Vad göra, när vi snart ska göra vallhundsprovet, hämtet är problemet och jag inte ska träna hämt på de egna djuren, då de springer till mig, så snart Ace startar?

Jo, jag gjorde i ordning en liten fålla och ställde den en bit in i hagen, så att det blev ordentligt djup bakom. Sedan fick Ace fösa in fåren, vilket inte är något problem, då fåren älskar att gå in i den trygga fållan.

Sedan tog jag Ace längst bort i hagen och skickade honom först vänster, medan jag sprang rakt mot fåren. Då hade jag möjlighet att huta åt honom, om han saktade ner när han började komma upp till kl 11 och la han sig för tidigt, så kunde jag se till att han gick upp ordentligt till kl 12. Sedan fick han fortsätta vänster, springa tillbaka och sedan göra ett liknande hämt åt höger. Ace tycktes det inte bekymra det minsta att fåren befann sig i en fålla.

Det vore intressant att höra, om någon tror, att detta är en framkomlig väg som nödträning, när jag inte har någon som kan hålla fåren åt mig, eller om förhållandena är sådana att träningen är meningslös. Jag tror i alla fall att det var bra. Det kändes så.

I strålande solsken träffades vi på Lisö och vallade på Mariannes lagom stora ungtackor. De ville bara till sina mammor i fårhuset, så dragningen var mycket stor och de ställde upp väldigt mycket. Mariannes ägor är dock stora och när vi förflyttat oss tillräckligt långt bort, började vi med att träna hämt, eftersom de flesta av oss ska tävla under påsken, antingen IK1 eller VP. De andra hundarna klarade sina 150 meters utgångar med glans, men hade vissa problem att få fram fåren till föraren i framdrivningen, eftersom de var så tröga. Det blev därför ofta ganska krokigt och ryckigt. När det var Ace’ tur gick han som vanligt ut i en stor vid båge till höger, men saktade betänkligt in redan kl tre och drogs in mot fåren. Jag la honom och manade på honom höger och till slut var han bakom och han drev fram fåren. Det var lite svårt att få stopp på honom i början, men sedan gick det bra och han har bra tryck, så fåren kom till mig och jag övade att de ska gå runt mig för att sedan kunna påbörja en fösning.

Marianne hade gjort i ordning en bana som fåren skulle fösas genom och de andra genomförde den, medan Ace och jag nöjde oss med att fortsätt träna hämtet. Inger rådde mig att genast stanna Ace när han saktar farten kl tre eller nio, själv springa fram mot fåren och när jag är i jämnhöjd med hunden ska jag strängt ge honom ett höger eller vänsterkommando. Jag missuppfattade instruktionerna lite och i de följande vändorna gick han lite bättre, så jag genomförde aldrig den övningen till punkt och pricka tyvärr. Det jag också måste tänka på under vallhundsprovet är att verkligen stanna Ace i hämtet om han börjar sakta in och dras inåt fåren, för han lyder ett dubbelkommando, om han ligger och lugnar ner sig ett slag, men inte om jag försöker få honom att lyda när han är på benen och i farten.

Det gäller att ligga i, om det ska bli något av vallhundsprovet på långfredag! In med fåren i fållan och Ace ut. Nu vet han vad som gäller och till höger springer han nästan ut till hagens slut ungefär 75 meter bort. Jag förmodar att det är situationsbundet, så det blir väl till att flytta på fållan, när tjälen har gått ur marken ordentligt.

I dag gick vi åter ut för att nöta in att man ska springa i en vid båge runt fåren och ingenting annat. Jag använde långa piskan i dag för att visa och fåren fick stå inne i fållan. Se bilden. Och visst, rätt som det var ansåg Ace att han skulle visa mig att han t o m kunde överdriva cirkeln och sprang i en mycket vid båge, både åt vänster och höger. Härligt!

(Bilden) Kicki och Lexi går banan.

I fredags var vi hos Kicki i Hölö och vallade. Alla utom den arbetande Gunnel var med. Kicki hade gjort i ordning en lång bana, som vi skulle gå i sick-sack genom till en liten fålla, där vi skulle ta in fåren och sedan ut igen för att sedan gå till ett malterserkors och genom det på rätt sätt. Det var rikigt roligt, tyckte alla.

Kicki hade också delat upp fåren i två flockar och jag började med att valla på ungtackorna i den lilla hagen, där Ace och jag tränade på att han skulle driva fåren till mig i vida svängar och stanna upp i svängarna utan att jag skulle behöva säga ”stanna” till honom. Det lyckades inte så bra.

Efter banan tränade vi cirkeln, då Ace fortfarande inte är riktigt fri runt flocken. Slutligen gjorde vi ett par långa hämt, men där jag sprang fram halva vägen, medan Ace sprang runt. Det gick till slut riktigt bra, men vid första försöket saktar Ace alltid in, när han kommer upp till klockan två och så går det riktigt trögt den sista biten och det blir inget djup i upptaget. (Suck). I framdrivningen går det dessutom nästan alltid för fort och Ace tar inte mina stoppkommandon tillräckligt snabbt. Det finns alltså att öva på!
(Marianne och ungtackorna)

Inger och Marianne tar en paus

Det var svårt att bärga sig ända tills i dag, onsdag med att gå ut och träna det Sven tipsade oss om i måndags. Men tisdag är arbetsdag och det är redan mörkt, när jag kommer hem, så det var bara att vänta.

I dag gick vi dock ut i hagen och Ace tog in fåren i fållan, där de kunde stå blixtstilla. Jag la Ace på behörigt avstånd vid kanten av hagen och försökte hota honom lite med en pinne, så att han skulle vända bort huvudet. Problemet är bara att så fort jag säger ”du” eller något annat hotfullt, så startar han. När han sedan fick springa i väg och jag ville stanna honom för att han inte gick tillräckligt långt ut och jag sa ”ligg ner”, då fick han för sig att han måste springa fram till mig för att blidka mig. Detta måste betyda att jag var alltför sträng och försökte verkligen moderera rösten och vara snäll samtidigt som jag var bestämd. Ett par gånger sprang Ace mycket långt ut åt i synnerhet höger och det var mycket roligt att se.

Något annat som jag måste träna mycket är stannakommandot i drivningen. Ace går alldeles för många steg, innan han stannar, antingen jag säger ”stanna” eller ”stann” eller visslar. När vi senare var ute på vår dagliga lunchpromenad, tränade jag det ganska mycket och då gick det bättre, men inte helt bra.

På vår senaste tävling var Sven Sognevik med och tävlade framgångsrikt som alltid. Jag berättade då för honom om mina bekymmer med Ace och hans inrusningar. Sven sa då, att han var lite intresserad av att försöka titta på sådana hundar och fundera på, vad man kunde göra åt det. Vi bestämde att jag skulle komma till honom en dag och träna. När Kicki fick höra talas om det, ville hon också hänga på.

I dag var vi där och vi blev båda två mycket nöjda. Jag som lite vårdslöst anmält Ace och mig till ett vallhundsprov redan den 21 mars prövade för första gången på mycket länge i går, söndag hos Inger i Sorunda att skicka Ace på ett 100 meters hämt. Det gick inte alls bra, då Ace drogs in mot flocken alldeles för tidigt. Jag kände mig därför lite missmodig.

När vi kom till Sven fick vi först berätta om, vad vi behövde hjälp med och jag tog då upp just detta och berättade samtidigt, att Ace inte gjort några inrusningar på senaste tiden, så det är just nu inte det största problemet.

Sven hade några får stående i en fålla och på dessa fick vi börja med våra övningar. Jag la Ace en bit ut och stod själv nära flocken. Där skulle jag skicka hunden först höger och sedan vänster och uppgiften var att få Ace att hålla avståndet hela tiden och inte dras in mot flocken i halvcirkeln. Jag prövade en gång själv och det gick inte alls bra. Sven sa då till mig att jag måste hota Ace lite grand så att han vände bort huvudet och först därefter kunde jag skicka honom. Sedan skulle jag följa med för att med mitt kroppspråk trycka ut honom. När Sven gjorde detta fungerade det mycket bra på Ace, nästan så att han vill springa därifrån. Då skulle man ta det lite försiktigare, så att han inte helt tappade självförtroendet. Efter ett par gånger gick det riktigt bra.

Kicki och Lexi gjorde samma sak. Lexi har inte svårt att hålla ut, men när han skulle stanna hade han en tendens att kasta sig inåt flocken och det måste Kicki förhindra.

Nästa övning gick ut på att låta hunden cirkla runt fåren som nu togs ut ur fållan. Han skulle gå höger – framåt – vänster- framåt och hållas på fötter hela tiden utan att stanna. Min uppgift blev också att pusha på Ace, så att han höll god fart runt fåren men stannade upp och tänkte sig för, när han skulle gå framåt, detta utan att jag stannande honom helt. Jag har mycket svårt att hitta rätt tonläge, auktoritärt men ändå lugnt och snällt. Enligt Sven lät jag antingen för gulligt ljus i rösten eller också argt upphetsande. Ja, ja.

Kicki och jag har samma problem att få hundarna att gå långsamt i drivningen, så där får vi i fortsättningen hjälpa varandra.

Trots att Ace fick jaga runt fåren snabbt åt alla håll, gjorde han inte ett enda försök att rusa in i flocken. Härligt!

Sedan lastade Sven fyra får i en vagn och vi körde ner till ett stort fält, där vi fick träna hämt. Först ställde vi upp fåren ca 50 meter från Ace och jag gick halva sträckan mot fåren, medan Sven stod i flocken. Sedan skickade jag Ace. Det gick bra, så när som på att Ace var lite för snabb i framdrivningen och jag för långsam med att stoppa honom eller rättare sagt läxa upp honom, så att han lärde sig tänka på vad han gjorde. Vi gjorde om samma sak fyra gånger med allt längre håll och både åt vänster och höger. Ace gick ut fint och gjorde perfekta upptag och till slut gjorde han också bra framdrivningar!

Kicki brukar ha problemet med Lexi, att han gärna springer fram och försöker stoppa fåren om någon främmande står i flocken vid hämtet. Sven ställde sig nu framför fåren och drog sig bakåt mot Kicki för att få Lexi att gå rakt mot djuren och hålla sig på fötter. Övriga delar av hämtet har Kicki och Lexi inga problem med.

Vi var båda mycket nöjda med dessa timmar hos Sven och har fått redskap att träna hemma med. Jag känner mig också mer förtröstansfull inför vallhundsprovet. Ace har i alla fall en viss möjlighet att klara provet och gör han det inte i Breviksnäs, får vi försöka igen i Bråfors och kanske i Örsundsvik. Någon gång kommer det att gå, det känner jag mig säker på.

Jag måste bara bli lite mer noga och tänka igenom vad jag vill göra, innan jag går ut på vallen och vad jag har för mål med varje övning. Jag måste också hitta ett bra sätt att få Ace att få rätt attityd och att moderera min röst. Jag får väl träna i bandspelaren!

I måndags och i dag har jag klippt mina sex tackor. Jag kommer inte ihåg, att det kan vara så olika att klippa olika får! I måndags hann jag med tre tackor på eftermiddagen och Ove, min sambo tyckte att det gick väldigt fort. Jag tyckte att det gick ganska bra. I dag däremot, när jag tog den första tackan blev jag nästan gråtfärdig. Saxen bara tuggade och det hände nästan ingenting. Tackan (Asta) hade tjock päls och mycket ullfett. Jag trodde att skären kanske redan var slöa, för jag hade inte skickat in dem på slipning efter höstklippningen, då de då var alldeles nya och jag tyckte att fler än sju får ska jag väl klara att klippa utan att behöva slipa skären. Det tog mer än en timme att klippa Asta och efteråt tycker jag inte att hon ser klippt ut, även om det låg massor av ull på marken. Jag gick in och rengjorde skären och skruvade fast dem igen efter alla konstens regler samt smorde in dem. (Jag läste instruktionsboken ordentligt den här gången). Så gav jag mig i kast med Måssa. Pälsen skars av som om det vore smör!! Dessutom stod Måssa blixtstilla hela tiden och tycktes njuta av hanteringen. Inte ens när jag verkade hennes klövar blev hon särskilt upprörd, något som de andra tackorna protesterat mycket våldsamt på. Sedan hade jag lilla Hedda kvar. Hon bråkade hela tiden och försökte ta sig ur klippstolen, men den höll. Nu gick det inte riktigt lika lätt att klippa, men betydligt bättre än Asta i alla fall. Förmodligen hade jag inte monterat skären optimalt från början och jag hade nog inte skruvat till fjädern tillräckligt hårt heller samtidigt som Astas ull var besvärligare med allt fett som fanns i den. På bilden ovan ser man en del av klippstolen som jag tillverkade i höstas. Två av tackorna hade lite antydan till juver men på de andra fanns inte tillstymmelse till juver. Jag undrar jag, om de kommer att lamma allihop??

Lördagen den 16 februari bjöd Mälarmårdens vallhundsklubb alla sina medlemmar på en fårdag med Robban Nilsson som numera föder upp får i stor skala i Ukraina. Vi var 32 st som hörsammat inbjudan (mer än en tredjedel av klubbens medlemmar) och jag tror inte att någon av oss blev besviken.
Robban berättade mycket livfullt om hur han såg på fåravel och fårskötsel. Han tyckte bäst om korsningstackor eller suffolk, eftersom sådana får är de mest funktionella. Med funktionell menade han att de föder lagom många lamm, (1,6 per tacka), har lätt för att föda, har en bra mjölkproduktion, betar effektivt, har tänder som inte skadas för lätt, inte hoppar över staket och inte drabbas så lätt av infektioner.
Han förordade sommarlammning, eftersom fåren då kan utnyttja betet väldigt effektivt och man knappast behöver ställa om fodret före slakt. Då behöver man inte heller vänja av lammen vid tre månader, vilket gör att lammen får en bra slaktvikt. Det är endast om man får några riktigt små lamm som man ska ta bort dem från mamman vid tre månaders ålder för att försöka mata upp dem på ett bra bete.
Vi fick också lära oss hur betet bör skötas och vilket kraftfoder vi bör använda samt hur mineralerna bör vara sammansatta för att ge störst effekt. Fåren behöver både B12 och e-vitamin fick vi också veta.
Robban berättade också att han gärna använde sig av Nya Zeeländska hundar, företrädesvis en som heter ”Hunt away” som är mycket modig och som skäller när den vallar. Det måste den göra, eftersom det är stora flockar som den ska flytta, kanske 300-400 djur samtidigt, och då ser inte de främsta fåren hunden, när den går bakom och kan alltså inte veta att där finns en hund, om den inte skäller.
Vi blev också bjudna på kaffe och smörgås i pausen, vilket var mycket välkommet. Vi höll till i Sorunda Bygdegård. Vi gick alla hem betydligt klokare.

I dag var vi hos Inger i strålande sol och t o m lä där vi vallade, trots att det blåste kallt för övrigt! Marianne, Inger, Kicki och jag var där. Stackars Gunnel måste arbeta i dag, så hon kom inte. Vi var ute i den stora hagen och Kicki och Lexi började med att försöka dela av ett lagom antal får. Det lyckades inte så bra. Ace och jag försökte hjälpa till, men inte heller vi kunde driva bort en flock ifrån den andra, trots att fåren var lätta att dela. Till slut tog hemmahunden Tex över och Inger lät helt enkelt de lamm och får gå in i fårhuset som inte skulle vara med, medan hon och Tex höll kvar dem som skulle vallas på.

Fåren var verkligen idealiska vallningsdjur, lagom rörliga, stannade kvar när vi ställde ut dem och inte särskilt rädda av sig. Ace och jag gjorde ett par ganska långa hämt och det gick perfekt, även om Ace inte har det där riktiga djupet bakom djuren. Han stannar emellertid på första kommandot strikt kl 12 och han driver fram dem till mig, även om det går lite för fort, om jag inte stannar honom. Gör jag det stannar han oftast och stannar han inte på första kommandot kan jag lägga honom i stället.

De andra tränade en hel del på att dela fåren, då de var ovanligt lättdelade och då skulle även Ace och jag försöka oss på detta med den lilla flocken. Det gick dock inte så bra. Ace fokuserade för mycket på fåren och vips var han inne och jagade i den ena flocken, tog ut ett djur och höll på alldeles för länge och jagade det, innan jag slutligen fick honom att lägga sig. Jag försökte att hålla mig lugn för att inte hetsa upp honom ännu mer, men tyvärr, det var ett rejält bakslag mot hur Ace har betett sig de fyra- fem senaste gångerna i fårhagen. Delning av en liten flock måste i fortsättningen ske i en liten hage, så att jag kan få tag i hunden, om han flippar ut.
Jag prövade dock att dela en gång till, när vi tagit ut alla fåren igen på slutet och då gick det bra. Mitt stora problem f ö är att få Ace att moderera farten till djuren, så att jag slipper stanna honom hela tiden, när han driver eller föser. Inger tipsade mig då om att jag kan ta longerpiskan och lyfta den ganska högt upp och svänga den runt mitt huvud. Det hade lugnat ner Tex. Jag försökte med det och när jag väl lyckades hantera piskan, så att linan inte bara vred sig runt piskan, så gick det riktigt bra!! TACK! Äntligen fick jag ett användbart redskap för att få Ace att lugna ner sig och gå saktare.

I dag var varken Gunnel eller Kicki med, när vi vallade hos Marianne på Lisö. Marianne skilde ut en lagom stor flock på två tackor och tre lamm som vi tog med till den stora hagen. Först gick jag in i fållan med tackorna och lät Ace gå runt fåren där. De stod dock så stilla och tryckte i ett hörn att det blev svårt för honom, att få någon plats, trots att han verkligen försökte. Inger och Tex hade samma problem. Det visade sig sedan att två av lammen samt en av tackorna hade så stor dragning till fårhuset, där deras lamm och/eller mamma fanns, att det var mycket svårt att få dem att gå åt motsatt håll.

Ace klarade dock att valla bort dem tillräckligt långt och där tränade vi drivning, cirkeln och även lite kortare hämt. I början var jag väldigt rädd, att Ace skulle göra inrusningar, om fåren fick för sig att sticka, och det hördes på min röst, sa mina kamrater, men så småningom kände jag mig lugn. Vid ett tillfälle tvekade jag lite när jag skulle skicka Ace och då menade han att han fick ta saken i egna tassar och sprang rakt mot fåren. Jag hann tänka många tankar, men när han vände upp, sa jag bara helt lugnt till honom att ligga, vilket han genast åtlydde! Sedan var det bara att börja om. Sedan gick allt galant, men jag var nog inte lika modig som när Gunnel peppade mig, utan stannade Ace, när det var risk för mycket spring. Det kändes dock mycket skönt, att jag har Ace i min hand till 95% nu, ja jag blev t o m så övermodig att jag anmälde oss till ett VP i maj månad, när jag kom hem. Det är dock överbokat, så vi kan bli bortlottade.

I dag vallade fredagsklubben på Lidingö hos Gunnel. Fåren hade ett sådant drag upp till fårhuset att vi blev tvungna att valla inne i 30-metershagen, vilket passade Ace och mig utmärkt. Jag började med att skicka runt honom, medan jag stod vid fåren själv, men det kändes nästan för enkelt efter ett slag. Gunnel tyckte att jag skulle låta honom fråndriva åt olika håll medan jag stod kvar i ett hörn. Det gjorde jag, men när han fick upp farten blev jag orolig och stannade honom. Det tyckte inte Gunnel att jag skulle göra, så jag tog mod till mig och lät honom pinna på. En gång blev det för mycket för honom och han gjorde en inrusning. När jag fått stopp på honom och Gunnel bannat honom, gjorde jag om samma sak igen och si, han löd och växlade mellan vänster, höger och framåt hur smidigt som helst. Fort gick det, men han tappade inte huvudet en enda gång till. Tack Gunnel, för allt mod du ingjuter i både mig och Ace!
Sedan hjälptes Gunnel och jag åt att dela på fåren och när vi fått en ordentlig lucka kallade jag in Ace. De första gångerna var han väldigt fokuserad på fåren och hade svårt att komma till mig och jag tror att han gjorde en inrusning nu också. Vi fortsatte dock och efter tre fyra övningar klarade han även detta galant. DET ÄR SÅ ROLIGT!

I strålande sol, om än lite kallt avslutades vallkursen hos Sanna som varit mycket givande för mig och Ace. Först fick var och en gå runt med sin hund inne i fårhuset för att kontrollera, att hunden lyder på nära håll och håller ordentligt ut från fåren. Det märktes att samtliga deltagare gjort framsteg sedan de två första gångerna, då vi också vallade inne i fårhuset. Ace skötte sig mycket bra, han tar de flesta kommandon klockrent, men får ibland lite för hög fart och är svår att sakta ner. Det är alltså lugnkommandot som jag fortfarande har vissa problem med, även om det fungerar bättre, framför allt på nära håll.

Sedan fick vi i uppgift att tillsammans ta ut en liten grupp får ur fållan och valla ut dem till en udde. Detta visade sig vara en alltför svår uppgift för oss, i synnerhet som vi inte tog oss tid att prata oss samman om hur det skulle gå till. Inne i fårhuset försökte Ace ta ut dem, men tackorna blev så aggressiva, att det visade sig stört omöjligt. Sanna och jag fick med handkraft hjälpa dem att komma åt rätt håll och först då kunde Ace fortsätta att fösa ut dem. Sanna rekommenderade sedan, att vi skulle gå fram och ställa oss framför fåren och låta hundarna driva fåren, men ingen gjorde som hon sa. Ace försökte fösa bort dem, men dragningen till fårhuset blev för stort och två får hoppade helt sonika över staketet in till sina kamrater. De tre som blev kvar fick Sannas hund Isa hämta och sedan vallade hon bort dem.

De tre fåren gick i alla fall bra att valla på och Ace och jag tränade hämtningar och framdrivningar. Framdrivningarna fungerade alldeles utmärkt. Ace löd mig, trots att jag stod ganska långt borta och han drev fåren lugnt och säkert fram till mig. Även hämten gick mestadels bra, åtminstone om vi gjorde dem tillräckligt korta. Då gick Ace ut ordentligt och stannade kl 12 en bra bit bakom fåren och drev fram dem till mig. När vi försökte med ett längre hämt, där jag stod still på min plats och inte gick mot fåren, blev det dock trängre och då blir jag nervös, så Sanna rekommenderade mig att träna korta hämt och kanske successivt göra dem längre, när Ace visar sig säkrare. Så snart Ace förstått, vad som fordras gör han det, så han kommer säkert snart att lära sig.

Sanna konstaterade som slutkommentar till oss alla, att samtliga hundar och förare påtagligt hade utvecklats under den här kursen och att vi nu skulle gå vidare med det vi behövde träna på, vilket var olika för alla naturligtvis, beroende på hundens ålder, läggning och mognadsgrad.

TACK Sanna för en jättenyttig kurs!!

I dag har Ace och jag gjort vår läxa. Först ställde vi in fåren i fållan och så fick Ace gå längst bort till den sista pinnen som nu frusit fast i jorden. Jag ställde mig liksom i förrgår framför fållan och kommenderade Ace vänster, stopp, höger stopp helst mellan varje pinne. Fortfarande går vänster bättre än höger och han stannar inte förrän efter några steg, men med ett par gångers upprepning, så gick det ganska bra. Sista gången stannade jag honom inte utan sa bara vänster, gå (höger), vänster, gå(höger) o s v.

Så tog jag på Ace 15-meterslinan och satte upp fyra markeringar i hagen. Han tog sedan ut fåren ur fållan och så gick jag före fåren och Ace drev fåren mellan markeringarna. Fåren är ju lite för människovänliga, så att få med dem är inte så svårt, men det gällde ändå att få Ace i rätt position i varje vändning. Det gick bra ända till tredje benet. Där hade fåren en oemotståndlig dragning mot ingången till hagen och rätt som det var stack de helt enkelt. Med tanke på hur Ace är, stannade jag honom genast, så att fåren fick springa i väg. Jag behövde inte nyttja linan, utan Ace låg snällt kvar, fast jag såg hur det spritte i honom. Fåren passade på att springa in i fållan som de tydligen anser vara en trygg plats. Vi gick och hämtade dem och så började vi om igen. Återigen blev det oro på tredje benet. Jag skickade Ace vänster för att möta upp dem, men oron blev plötsligt för stor och vips var Ace inne och röjde i flocken. Jag andades ut och in ett par gånger och försökte lugnt säga till Ace att ligga ner. Det tog ett tag, men till slut gav han med sig. Jag bestämde mig för att ta det lugnt, så jag bannade Ace ett slag då han låg på rygg, men sedan fortsatte vi där vi slutat. Så gick vi ytterligare ett varv och nu var jag noga med att skicka upp Ace ordentligt i draget, så att fåren kom till markeringen utan att fly och sedan fick de springa rakt fram mot utgången och fållan (som nu var ordentligt stängd). Jag la Ace och fåren blev lugnare och stannade. Så kunde vi fortsätta och vi tog ytterligare ett varv och det gick utan några incidenter. Skönt!! Jag tror, att jag har kommit på, hur jag ska kunna förebygga inrusningar i framtiden. Ju säkrare jag blir på, vad jag förväntar mig av både Ace och fåren, desto lugnare blir Ace. Han vill ha en lugn och säker ledning. Då gör han rätt.

Tyvärr blev Ace magsjuk i natt, något som han blir regelbundet med ungefär 1½ månads mellanrum. När vi var ute på vår morgonpromenad, kräktes han t o m och avföringen sprutade ur honom.

Därför ville jag inte anstränga honom alltför mycket i vallningen i dag, men jag kunde inte låta bli att ta en liten vända i hagen. Vi gjorde hemläxan, d v s jag ställde pinnar utanför fållan i en lång, lång rad och sedan föste Ace in fåren i fållan. Jag la sedan Ace så långt bort som möjligt vid första pinnen, medan jag själv stod kvar framför fållan hos fåren. Första gången var Ace dels riktigt dålig på att lyda högerkommandot och framför allt att stanna, när jag sa ”stanna”, så vi gjorde om det två gånger. Det blev bättre, framför allt riktingskommandona, men han stannade fortfarande inte förrän han gått minst fem steg. Sista gången ställde jag mig bakom fåren inne i fållan och då fick han sick-sacka utan att stanna. Det gick riktigt bra.

Sedan tog jag in Ace i fållan och tränade cirkeln. Jag försökte att få Ace att gå så sakta som möjligt och så långt ut som möjligt. Vänster gick riktigt bra, men på högern får jag inte riktigt ut honom och han har en tendens att springa fortare och fortare, så jag stannade honom i nästan varje varv, lät honom gå framåt, eller bara ändra håll.

Sedan gjorde vi inget mer.