ville känna hur fåren var först. De visade sig vara mycket tröga. En tacka vände sig om och t o m nosade på Ace som inte reagerade, utan nosade tillbaka. Linan trasslade och snart bytte jag till 15-meterslinan och tränade cirkeln enligt Gunnels recept. Det gick ganska bra, men Ace gick fortare och fortare och började snika in efter ett tag.

I andra omgången kom jag på, att de här fåren var lämpliga att träna drivning på, så då gjorde vi det. Mina åskådare tyckte att det gick bra, men jag vet inte. Jag tyckte, att det var svårt att få Ace att gå åt rätt håll. Han vill gärna komma till mig, i stället för att pendla. Fåren rörde sig i alla fall för honom och vi kunde gå dit vi ville.

4/1 2008

I dag var det riktigt kallt och blåsigt och vi vallade hos Inger. Vi gick i alla fall upp i en hage, där det var någorlunda lä. Ace och jag började med att fösa och sedan när Gunnel hade kommit så gjorde vi några framdrivningar, där Gunnel passade linan och såg till att Ace inte gick för fort. Vi drev lite också och det gick väl så där. Sedan tränade vi cirkeln och det gick ganska bra, men inte så bra, som det gick i 20-metershagen i Gunnels hage, för då lyckades Gunnel få sådan pli på Ace, att han strök längs staketet.

I strålande sol, om än lite kallt avslutades vallkursen hos Sanna som varit mycket givande för mig och Ace. Först fick var och en gå runt med sin hund inne i fårhuset för att kontrollera, att hunden lyder på nära håll och håller ordentligt ut från fåren. Det märktes att samtliga deltagare gjort framsteg sedan de två första gångerna, då vi också vallade inne i fårhuset. Ace skötte sig mycket bra, han tar de flesta kommandon klockrent, men får ibland lite för hög fart och är svår att sakta ner. Det är alltså lugnkommandot som jag fortfarande har vissa problem med, även om det fungerar bättre, framför allt på nära håll.

Sedan fick vi i uppgift att tillsammans ta ut en liten grupp får ur fållan och valla ut dem till en udde. Detta visade sig vara en alltför svår uppgift för oss, i synnerhet som vi inte tog oss tid att prata oss samman om hur det skulle gå till. Inne i fårhuset försökte Ace ta ut dem, men tackorna blev så aggressiva, att det visade sig stört omöjligt. Sanna och jag fick med handkraft hjälpa dem att komma åt rätt håll och först då kunde Ace fortsätta att fösa ut dem. Sanna rekommenderade sedan, att vi skulle gå fram och ställa oss framför fåren och låta hundarna driva fåren, men ingen gjorde som hon sa. Ace försökte fösa bort dem, men dragningen till fårhuset blev för stort och två får hoppade helt sonika över staketet in till sina kamrater. De tre som blev kvar fick Sannas hund Isa hämta och sedan vallade hon bort dem.

De tre fåren gick i alla fall bra att valla på och Ace och jag tränade hämtningar och framdrivningar. Framdrivningarna fungerade alldeles utmärkt. Ace löd mig, trots att jag stod ganska långt borta och han drev fåren lugnt och säkert fram till mig. Ã?ven hämten gick mestadels bra, åtminstone om vi gjorde dem tillräckligt korta. Då gick Ace ut ordentligt och stannade kl 12 en bra bit bakom fåren och drev fram dem till mig. När vi försökte med ett längre hämt, där jag stod still på min plats och inte gick mot fåren, blev det dock trängre och då blir jag nervös, så Sanna rekommenderade mig att träna korta hämt och kanske successivt göra dem längre, när Ace visar sig säkrare. Så snart Ace förstått, vad som fordras gör han det, så han kommer säkert snart att lära sig.

Sanna konstaterade som slutkommentar till oss alla, att samtliga hundar och förare påtagligt hade utvecklats under den här kursen och att vi nu skulle gå vidare med det vi behövde träna på, vilket var olika för alla naturligtvis, beroende på hundens ålder, läggning och mognadsgrad.

TACK Sanna för en jättenyttig kurs!!

I dag kom Kicki och Gunnel hem till mig och vallade. Härligt! Äntligen fick jag assistens, när jag skulle göra läxan, så att ingenting kunde gå snett. Kicki hade en lånehund, Chili som var 1½ år och ren nybörjare och en byteshund, Zap kullbror till Lexi och så gott som färdigutbildad, då det är Karin Söderberg som äger honom med sig. Gunnel vallade med Spike och lite med Oja också. Kicki började med Chili inne i fållan och det gick ganska bra, även om svansen åkte upp då och då. Även Spike fick träna inne i fållan i en omgång för han måste vänja sig vid att ta det lite lugnt. Ace och jag började också i fållan. Först gick jag runt med honom i koppel och sedan lät jag honom cirkla själv. Då tog Gunnel mig i örat och påtalade, att jag väldigt lätt hetsar upp mig och då blir Ace ännu mer upphetsad och så går det fortare och fortare och snävare och snävare. Jag måste genast lägga Ace ner, när det går fel, t ex att han går för fort eller snävar in. Sedan ska jag ta tre djupa andetag och börja om igen, lugnt och stilla. Att det ska vara så svårt att lära sig!!! Allt går så mycket bättre, när mina kommandon är lugna.

I nästa omgång tränade vi framdrivning och då hade jag två medhjälpare, en som stod vid fåren, så att de stod kvar och en som stod bakom Ace för att stampa på linan, om han startade för snabbt eller gick för fort. Själv gick jag ganska långt bort i hagen och kallade in Ace. Återigen fick jag problem med att jag inte har något kommando som får honom att sakta farten. ssss…. som jag tyckte fungerade tidigare i veckan, fungerar tydligen bara i fösningen, för nu gjorde det inte det. Det enda jag kan göra, är att stanna Ace för att sedan snabbt sätta i gång honom igen och då blir det stackato. Efter många övningar med framdrivningen gick det i alla fall hyfsat.

Gunnel la också märke till att Ace inte viker ut ordentligt på mina korta vänster och högerkommandon, så då tränade vi det i fösningen i lina också. Mycket nyttigt!!! Det var länge sedan det var så roligt att valla!!

Nedan kan man studera våra övningar i fållan.

Så har Ace och jag varit på vallkurs hos Sanna igen. Den är gången fanns det två flockar att valla på. Dels en tackgrupp som Sanna var med och instruerade vid, dels en lite trögare bagglammsgrupp som vi fick träna cirkeln på. Sanna berättade först hur vi skulle göra, innan hon gick till tackgruppen. Vi skulle stå nära fåren och skicka runt hunden, antingen åt höger eller vänster. När vi skickat hunden skulle vi själva gå åt motsatt håll, så att vi mötte hunden. Då måste hunden fortsätta sitt varv åt samma håll, trots att han då kom ur balans. Detta visade sig vara mycket nyttigt för Ace och mig. Ace har mycket svårt att hålla avståndet i framför allt vänstervarvet, men nu blev han tvungen. Första gången vi möttes, ville han stanna och vända, men på mitt kommando fortsatte han. Ibland stoppade jag honom och bytte håll och så småningom ställde jag mig lite längre bort från fåren, men Ace blev tvungen att gå utanför mig hela tiden. Det gick riktigt bra och jag blev själv väldigt trött och varm av att springa runt.

När vi sedan kom ner till Sanna och tackgruppen fick jag lägga Ace bakom fåren och Sanna stod kvar vid fåren och såg till att de inte följde efter mig. Sedan gick jag ganska långt från fåren och Ace för att träna framdrivning. Jag startade Ace och om det gick för fort kunde Sanna stoppa honom, eftersom han hade lina på sig. När vi tränade detta i andra omgången, gick det riktigt bra. Det var värre att få Ace att gå tillräckligt långsamt i drivningen. Han lyder inte mitt ”lugnkommando” och han har även svårt för att stanna upp rakt för att sedan bara starta lugnt igen. Jag måste hitta ett sätt att trycka honom, utan att göra honom förvirrad och aggressiv och jag vet ännu inte hur. Så länge jag är lugn, lyder han inte och om jag höjer rösten flankerar han gärna och försöker komma undan i stället. Läxan blev att träna cirkeln, så att Ace kommer ut ordentligt i vänstersvängen och att träna framdrivningar.

Maria var sjuk idag, så vi var bara tre som tränade de två första timmarna. Lena och Lava tränade fösning och att Lava skulle klara att ta bort fåren från oss som stod bland dem. Då måste Lena själv hjälpa Lava, så att det inte kommer till konfrontationer. Genom att jag gick mellan hagarna uppfattade jag inte riktigt vad Terhi och Darma tränade på i dag.

Det har blivit ganska många gånger i hagen utan att jag sedan har kommit mig för att berätta om det. För det mesta upprepar jag mig ju också, så det gör kanske inte så mycket.

Förra söndagen hade vi vår första uteträning på vallkursen med Sanna. Sanna hade tagit ut fyra får i en inte alltför stor hage och där fick vi träna framför allt fösning i lina, eller grundträna hunden på att gå runt och stanna i balans, om det var en unghund. Sanna berättade också, hur vi kunde träna hunden att gå runt flocken och komma i obalans genom att klappa på benet och kalla på den, när den var uppe klockan tolv. I början är det då viktigt att vara nära fåren.

Ace och jag fick börja och först föste vi fåren. Sanna noterade då, att Ace gärna gick ett par steg extra, när jag stannade honom. Hon rekommenderade mig därför att använda linan och trampa på den samtidigt som jag stannade honom, men att jag var tredje gång inte trampade på linan utan då skulle jag bara använda rösten. Sedan stod Sanna hos fåren och Ace fick hämta fåren på ganska långt avstånd. Problemet är då att han gärna sugs in mot fåren när han närmar sig kl 12 och att han inte stannar direkt, när ropar stanna och då får jag lätt panik i rösten, när jag ropar stanna igen och då är det lätt hänt, att det blir en inrusning. Nu blev det inte det, mycket tack vare att Sanna stod vid flocken och hindrade Ace att göra dumheter. Sanna menade därför att jag ovillkorligen måste träna på kort håll ända tills Ace lyder mina kommandon på första försöket och att han går ut ordentligt från fåren i cirkeln åt båda hållen. Detta fick vi i läxa.

Måndag, tisdag, onsdag och lördag har vi tränat på detta i min hage. Jag har tagit med mig havre för att låsa fåren och sedan har jag skickat runt Ace och skickat fram honom att ta dem till mig. Så har vi föst fåren enligt Sannas modell. I dag introducerade jag visselsignalen ”stanna” på allvar och den lydde Ace tvärt! Det var roligt att se.

Varje måndag tittar jag på TV4+ och ”The dog Whisperer”. Cesar Milan tränar där den ena hundägaren efter den andra och deras problemfyllda hundar. Något som han ideligen återkommer till, är att vi som förare måste vara så lugna och bestämda, att vi med vår energi talar om för hunden, att han kan lita på vårt omdöme. Då kan hunden slappna av och lyssna på vad vi vill. Är hunden däremot osäker på om husse eller matte klarar situationen, är de mer benägna att ta över och reda upp saker och ting på sitt eget sätt, vilket oftast betyder kaos.

Jag tror, att det är det här som har hänt, när Ace rusar in i fårflocken. Fåren vill fly, jag får nästan panik och utstrålar osäkerhet både i kroppspråk och röst. Då rusar Ace i väg utan att tänka sig för och när han väl rusat, tar jaktinstinkten över och jag får inte stopp på honom. Därför är det alltid viktigt att börja väldigt lugnt och se till att hunden och helst fåren är lugna, åtminstone när vi börjar. Då lyssnar Ace och jag känner mig tryggare och gör kanske lite mer rätt.

I går var första gången på Sannas vallkurs. Eftersom vi var så många som sju anmälda hade Sanna delat upp oss i två grupper och grupp 1 bestod av Pia med Hilda, Terhi med Darma, Maria med Nina och så jag med Ace.(Det tackar vi för)! Vi började i Sannas fårhus som är ett ombyggt växthus. Det fungerade väldigt bra. Sanna hade valt att först ställa ut en liten grupp blandrasfår (3 st) och vi fick börja med att visa hur långt våra hundar kommit. Pia och Marias hundar var bara ett och halvt år, medan Terhis och min var något äldre. Ace och jag fick börja och vi klarade det bra, förutom att Ace snek in lite för mycket och var svår att mota bort. Annars kan han alla kommandon som jag använder, och lyder dem också. Han kan gå ur balans och han var inte dum mot fåren. Alla hundarna var för övrigt mycket bra mot fåren men ändå orädda. Fåren var ganska motvilliga och flera vände sig om och stampade med hoven. Även det klarade Ace bra. Han fick dem att vända om och göra som vi ville. De yngre hundarna tränade främst att lyda ligg- och stannakommnadot och att verkligen ligga kvar, tills matte gav dem ett nytt kommando. Darma och Tehri tränade på att gå ur balans och att lägga sig snabbt. Det var intressant att se, hur viktigt det är att ha rätt sorts energi i det man säger till sin hund. Gör man rätt med rätt timing, gör i allmänhet hunden också rätt. En ung hund ska man kommendera ”ligg” när den är i balans och kanske ändå tänkt lägga sig, en erfarnare och äldre hund gör man tvärtom med. I början kan man klappa på benet och med kroppen visa hunden vart den ska gå, men ganska snart är det viktigt att sluta med alla sådana hjälper.

I andra omgången bytte Sanna flock och in kom en söt liten gotlandstacksgrupp som fortfarande var lamm. De gick inte lika gärna till föraren, så på den kunde vi träna hämtningar. Sanna rådde mig att försöka skrämma flocken lite grand, så att de for åt olika håll för att kunna se till att Ace ändå skötte sig och samlade in dem lugnt och sansat. Det gjorde han. Vi gjorde också några delningar och även det gick bra. Som läxa fick jag att låta Ace gå runt flocken, stanna klockan tolv, men sedan kommendera honom antingen vänster eller höger, så att han inte fick driva fåren till mig, allt för att han inte skulle starta för häftigt och snabbt, när jag väl kommenderade honom framåt. Detta har jag tränat i hagen i dag och det gick bra. Däremot misslyckades vi en gång, när jag här hemma i hagen rörde om bland fåren och sedan kallade in Ace. Då kände han, att han tappade kontrollen och började jaga en tacka (länge och väl). Det tråkiga är, att jag inte får stopp på honom då, för det är det som är meningen med att jag gör det här i närarbetet. Ytterligare en gång prövade jag dock och när då Ace började jaga igen, röt jag till och han stannade faktiskt. Alltid något.

Tyvärr har det snöat väldigt mycket ute på Torö, där Sanna bor, så vi vet ännu inte om det går att valla på söndag utomhus! Här hemma finns det inte ett snökorn, så det är ödets ironi. Jag hoppas verkligen, att snön smälter ihop så pass mycket att den inte stör fåren, för även om det finns mycket att lära inomhus, så vill jag verkligen få möjlighet att valla ute på lite längre avstånd med andra får än mina egna och med en kunnig blick på vad vi gör, för att om möjligt komma till rätta med Ace inrusningar.

På bilderna finns varje ekipage med.

Så har snön kommit och fåren vill helst stå och tugga hö i sitt vindskydd hela dagarna. De blev inte alls glada, när Ace och jag kom i dag och försökte på olika sätt smita åt sidan, i stället för att gå ner till ängen. Men Ace var bestämd och till ängen kom de allihop, även Måssa. Måssa är ett mycket individuellt får. Hon går gärna för sig själv och hon sackar alltid efter, när Ace föser dem. I morse hade hon lagt sig under foderbordet och kunde inte komma fram, så jag blev tvungen att sätta på henne Ace’ halsband och koppel och dra ut henne, samtidigt som jag drog fram hennes framben. Hoppas, att hon lärt sig läxan, så att hon inte ligger där varje morgon framöver. I dag försökte hon maska och var på väg tillbaka till fårhuset, när vi tog ut flocken och jag tänkte låta henne vara kvar, men riktigt så ensam vill hon ändå inte vara, så hon kom pinnande efter en stund.

Jag har haft lina på Ace de tre senaste dagarna, för om möjligt lära honom vad lugn betyder och också få ett absolut stannande på sekunden. Lugn är svårt fortfarande, men resten går bra. Visselsignalerna vänster, höger och framåt, klarar Ace till 90% nu. I nästa vecka kan han dem till 100 %, tror jag. Stanna kan han inte alls och inte heller inkallning, men så har jag inte tränat det särskilt mycket heller.

Snön gör Ace livligare känns det som. I nästa vecka ska Ace och jag börja på en vallhundskurs. Sex tillfällen blir det, två i fårhus och resten utomhus. Det ska bli roligt. Hoppas fåren är precis sådana som han behöver träna på. Lite spingiga men inte alltför skygga.

På bilden vänder Måssa sig om och undrar vad det är frågan om. Ace vill helst ignorera henne, men han har lärt sig kommandot ”alla” och när jag använder det hämtar han upp henne.

Jag har börjat ta ut fåren på en större vall som finns alldeles utanför vårt hus. Förutom att vallen är mycket större har fåren en stark dragning till fårhuset och det finns inga staket, så då gäller det att hålla tungan rätt i mun och ge Ace kommandon i tid, så att inte fåren flyr och/eller det blir jakt. I dag tog jag på Ace trettimeterslinan för att träna framför allt ”lugn”. Tyvärr verkar han ändå inte riktigt förstå vad jag menar, utan gör en sidomanöver, när jag säger ”lugn”. Knepigt. De långa hämten fixade han finfint, framför allt åt höger, men fåren startar ju tyvärr oftast lite för tidigt. Han stannar på mitt andra eller tredje stannakommando i framdrivningen, men när han springer, springer han alldeles för fort.

Häromdagen var jag uppe i Äleby och vallade på mina gamla får för sista gången där. Det gick mycket bra och Ace tog ut svängarna riktigt ordentligt i storskogen och kom fram långt bakom fåren i hämtet. Skönt.

Sedan var jag hemma hos fårägarna för att hjälpa till att få in bagglammen i en box inför slakten. Men det var inte lätt. De hade bestämt sig för, att dit in skulle de inte och jag la märke till att ett vitt bagglamm var ledarbaggen som plötsligt bestämde sig för att fly, även om Ace låg alldeles stilla. P g a att jag inte vågar lita på Ace i sådana lägen, hade jag trettimeterslina och handskar på mig, vilket gjorde att jag inte kunde släppa upp honom bakom fåren i skarpa lägen. Så det blev till att vandra fram och tillbaka mellan skogshagarna, för om möjligt trötta ut och lugna ner baggarna. Till slut flydde de in i sitt fårhus, där de brukar få mat och där kunde Börje binda upp det vita bagglammet och sedan gick det att släpa in det och få med de andra baggarna i boxen med Ace’ benägna hjälp. Här hade man behövt två välutbildade hundar! Men det var intressant att studera fåren och jag lärde mig att se väldigt tydligt, när flocken tänkte fly. Ett öra på den vita baggen rörde sig och vips sprang de som hindar.

I går var jag i Mariefred och tittade på ett vallhundsprov som Sörmlands vallhundsklubb anordnat. Regnet forsade ner vid starten, men efter någon timme höll det upp. F ö var förhållandena idealiska, med kolugna får (gotlands- och gutefår och lite blandninga), stor vall utan direkta dragningar, åtminstone inte i början och får som snällt gick in i fållan, så snart man öppnade grinden. Så blev många hundar godkända också, men långt ifrån alla.
Sven Sognevik var domare som vi ser på en av bilderna. På den andra bilden vallar Malin med Fly och det gick bra. De blev godkända med 68 p. Grattis!

I dag tog Ace och jag med oss de två mest envisa tackorna med sina lamm. (De har bara ett var) och så gick vi till samma stora vall som vi var på i går. Allt gick utan incidenter dit och vis av skadan från i går började jag med ett ganska kort högerhämt och det gick bra. Ace har dock en tendens att sakta ner och gå in lite för tidigt, så jag vi gjorde lite grundövningar åt båda håll ett bra tag, innan jag skickade honom på något långt hämt igen och då gick jag mot fåren medan Ace gjorde utgången till att börja med. Då gick det mycket bättre. Slutligen gjorde vi några riktigt långa hämt, först åt höger och sedan även åt vänster. Tyvärr börjar fåren bli vana och startar mot mig, innan Ace är framme hos dem och då är det svårt för honom att fullfölja cirkeln. Jag stannade honom bakom och skickade honom höger igen, så att han kom upp kl 12 och sedan avslutade vi där. Han gick upp bättre i vänstervarvet i dag. Där hamnade han prick kl 12 flera gånger faktiskt, medan han aldrig gjorde det riktigt i högervarvet. Men jag tror att det mycket berodde på att fåren stod still bättre, när han sprang åt vänster av någon för mig okänd anledning.

Som grädde på moset fick fåren en bra måltid på det gröna fältet som inte betats utan bara slogs i mitten av juli.

Fortfarande har jag inte kommit på något bra sätt att få Ace att ta kommandot ”lugn”, men jag tycker det går lite bättre, om jag hela tiden stannar honom och snabbt säger framåt igen. I dag tränade jag framåtvisslan hela tiden på transportsträckan och jag tror, att han startar lite mjukare på den än på röstkommandot.

Ove, sambon och gick förbi och fick se ett par perfekta hämtningar, så han var riktigt imponerad. På hemvägen mötte vi två bilar. Det är intressant att studera bilförares psykologi, när de blir hindrade av en fårflock. Den första bilen såg jag på långt håll och
hann att få in både fåren och Ace vid sidan av vägen. Tjejen som körde vinkade glatt, men det var knappt att hon saktade farten, så jag fick hjärtat i halsgropen. Bil nr två mötte vi bara några hundra meter innan vi var hemma igen. Då hade vi inga reträttvägar, då det är fårstaket på båda sidor om vägen. Trots det hade föraren inte vett på att stanna spontant och lugnt vänta tills vi var förbi. Jag fick till slut hålla ut vallstaven och ropa, ”men stanna då”, innan han gjorde det. Fåren gick förbi och när de var förbi körde han bilen igen, trots att Ace fortfarande var på andra sidan bilen!! Som väl var, var han i diket och låg kvar där, men hur kunde föraren vara så säker på det? Han hade dessutom ett par skällande hundar i bilen, så han borde väl veta något om, att man inte kan lita på hundar till hundra procent! Suck! Andra gånger har det hänt att bilen stannat så fort de sett fåren och inte startat igen förrän vi var långt förbi!

I dag tog jag mod till mig och skilde av två tackor med tillhörande lamm och vallade dem till en stor vall som ligger ca en knapp kilometer bort, på en väg som först är en bilväg och sedan en väg mellan en hästhage och en fårhage. Ace skötte sig exemplariskt och vi kom dit utan någon incident. Sedan var det härligt att träna ute på den jättestora vallen. Naturligtvis började jag med att ta vatten över huvudet och skickade Ace på ett låååångt vänsterhämt som han inte klarade. Han kom in för tidigt och började jaga runt med först ett lamm och sedan en annan tacka och det tog som vanligt mycket lång tid, innan jag fick stopp på honom.

Vis av skadan gjorde vi sedan ett antal mycket korta hämt, företrädesvis åt höger och sedan åt vänster och till slut gick vänstervarvet bäst. I slutet var vi nästan uppe i samma avstånd igen, men bara nästan och allt gick bra. Fåren är tyvärr lite för människovänliga nu och börjag springa mot mig, innan Ace når klockan tolv, framför allt i högervarvet.

Är det någon som har ett bra tips på hur jag ska få in kommandot ”lugn” hos Ace i framdrivningen. Han hoppar upp och springer alldeles för fort, så jag måste ideligen lägga honom. Jag har försökt med ”stanna, framåt”, ”stanna, framåt”, och det fungerar ibland, men blir oftast väldigt ryckigt.

Även hemvägen gick mycket bra. Då gick vi en annan lite längre väg, men vi slapp får- och hästhagen, men fick längre väg på bilvägen i stället, men det kom ingen bil på hela tiden, så det var lugnt.

Mitt nya avelsbagglamm var med. Jag hämtade honom i morse och stängde först in honom tillsammans med de andra fåren och lammen i mitt lilla fårhus. Jag var rädd, att de andra bagglammen skulle börja bråka med honom, men alla tycktes fromma som lamm. Skönt!
Om en vecka slaktas fyra lamm.

I dag stod alla får så lämpligt inne i mitt lilla fårhus, när jag kom. Då stängde jag till och tog sedan ut de fyra lamm som ska slaktas i nästa vecka. Dessa vallade sedan Ace ner i hagen. Oj, vilken dragning de hade uppåt fårhuset. Men Ace klarade bra av att parera dem och och få fram dem till mig, men han fick jobba ordentligt. En gång fick han nog och rusade efter ett lamm. Jag blev riktigt ordentligt arg på honom och jag tror, att han för en gång skull förstod varför, för sedan gick det mycket lugnt och fint och vid ett annat tillfälle, när lammen fick fnatt och rusade mot ingången låg Ace kvar på mitt kommando, trots att det riktigt spritte i honom. Det var bra. Jag ska träna detta varje dag nu fram till slakten, för då måste Ace och jag ensamma valla bort lammen till granngården och kan vi klara att göra det utan att ta med tackorna är det ju bra.

I morgon ska jag hämta det bagglamm som ska bli avelsbagge. Synd, att vi inte kunde få vänta en vecka till, men det gick inte.

I dag var jag nästan hela dagen hos Kicki och vallade. Det var riktigt roligt, men naturligtvis gick det inte helt jaktfritt den här gången heller, trots att Ace vid flera tillfällen låg kvar då lammen flydde in i skogen. Så jämfört hur han var för ett år sedan, så jagar han ganska sällan. Tyvärr är det fortfarande nästan omöjligt att bryta honom på väldigt lång tid, när han väl jagar och det oroar mig mest. Fåren mår ju inte bra av att bli jagade så länge.

Den första stora utmaningen var att få in de får vi ville valla på i vallningshagen. Kicki och Lexi tog in alla får i en fålla och sedan tog vi till att börja med ut ett antal tackor med lamm. Dessa kom någorlunda snabbt på plats. Målet för dagen var att jag skulle lära Ace vad ”lugn” betyder, men det lyckades inte. Vi tog in fåren i en 30-metersfålla och försökte lära honom genom att vifta med longerpiskan, när han gick för fort, men i stället flydde Ace ifrån piskan, eller la sig ner, så den metoden gav vi upp, då Ace nästan slutade valla på kuppen. Då gick jag och ställde mig på ena sidan flocken och Kicki stod kvar med Ace i lina på den andra sidan och jag kommenderade Ace framåt och ropade lugn, när det gick för fort och då ryckte Kicki i linan. Tyvärr verkade det inte som att Ace uppfattade varför rycket kom, för någon bättring kunde vi inte skönja. Det är bara i framdrivningen det här problemet uppkommer. När han föser eller fråndriver avpassar han farten bra av sig själv.

Sedan försökte jag få upp farten(!) på Ace i hämtet. Han har nämligen en tendens att sakta av kl elva eller kl ett, (framför allt elva, när han gått vänster och gärna lägga sig lite för tidigt och inte särskilt djupt, trots att han går ut riktigt bra från början. Risken är bara att om jag ”sch….ar för mycket på honom springer han fort men för nära i stället och då kan vad som helst hända.

Efter lunch tog vi ut fem lamm ur fållan och nu blev det riktigt svårt att valla dem till hagen. Lammen hade bestämt sig för att inte medverka, utan de tog alla möjligheter att springa upp i skogen och ut på klippor för att slippa. Lexi låste sig ofta i skogen och jag vågade inte skicka Ace utan lina, så vi höll på länge och väl, innan vi till slut lyckades. Då var lammen (och hundarna) redan ordentligt trötta. Det var nu det hände att Ace rusade efter lammen när de flydde ut över fältet, trots att jag stampade på linan. När jag väl fått stopp på honom och fått samlat in alla lamm igen gick det bättre. Trots detta åkte jag hem och anmälde oss till VP:et i Mariefred den 3 nov. Jag känner att vi måste ha ett mål att jobba mot.

I måndags vallade jag och Sofia från Åkersberga hos Kicki. Hon har lite rädda lättfotade bagglamm, så det var mycket nyttigt. Kicki hade lärt sig några nya övningar av Joel som hon varit på kurs hos som jag bland annat prövade. Ace och mitt problem är framför allt framdrivningen. Han springer för fort och han balanserar inte upp fåren ordentligt av sig själv. Lugnkommandot tar han inte och jag vet inte hur jag ska träna det, för i fösningen springer han inte på det sättet utan där säger hans djurkänsla honom hur han ska avpassa hastigheten på ett helt annat sätt, även om han inte heller där balanserar djuren spontant. Vis av förra gången vi var på nya djur hade jag lina på Ace hela tiden och vid ett tillfälle, då han skulle hämta lammen som triskades lite knäppte det till i skallen på honom och han började jaga, men då var Kicki snabb och halade in honom. F ö gick det bra, så till vida att Ace inte jagade.

Sofias hund Ajax gick mycket bra och vi satte upp några grindar, så att de kunde gå en bana som liknade IK1-banan. Ajax var lugn, men bestämd och fixade att få fåren på rätt sida grindarna.

Lexi har också mognat betydligt och Kicki är riktigt nöjd med honom. Han fick mest agera hjälpreda åt oss och ställa ut fåren och så. Jag hade lite bråttom hem, så Ace och jag höll inte på så länge som jag hade velat egentligen. Det var ett supertillfälle att träna drivningar, så jag hoppas att jag snart kan komma tillbaka dit.

På bilden ser vi Kicki med bagglammen.